Inga protester hjälpte. Eftersom det var den borgerliga regeringen (1991 – 1994) som låg bakom det olagliga beslutet att offra bankkunderna.  Bankerna fick heller inte någon upprättelse i de flesta av de många rättsliga processer, som följde i bankkrisens spår. (Bara 2.000 mot Nordea/gamla Nordbanken i Stockholms tingsrätt, när krisen var som värst)

De ekonomiska påföljderna ser vi i dag. Med anledning av alla företag som försvann under krisen får inte någon regering längre den ekonomiska budgeten att gå ihop. Trots att Sverige redan har världsrekord i skatter, hotar regeringen inför nästa val 2006 med att höja skatterna ytterligare.

Många av de företagare som blivit utsatta för Sveriges genom tidernas största ekonomiska våldtäkt låter sig inte nöjas. De företagare som orättfärdigt drabbades vill ha upprättelse. De skyldiga skall straffas.

Dit hör entreprenören och företagaren Börje Ramsbro som fått sitt eget världsföretag stulet. Efter långa processer med de involverade bankerna, både i och utanför domstol till sist träffat en ekonomisk uppgörelse i godo med Ramsbro. Men tjuven som iscensatte det hela, och stal hans företag och även lurade bankerna, är fortfarande på fri fot.

Sedan början av 1994 har Börje Ramsbro sökt svaret hur han kunde bli av med sitt företag System 3R i Vällingby. Den skyldige är den person som han från början hade erbjudet ett generöst delägarskap. Efter den genomförda stölden, hävdar han att han handlat i god tro, och förvärvat företaget av banken. I själva verket rör det sig om en direkt stöld av 90.000 aktier i System 3R, som han stal medan Ramsbro fortfarande ägde moderbolaget System 3R Holding AB.

Stölden av företaget försökte man på bästa sätt att dölja genom att i årsredovisningen för 1994 under ”affärshändelser” lämna direkt vilseledande uppgifter. Vad som senare framkom var att de som var med och genomförde affären, i själva verket sålde ut de pantsatta aktierna till sig själva för tre kronor trots marknadsvärdet ca 175 mkr.

När sedan skattemyndigheterna frågar vad som har hänt lämnar ”köparen” även vilseledande uppgifter till myndigheten, genom att låta påskina att Ramsbro frivilligt träffat en uppgörelse om försäljning av bolaget.

Börje Ramsbro stämde System 3R International AB och yrkade bättre rätt till patent och varumärken i System 3R International AB. I detta mål hävdade motparten att Ramsbro den 3 december 1993, förlorat ”allt inflytande, all kontroll och allt ägande,” vilket var just vad som inträffade. Medan företaget till skattemyndigheten ända fram till den 21 februari 1994 kunde byta ut styrelsen och utse andra finnansiärer.

I rättegång påstod sedan ”köparen” av företaget att det var bankerna som sagt upp alla lån och sedan inlämnat en konkursansökan till rätten, sanningen var att inga lån var uppsagda i vare sig moderbolaget System 3R Holding AB eller till det operativa bolaget System 3R International AB. Företagen hade hela tiden skött sina lån utan anmärkning.

Däremot hade en av bankerna i konspiration med en av tjuvarna inte förlängt ett lån som hade skötts utan anmärkningar.

Som ytterligare en påtryckning för att få Ramsbro på fall inlämnades en konkursansökan för att tvinga honom att påteckna ett avtal den 3 december 1993, vilket lyckades. Det var för att Ramsbro icke kunde acceptera det illegala ”utpressningshot om konkurs” som gjorde att köparen kom över företaget.

Som grädde på moset polisanmäldes Börje Ramsbro för påstått brott mot datalagen när han på Bankrättsföreningens hemsida redogjorde för vad som hade hänt honom. I det målet förlorade Ramsbro i både tingsrätt och hovrätt. Men tillsammans med advokaten Percy Bratt vann han målet i Högsta domstolen (HD) då ingen brott mot datalagen hade begåtts, eftersom Ramsbro på Bankrättsföreningens hemsida bara berättat sanningen. Både vad som hade hänt honom själv och 60.000 andra skötsamma företagare, som också på olika sätt blev bestulna på sina företag under bankkrisen.

I ett demokratiskt land skall pöbelfasoner besvaras med moteld. Det gör Bankrättsföreningen genom att berätta sanningen om vad som hände under bankkrisen. Att sedan de som under denna period begått direkta olagligheter, och grova ekonomiska brott mot entreprenörer, uppfinnare  och företagare självfallet borde straffas, kan inte ifrågasättas.

Därför måste det betraktas som anmärkningsvärt att den socialdemokratiska regeringen inte redan satt igång den oberoende utredning som skulle klargöra vad som hände under bankkrisen som riksdagen redan har beslutat om. Svaret på den frågan tycks var att det även fanns inflytelserika socialdemokrater, som stödde Carl Bildt och Bo Lundgren under krisen. De vill inte vill att sanningen skall fram.

För närvarande tycks det råda en bred politisk enighet att grova brott som begåtts under  politiskt uppsåt inte ens behöver utredas.