[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I likhet med sina män agerar de också politiskt, där de i stället borde följa lagar och förordningar. Intryck  de måste tagit med sig hemifrån när de tagit del av hur deras respektive agerade under den svenska bankkrisen (1987 – 1993). På den tiden var Erik Åsbrink styrelseordförande i Första Sparbanken. Göran Persson satt i Bankstödsnämnden.

Göran Perssons insats i Bankstödsnämnden var att han på ett otillbörligt sätt agerade han för krisbankerna mot företagen. Vad han och andra ställde till med har redan gett eko långt utanför Sveriges gränser. Själv har jag redan skildrat vad som hände i hundratals artiklar i dags – och fackpress, och i mina tre senaste böcker.

Bland annat förekom ingen ordentlig pantrealisation när man lade beslag på bankkundernas tillgångar. Hos de statliga ”skräpkreditbolagen” Retriva och Securum hamnade de bankkunder som inte längre passade in i krisbankernas ”portfölj”. De bankrutta bankerna kunde fortsätta sin verksamhet, trots att de var på obestånd. I stället var det de många skötsamma företagen som försattes i konkurs.

Erik Åsbrink agerade också mot företagen under krisen. Han tog bankens parti. Det var Första Sparbankens kunder som drabbades, när det var Första Sparbanken som var på obestånd.

Gemensamt för både Persson och Åsbrink är att dom själva under bankkrisen tolkade både avtalsrätten, Europakonventionen och äganderätten politiskt i stället för juridiskt. Det skedde dessutom på ett arrogant och orimligt sätt, för att kunna rädda bankerna på allmänheten och kundernas bekostnad.

Efter bankkrisen har också Persson och Åsbrink agerat politiskt mot riksdagens beslut att låta en obereonde utredning granska vad som hände under bankkrisen. I stället har de startat en egen politisk utredning där de mest involverade förövarna under krisen fått i uppdrag att utreda etik och moral inom näringslivet inom ramen för Etik – och Förtroendekommissionen där Erik Åsbrink varit ordförande.

Nu går deras fruar steget längre genom att helt öppet uppmana till felaktig tolkning av dom och direkta lagbrott. I Dagens Nyheter ( DN Debatt den 28 maj ) anklagar Anitra Steen kvällspressen för att de genom sin rapportering om hur man kan köpa alkohol på nätet begår brott. Hon uppmanar t o m tull och polis att ingripa mot svenska medborgare, som helt lagligt beställer sin alkohol via nätet.

Vad hon därmed inte låtsas förstå, fast hon mycket väl känner till bakgrunden, är att staten bryter mot bestämmelserna i artikel 28 i EG-föredraget om fri rörlighet för varor och tjänster, inom den europeiska unionen. Att statens agerande strider mot EG-rätten har redan slagits fast i två hovrättsdomar och nu senast av EU-kommissionen.

Anitra Steens politiska utspel är inget annat och ett försök att politisera juridiken. Det gör hon genom att uppmana myndigheter och domstolar att att bryta mot givna rättsprinciper och själva bedriva svensk alkoholpolitik.

Att det svenska apoteksmonopolet är olagligt slog EG-domstolen fast i sin dom den 31 maj 2005 i det s k Bringwellmålet.

Redan två timmar efter domen kallade vård – och omsorgsminister Johansson till presskonferens. Domen tolkade hon som ”en seger för vårt svenska sätt att hantera läkemedel” och att ”apoteksmonopolet kan bevaras”.

Mot hennes uttalande står EG-domstolens uttalande som säger att ”det svenska detaljhandelsmonopolet strider mot gemenskapsrätten”. Domstolen konstaterar att Apotekets urval av läkemedel kan missgynna utländska producenter. Därmed är monopolet olagligt.

Både Anitra Steens debattartikel i Dagens Nyheter och Ylva Johanssons uttalanden i pressen visar på ett fullständigt misstroende för lagar och förordningar. Därmed uppvisar de samma förakt mot lagarna, som deras män visade under bankkrisen.

När det gäller misstolka lagar för att gynna sin egen politiska uppfattning, är deras män inte mycket sämre. Skillnaden är bara att de är försiktigare. När de gör någonting riktigt olagligt, skriver de inga debattartiklar i pressen, eller basunerar ut sin personliga uppfattning.

I stället vänder de allting till sin egen fördel som de gjorde genom att förvandla riksdagens beslutade obereonde utredning om bankkrisen, till en politisk utredning, som bara har till uppgift att bekräfta deras egen bild av svenskt näringsliv.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Bankrättsföreningen