[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

En annan skillnad, är att i Ryssland riskerar oskyldiga företagare dömas både till hårda straff i arbetsläger och att förlora sin egendom, när regeringen där väljer domstolsväsendet för sina ekonomisk – politiska aktiviteter. Hittills har svenska entreprenörer och företagare ”bara” riskerat förlorar sina tillgångar, när statliga intressen står på spel.

Hur det går till i Sverige framkom under den svenska bankkrisen (1987 – 1993) när de svenska regeringarna lade hela skuldbördan på företagarna för den självförvållade bankkrisen. Samtidigt passade man på att frånta många entreprenörer, fastighetsägare och företagare deras fastigheter och företag, när det var bankerna som var på obestånd. Bankerna fick regeringen Carl Bildts och bankminister Bo Lundgrens tillstånd att beslagta tillgångarna. Skulderna fick bankkunderna behålla.

I Tyskland skedde samma sak under Hitlertiden. Nazisterna kunde helt ostraffat, lägga beslag på judarnas tillgångar. Först efter 50 år har Förvaltningsdomstolen i Tyskland erkänt de tidigare övergreppen, och kompenserat de efterlevande till de drabbade. Även i Polen har tidigare övergrepp mot äganderätten kompenserats.

I Sverige påstår politikerna fortfarande att vad som skedde under krisen var för nationens bästa. Då talar man mot bättre vetande. 60.000 framtidsföretag försvann. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet. Statsskulden ökade med dramatiska tusen miljarder kronor. Hade man haft en företagsvänlig politik under krisen, kunde de flesta företagen ha räddats.

I stället tvingades både allmänheten och företagarna betala en ”extra” ränta på 3 procent för att återställa lönsamheten hos bankerna. Många självmord bland de drabbade vittnar om den vansinniga politik som fördes. De fastigheter som nervärderades av Finansinspektionen med mellan 50 och 70 procent under krisen, finns i dag hos andra ägare som lever i stor välmåga på dessa fastigheter.

Enligt uppgifter från Finansinspektionen (FI) blev minst 220 fastighetsägare och företagare bara runt själva Skövderegionen drabbade av de profithungriga bödlarna från de statliga ”skräpkreditföregen” Retriva och Securum, som lade beslag på fastigheter och företag som de raskt kunde sälja vidare till hugade spekulanter. Dessa fick köpa tillgångarna förmånligt, medan de ofrivilliga ”säljarna” i många fall tvingades att behålla både moms – och skatteskulder.

I Ryssland går man steget längre. Där sker dramatiska gripande av framgångsrika företagare, utan någon egentlig grund. Det mest välkända exemplet är den ryske miljardären Mikhail Chodorskovskij som var ägare till det framgångsrika oljeföretaget Yukos. Han greps av säkerhetspolis under en mellanlandning i Novosikbirsk redan i oktober 2003.

Misstaget som Chodorskovskij begick var att utmana president Vladimir Putin genom att finansiera oppositionen inför dumavalet i december 2003. För det tvingas han nu att avtjäna nio år i arbetsläger och han har redan förlorat alla sina tillgångar i Ryssland.

Oljebolaget Yukos var Rysslands största oljebolag. Bolaget tvingades vintern 2005 att sälja sin viktigaste produktionsenhet till det statliga oljebolaget Rosneft. Av det tidigare bolaget kvarstår i dag ingenting. Konkursen är nära.

Misstaget som Carl Bildt (m) och Bo Lundgren (m) gjorde var att inte ta reda på vad bankkrisen berodde på, innan man vidtog åtgärder mot företagarna för att rädda krisbankerna. I stället för att försvara företagarnas intressen godkände man att företagare som inte längre passade in i bankernas ”portfölj” fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna.

För de oskyldigt drabbade var det som följde en ekonomisk katastrof. Tidigare utfästelser från bankerna bröts. Lån fördes över från bankerna till ”skräpkreditföretagen”. Räntorna höjdes kraftigt. Krediter sade upp. Fastigheter och företag beslagtogs. Tillgångar såldes utan någon ordentlig pantrealisation. Ytterligare inteckningar i fastigheter togs ut helt i onödan.

De flesta som valt att processa mot krisbankerna och ”skräpkreditföretagen” efter denna behandling, har fortfarande inte fått några rättelser i domstol, vilket både visar på ett korrupt rättsväsende och hur maktlösa svenska företagare, är när bankerna, domstolarna och staten gör upp vilka företagare som har en framtid.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Bankrättsföreningen