De flesta av de fastighetsägare och företagskunder som orättfärdigt drabbades under den självförvållade bankkrisen och som sedan haft den ekonomiska kraften och uthålligheten att driva processer under drygt ett årtionde i domstolar mot bankerna, har fortfarande inte fått någon som helst ekonomisk upprättelse.

Den oberoende utredning som riksdagen beslutade om skulle utreda, vad det var som hände under krisen, har fortfarande inte kommit till stånd. I stället har den socialdemokratiska regeringen valt att utse en Etik– och Förtroendekommission, vars ordförande är den f d finansministern Erik Åsbrink som själv var engagerad som ordförande, i en av de ”värstingbankerna” (Första Sparbanken) under krisen.

Det är han som fått det yttersta ansvaret för att utreda etik och moral i näringslivet.

Hittills har bankernas egen intresseorganisation Bankföreningen lyckats se till att ledning och styrelser för bankerna gått fria, vilka grova ekonomiska brott som än begåtts mot de skötsamma bankkunderna.

Fortfarande används bankernas egen intresseorganisation Bankföreningen, som enligt föreningens VD Ulla Lundquist påstår sig vara oberoende, som remissinstans av Högsta domstolen (HD) som hjälper de svenska bankerna att se till att det heller inte  bli några som helst förändringar, i det ojämna styrkeförhållandet som råder mellan bank och kund.

I Sverige kan bankerna därför göra hur man vill utan att domstolarna reagerar mot bankernas olagliga ageranden. I dag är det inte längre bara företagare som blir lurade och kränkta. Nu utsätts också konsumenterna för bankernas övergrepp.

Hundratals människor har vänt sig både till mig och författaren Lars Ohlson, som i likhet med mig själv skrivit flera kritiska böcker om de svenska bankernas ageranden, för att få hjälp att få tillbaka sina företag och pengar, som de förlorat på bankernas plundringståg och kapitalförsäkringar.

Precis som som alla de företagskunder som drabbades av bankernas uppsägningar under bankkrisen, känner sig de konsumenter som tecknat s k kapitalförsäkringar, som inte är några försäkringar, ordentligt lurade. Lurade över att ha köpt något om vars risker de inte var medvetna om, som de inte kunnat ta sig ur och som de förlorat en stor del av sina livs besparingar i. Kränkta över att de i likhet med alla företagare inte kommit någon vart när de vänt sig till bankerna med sina klagomål.

Många av de som tecknat kapitalförsäkringar har inte bara förlorat sina pengar. De har i hög grad förlorat sina liv. De sover inte om nätterna och fungerar inte på dagarna. Hela deras tillvaro överskuggas av denna försäkring som inte varit någon försäkring annat än till namnet.

Mot bakgrund av allt som hänt inom bankvärlden delar jag den uppfattning som journalisten Anders Billing ger uttryck för i Veckans Affärer (VA den 7 mars 2005) att det är fullständigt orimligt att utnämna den nuvarande ordförande i Nordea, Hans Dalborg som var en av de banker, under Hans Dalborgs VD-skap som agerade mest brutalt mot sina kunder under bankkrisen, och som även är en av de banker som nu prackar på sina kunder de de famösa kapitalförsäkringarna, till ny ordförande i det kollegium som skall övervaka den nya koden för bolagsstyrning som skall granska etik och moral inom näringslivet.

Demonstrationen som genomförts mot Nordea under min ledning, för vad Hans Dalborg ställde till med som VD i Nordea (gamla Nordbanken) obestånd under bankkrisen, har tydligen inte gjort något större intryck på regeringen.

Därför hoppas jag att den senaste demonstrationen under Lars Ohlson ledarskap som genomfördes mot bl a Nordea så sent som den 7 mars skall medföra att både allmänheten och regeringen äntligen skall få upp ögonen för bankernas olagligheter.

Min uppfattning är att det är fullständigt barockt att den nuvarande ordförande i Nordea, Hans Dalborg som redan är så kriminellt belastad, nu ska överta det yttersta ansvaret för övervakning av etik– och moral inom näringslivet