Alla skulderna som bland annat bestod i både moms och skatter, var det enda företagarna fick behålla. Härigenom blev många driftiga och helt oskyldiga entreprenörer påförda stora skulder för resten av livet.

I stället för att reda ut begreppen, ta reda på vad som hade hänt, och sedan begära tillbaka bankkundernas tillgångar lät Kronofogden, i alla de fall jag känner till, sig nöja. Saken fick bero. För Kronofogden fick det räcka att kräva bankkunderna på alla skulderna. Bankerna fick behålla tillgångarna.

Det var inte bara under bankkrisen som kronofogden skaffade sig nya kunder, som man aldrig tidigare inte haft i sina register. Även när staten (Skattemyndigheten) informerar fel är det företagarna som får stå för kostnaderna. Det har många små och medelstora bilhandlare fått erfara, som felaktigt informerats vilka momsregler som gäller för import av utländska bilar.

De bilföretag som fått missvisande information fick sedan oväntat besök från Kronofogden, som tillät sig att beslagta alla företagens bilar. När företagarna protesterade vilt, och sedan klagade sin nöd via tingsrätten, brydde sig inte heller rätten om att snabbt pröva ärendena, för att reda ut begreppen genom att ordentligt klargöra vem det egentligen var som var skyldig.

I många fall var det var inte bara bilhandlarna själva som råkade illa ut. Även kunderna drabbades. Bilar som redan var sålda på avbetalningskontrakt togs i förvar, för att sedan aldrig lämnas tillbaka. Bilar som redan var till fullo betalda och var inne på service, togs också med i en razzian av bara farten. Bilarna såldes sedan på offentlig auktion, utan att de egentliga ägarna någonsin fick sina pengar tillbaka.

I ett fall som jag granskat beslagtogs bilarna redan i februari 2003. Efter att ha väntat ett tag kunde kronofogden lugnt sälja bilarna vidare. Det skedde i december 2004. Innan ärendet hunnit bli prövat i domstol. Vad kronofogden då gjorde sig skyldig till var olaga försäljning och stöld, eftersom alla sålda och osålda bilar hade inregistrerade företagshypotek. Det vet Kronofogden om, som inte bryr sig. Det gör uppenbarligen inte tingsrätten heller. Ärendet fortfarande inte är prövat i någon rättsinstans.

I ett annat ännu mer upprörande fall blev den kände läkaren och politikern Alf Enerström (ledaren för socialdemokratisk opposition) utsatt för ett inbrott i sitt politiska högkvarter vid Norr Mälarstrand 24 i Stockholm. Attacken leddes av kronofogdemyndigheten med Agneta Jensgård i spetsen.

Tillslaget gjordes utan att delgivningsrutinerna skedde enligt regelboken. Att efteråt påstå att man lagt in anmälan om vräkning i brevlådan dagen innan förrättningen, kan under inga förhållanden anses rättssäkert. Beträffande hyresfordran hade Enerström ett avtal med fastighetsägaren. I fogdens dokument som jag tagit del av finns ingenting som styrker att man uppfyllt kriterierna för vare sig intrång eller vräkning.

Dessutom är det förbjudet att bryta sig in i ett politiskt högkvarter utan riksdagens uttryckliga medgivande. Intrånget skedde under sådana former att Alf Enerström som är född 1929, höll på att mista livet. En pistobeväpnad person bröt sig in i Enerströms kontor när han låg och vilade sig.

När har såg en skugga av någon med pistol i handen reagerade han instinktivt, eftersom han blivit hotad till livet flera gånger tidigare, för han i hårda ordalag vågat kritisera socialdemokraterna och den mördade statsministern Olof Palme.

Det visade sig vara en polis som brutit sig in. Han sköt pistolen ur polisens hand. Först efteråt fick han klart för sig att det var en polis som hade angripit honom med pistolen i högsta hugg. För att han handlade i självförsvar sitter han nu tvångsintagen på sinnessjukhus och tvingas ta medicin, bara för att han vågar driva politiska frågor mot socialdemokraterna.

Överförmyndaren i Arvika har interimistiskt ansökt om att förvaltarskap anordnas för Alf Enerström på grund av dennes ”sjukdom”. Till saken hör att vad som orsakat allt rabalder bara föranleddes av en hyresskuld, som Enerström omgående ville reglera, när han fick oväntat besök från Kronofogden. Men det fick han inte.

Min uppfattning är att man inte vill släppa Enerström fri av politiska skäl, fast han inte begått något brott. Av gäldenärsjournalen för Alf Enerström som finns i Stockholm och som jag tagit del av framgår tydligt – att ordentliga handlingar och noteringar gällande avhysningen saknas.

Kronofogden tillåter sig således att agera som den svenska skattmasen. Det sker genom att kränka kunderna. Innan det är ordentligt klarlagt hur man skall gå tillväga för att driva ärendet. Oftast sker det om uppdraget att agera omgående och utan någon pardon, kommer från bankerna, skattemyndigheten eller staten.