Den anonyma ledarskribenten på Dagens Nyheter instämmer i en ledarartikel i Dagens Nyheter. (DN den 24 april, 2005) Han uppmanar svenska myndigheter att ”platta till skatten” eftersom systemet är både enklare, effektivare och mer rättvist. Sverige bör dra lärdom av grannarna i öst och snarast avskaffa den statliga inkomstskatten skriver ledarskribenten.

Vad varken ledarskribenten på DN eller Robert Gidehag verkar ha förstått är att de socialistiska svenska partierna ( socialdemokraterna med stödpartierna miljöpartiet och vänsterpartiet vare sig tål entreprenörer, företagare eller kapitalister. Eftersom svenskarna i val efter val tydligt visat att de föredrar socialismen och har röstat fram dessa företagsfientliga partier till regeringsställning, anser jag själv att Sverige det skattesystem vi förtjänar.

Följderna är uppenbara. Svenskarna tvingas dras med ett skattesystem som förvandlar fasta tillgångar till skulder, eftersom tillgångar i form att både fritidshus och villor straffbeskattas med orimliga belopp, som höjs år från år. Allt fler svenska protesterar mot det orimliga skattesystemet som gör att svenskarna inte längre har råd att driva företag eller bo kvar i sina villor. Följden blir att företagarna lämnar Sverige, medan villaägarna tvingas vara kvar eller sälja sin egendom.

Den svenska ekonomin stagnerar. Regeringen tvingas låna för att rädda resterna av vad som finns kvar av ”välfärdsstaten” och klara av alla sina ekonomiska åtaganden som ökat i omfång. Arbetslösheten ökar. Norr om Dalälven är numera varannan svensk arbetslös, förtidspensionerad eller sjukskriven, vilket tär hårt på statskassan.

Det var Estland som först införde platt skatt. Sedan följde Lettland, Litauen, Ryssland, Serbien och Urkraina efter. 2004 införde Slovakien en platt skatt på 19 procent. Nu vill oppositionspartierna i både Polen och Tjeckien följa efter. De länder som redan har infört platt skatt växer så det knackar, medan Sverige ohjälpligt sackar efter.

Ett orimligt beskattande av egendomar företagande och inkomster, i kombination med att den dåvarande bankministern Bo Lundgren (m) under den svenska bankkrisen tillät krisbankerna att säga upp krediterna för företag som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj” gör att Sverige snart riskerar att gå i statskonkurs om ingenting görs för att förbättra situationen.

Det var Bo Lundgren såg till att att 60.000 skötsamma företagare försvann, och 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet under krisen, för att rädda krisbankerna på allmänhetens och företagarnas bekostnad.

Svenska politiker från vänster till höger verkar inte ta några som helst intryck av vad som händer med ekonomin i det egna landet och vad som sker i omvärlden. Om de gjorde detta hade näringspolitiken ändrats för länge sedan.

Den inflytelserika ekonomitidskriften The Economist ägnar flera sidor av sitt aprilnummer 2005, åt ”The flat tax revolution” som man anser mer rättvist än nuvarande system. Samtidigt låter socialdemokraternas partiledare Göran Persson meddela att han inför nästa val avser att ytterligare höja den redan absurt höga skatterna, som nu är upp i närmare 70 procent av inkomsten, vilket drabbar låginkomsttagarna värst.

Hur hårt skatterna slår mot enskilda visar exemplet med fiskaren Bo Bexander som måste betala större delen av sin pension för att få råd att bo kvar i huset vid Baggensstäket utanför Stockholm, där han bott i större delen av sitt liv.

Redan 1947 köpte hans far sjötomten vid Baggensstäket i Stockholm. Tillsammans byggde far och son huset, som stod klart 1962. Som sjukpensionär har Bexander en beskattningsbar inkomst på 89.000 kronor. Trots begränsningsregeln i fastighetstaxeringen tvingas han betala sammanlagt 74.000 kronor i fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. En ekvation som inte går ihop.

Vad majoriteten av svenska folket fortfarande inte förstått är att det måste löna sig att arbeta och utbilda sig. När de kommer underfund med detta är det kanske redan försent. Den skyhöga marginalskatten är vare sig rimlig eller rättvis. Det är däremot införande av platt skatt som drabbar alla lika, och gör att det på nytt börjar löna sig att arbeta