Det är inte bara i Kina och Ryssland man låser i politiska motståndare, som aktivt vågar kämpa mot den rådande politiken i landet. Det gör man också i Sverige. Den mest kände politiske fången heter Alf Enerström (75) som sedan i mars 2004 sitter inlåst på sinnessjukhuset Marieberg i Kristinehamn.

I början av sin vistelse lyckades Alf Enerström som själv är läkare övertyga chefläkaren Lars Gävert att han var utsatt för juridiska övergrepp. Han lyckades därigenom slippa ifrån att bli tvångsmedicinerad under nästan ett helt år, eftersom det heller inte gick att ställa en ordentlig diagnos, vilken sinnesjukdom han skulle lida av.

Sedan flera kända personer genom att skapa publicitet för Enerström fall, nu också försöker hjälpa till med befria från hans påtvingade fångenskap, har man satt till alla krafter för att få behålla honom som patient. Därför har man snabbt organiserat en plan för att krossa allt motstånd. Man började med att sparka den tidigare chefläkaren. En ny chefläkare utsågs raskt för kliniken. Han heter Peter Lewin.

Lewin började genast att tvångsmedicinera Enerström med Haldol, för att äntligen få tyst på den gamle doktorn, som han ansåg led av vanföreställningar. Vad han bortsåg från är att en kritiklös, tvångsvis användning av Haldol i många fall medför en förstärkning av patientens motvilja och motstånd, om man inte lyckas motivera patienten genom förmedling av insikt och egen medverkan. Andra biverkningar är vanliga och subjektivt ofta mycket besvärliga.

Sedan Enerström tillbringar 14 månader på kliniken tillkallades en Stockholmsläkare. Hon heter Susanne Flyborg. Hon i sin tur kallade in en pensionerad psykläkare från Stockholm, Herman Knabe, som efter en 5 timmars intervju inte kunde fastställa en diagnos som kunde föranleda medicinering.

Tills sist ansåg Flyborg att det var schizofreni som Enerström led av. Hon ändrade därför medicineringen från Haldol till Cisordinol. Orsaken till ändringen av receptet var att Enerström råkat erkänna att han kände sig hotad som politiker, vilket ju är med sanningen överensstämmande.

När vare sig begreppet ”vanföreställningar” eller ”schizofreni” längre verkar tillräckligt trovärdigt, påstår den nuvarande läkarteamet att Enerström lider av förföljelsemani.

Det är inte första gången som Enerström attackerats från politiskt håll. Enerströms son togs tidigare ifrån honom. De sociala myndigheterna uppmanades att sätta sonen i fosterfamilj vilket också skedde. Bara om han slutade upp med sin politiska verksamhet skulle han få sonen i retur. På femton år fick han inte träffa sin son. Alf Enerström yngsta dotter utsattes för mordförsök när en bil avsiktligt försökte köra på henne.

Den 19 juli 1998 sker ett tillslag mot Sölje Herrgård där Enerström tidigare bodde. Stöld av 600.000 kronor, som utgör en del av partikassan.

1998 åtalas Alf Enerström, för att han inte längre skall kunna bedriva någon politisk verksamhet. Chefåklagaren Staffan Söderberg i Karlstad underkänner alla de 25 åtalspunkterna. Då blir denna degraderad till kammaråklagare av den kvinnliga överåklagaren.

Den 25 juni 2001 attackerades Enerström på sin egen mark av advokaten Einar Kalman. Kalman försöker slå ner honom med ett järnrör. När Enerström försöker försvara sig mot den vildsinte advokaten, blir det Enerström som döms till fängelse i 6 månader, ett straff som senare lindras till 4 månader, när ärendet prövas i hovrätten.

Den 28 november 2003 bryter sig en polis in i Enerströms partihögkvarter på Norr Mälarstrand i Stockholm, med dragen pistol. Enerström, som inte visste vem det var som brutit sig in och varför, sköt pistolen ur polisens hand.

Det är därför han nu sitter inspärrad på sinnessjukhus. Redan tidigare agerandena mot Alf Enerström och hans familj visar att det inte är lätt att bedriva politiskt oppositionsarbete i Sverige. För den som framhärdar sitt politiska budskap och bedriver politiska kampanjer mot regeringen, väntar precis som i Kina och Ryssland långvarig internering, utan några egentliga möjligheter att överklaga de juridiska övergreppen. .

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen