Hur domstolen även i mycket uppmärksammade brottsmål kan negligera vad som hänt och frångå all bevisprövning framgår av det skakande rättsfallet ”Styckmordet – berättelsen om en rättsskandal” som visades i TV 2 den 14 maj 2005 under rubriken Medierna och rättvisan.

I den efterföljande debatten, efter den skakande dokumentären, tvingades domaren Ulla Nilsson att erkänna att domstolen fortfarande inte ens vet om det föreligger ett mord.

Vad som hände i ”styckmordsprocessen” var att två personer, en allmänläkare och en obducent, anklagades för att ha mördat och därefter styckat en prostituerad. Anklagelserna om att de skulle begått mordet kommer från hustrun till allmänläkaren, som uppenbarligen manipulerat sin egen dotter, för att utan någon egentlig grund kunna förtala bägge läkarna.

Allmänläkaren anklagades även av sin hustru för att ha förgripit sig på sin dotter när hon var mindre än två år. Även denna berättelse visade sig snart vara gripen helt ur luften.

Informationen om hur ”mordet” skulle ha gått till säger hon fått från sin lilla dotter som var mindre än två år när händelsen inträffade. Dottern påstås ha varit med vid tillfället, och själv sett hur kroppen styckades.

Pressen svalde hustruns information med hull och hår. Två mindre nogräknade psykologer som anlitats av tingsrätten för att granska ärendet likaså. I den efterföljande pressbevakningen förtalades och utmålades sedan läkarnas liv och leverne i mycket kränkande ordalag.

Trots att all bevisning saknas i målet fälls bägge läkarna av Stockholms tingsrätt för mord.

Hovrätten som sedan tar upp målet, återförvisar sedan målet till tingsrätten på grund av de grova rättegångsfel som begåtts. Tingsrätten tvingas på nytt ta upp målet och fria läkarna. Men tingsrättens påstående att läkarna skulle ha styckat kroppen får fortfarande stå oemotsagt, bara för att denna del av brottet redan var preskriberat. Någon som helst bevisning, för att de skulle ha gjort sig skyldiga till styckningen finns inte.

I dag har det gått 21 år sedan polisen fann delarna av Cartrine da Costas styckade kropp i två svarta sopsäckar. Fortfarande vet man inte om hon bragts om livet eller vem som har styckat henne. Men vare sig tingsrätt, hovrätt, länsrätt eller kammarrätt har ansträngt sig för att helt frikänna läkarna på alla punkter.

Genom påståendet att de skulle ha styckat kroppen, men inte begått brottet är de fortfarande inför allmänheten lika misstänkliggjorda som tidigare. Tingsrättens absurda domskäl utan grund har gjort att de i praktiken belagts med yrkesförbud resten av livet.

Många av de entreprenörer och företagare fick i praktiken också livslångt yrkesförbud när bankerna sade upp alla krediterna, beslagtog tillgångar för åtskilliga miljarder, och bara lät bankkunderna behålla skulderna.

Det första som hände var att bankerna skyllde sin egen obeståndssituation på sina kunder.

Sedan upprättade man olika register där man beskyllde de kunder som man processade mot för att vara kriminella. För att få registren att verka trovärdiga, blandade man dömda mördare och banditer med oskyldiga företagare, som aldrig tidigare blivit dömda för några brott.

Registren spreds sedan till både rikspolischefen och utvalda domare som inte brydde sig om att ta avstånd från denna information. Även i pressen förtalades bankernas kunder. Det mest kända uttalandet gjordes när Nordeas (gamla Nordbankens) styrelseordförande Björn Wahlström hävdade att finansmannen Erik Penser var ”pank och utblottad”, när det var banken som var på obestånd.

Det var således genom förtal och rena häxprocesser efter samma kända mönster som mot ”allmänläkaren” och ”obducenten” som så många skötsamma bankkunderna förlorade de flesta rättsprocesserna. Därför har företagsamheten drastiskt minskat i landet. Orsaken är att många skötsamma företagare, har på samma sätt som de bägge läkarna, i praktiken belagts med yrkesförbud resten av livet.

Hustrun till allmänläkaren som både begick mened i rätten och förtalade sin man, är fortfarande på fri fot. I dag lever hon en behaglig tillvaro under skyddad identitet. Det gör även de bankdirektörer som orättfärdigt lade beslag på kundernas tillgångar. Polis och åklagare har fortfarande inte ens brytt sig om att utreda alla de grova brott som begicks mot företagarna under bankkrisen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen