I jämförelsen med bankkrisen måste stormen Gudrun som härjade i Sverige våren 2005, betraktas som en mild västanfläkt. Vad som förvånar mig i spåren av stormen är den helt annorlunda attityd, politikerna visar till drabbade skogsägare under och efter stormen, än den som både politiker och svenska staten intog till alla de skötsamma företagare, som ofrivilligt drabbades av krisbankernas obeståndssituation under bankkrisen.

Medan bankkrisen var helt självförvållad, drabbades ju skogsägarna av de oförutsedda konsekvenserna som stormen förde med sig. Värst drabbade var skogsägarna i Småland och södra Sverige. Till skillnad mot den omilda behandling entreprenörer och företagare fick utstå från bankerna och staten under bankkrisen, försöker nu bankerna hjälpa drabbade skogsägare.

Skogsägarna som utan egen förskyllan blivit av med säkerheter för lån och dessutom drabbats av andra ekonomiska bekymmer, får nu massiv hjälp av både bankerna och staten. ”Vi sätter in stora resurser och ska vara mycket flexibla,” säger Jan Lidén, som är koncernchef för Föreningssparbanken.

Så lät det inte under bankkrisen. Krisbankerna som fick god ekonomisk hjälp av staten fick tillåtelse att upprätta privata och statliga ”skräpkreditbolag” som Securum, Retriva, Sveatornet mfl för att lättare kunna likvidera de bolag som man önskade bli av med. Sedan beslagtogs alla kundernas tillgångar från dem man ville bli av med. Utan några ordentliga värderingar av bankkundernas fastigheter och företag, eller ordentlig pantrealisation som lagen föreskriver.

Drabbade företagare fick inte ens tillbaka övervärdet i sina bolag. Bankerna lade beslag på alla tillgångar. Och lät kunderna få behålla skulderna. Tillgångarna såldes sedan snabbt vidare både i Sverige och utomlands. Det var bankkunderna som fick ta de skattemässiga konsekvenser av de försäljningar som gjordes, utan att på något sätt kunna försvara sina ekonomiska intressen.

I de många domstolsprocesser som följde i bankkrisen spår slapp bankerna att bevisa att säkerheterna hade försämrats, vilket lagen kräver. De flesta banker ljög om den verkliga orsaken till uppsägningen av krediter, som var att bankerna var på obestånd. Bankerna försökte i stället uppge andra orsaker till uppsägningen av krediter, för att lättare kunna försvara beslagtagande av egendomar, som skedde i en utsträckning som för tankarna till

hur man under 2:a världskriget plundrade judarna i det gamla Nazi – Tyskland.

I stormen Gudruns spår erbjuder nu bankerna amorteringsfrihet under en period för att kunderna lättare skall kunna klara av sina skyldigheter mot banken. I andra fall erbjuds kunderna ”extra” lån för att kunna transportera iväg allt virke som stormen gav upphov till. Många kunder erbjuds också lån utan säkerhet, med goda möjligheter för avbetalning.

De skattemässiga konsekvenserna lindras också för skogsägarna genom att de kan sätta in pengarna på ett s k skogskonto och betala skatt först när pengarna tas ut. Även villkoren för dessa skogskonton har förbättrats.

Så skedde inte under bankkrisen. Då höjdes räntan till skyarna. För att man lättare skulle kunna säga upp krediter för både fastighetsägare och företagare. Bankerna fick också ta ut en ”extra” räntemarginal på 3 procent och i vissa fall ännu mer för att knäcka företagare och för att förbättra sina egna finanser.

Bankkundernas fastigheter nervärderades av finansinspektionen i ond tro. Några ordentliga värderingar av företagskundernas tillgångar gjordes överhuvudtaget inte.

I stormens spår behandlas skogsägare väl. Men man tillåter att bankerna diskriminera och plundra företagare. Min fråga till våra politiker är hur detta har kunnat få ske helt ostraffat, i ett land som påstår sig vara demokratiskt ?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen