[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Vad man reagerade mot i de bägge organisationerna var att krisbankerna, fått den moderate statsministern Carl Bildts och bankministern Bo Lundgrens tillstånd att obehindrat plundra de företagare under bankkrisen, som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”, och att krisbankerna inte längre heller behövde följa gällande spelregler mot företagarna.

De spelregler som jag tänker på är förstås att det egentligen inte borde gå att obehindrat säga upp krediter under löpande avtalsperiod för skötsamma företagare, utan att kunna bevisa att säkerheterna har försämrats. Att det i samband med domstolsprövning åligger bankerna att kunna bevisa att säkerheterna har försämrats.

Att bankgarantier gäller som säkerhet. Att inte banken skall kunna säga upp bankgarantier mot företagare och lägga beslag på företagets pengar motsvarande bankgarantin, när bankgarantin är utställd mot annan part. Att det inte skall gå att försätta en företagare i personlig konkurs, innan man bevisat i domstol att hans företag eller han själv är på obestånd.

Dessa enkla spelregler som aldrig följdes under den svenska bankkrisen bad jag såväl företrädare för Regeringskansliet, Företagarna, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges Industriförbund att ta itu med, eftersom reglerna aldrig följdes under krisen, och fortfarande inte följs, av vare sig domstolarna eller de svenska bankerna.

Dessutom samarbetar Högsta domstolen (HD) i Sverige fortfarande med bankernas egen intresseorganisation Bankföreningen, som man till och med använder som remissinstans när ärendena skall prövas i HD, i stället för att följa de regler som stipuleras i EG-rätten den europeiska banklagen eller Europakonventionen. Det gör att det inte går att få några rättelser i domstol, så länge detta förhållande får råda.

Min utgångspunkt i samtalen var att på samma sätt som spelregler för fotboll numera följs av hela världen borde självfallet spelreglerna för företagare var lika strikta för att skydda både företagarna och landets intressen. Som utgångspunkt för mina samtal med såväl företrädare för regeringskansliet, industriförbundet hade jag den oberoende utredningen (Rapport om revisionsenkäten, 1992 ) som gjorts av SAF:s dåvarande chefekonom Jan Herin tillsammans med Thomas Backteman. Denna undersökning bekräftar den bild, hur rättsvidrigt företagarna behandlades under bankkrisen, av både banker och domstolar.

Tyvärr lyckades jag aldrig få någon av de representanter som jag uppvaktade att vakna upp och reagera på vad som hänt. Nu har både SAF och Sveriges Industriförbund försvunnit och ersatts av det nya Svenskt Näringsliv. Organisationen Företagarna har både fått ny VD och ordförande. Regeringskansliet har nya representanter som skall tillvarata företagarnas intressen. Därför vill jag offentligt fråga någon av dessa nya företrädare, om det inte snart är dags att se till att spelreglerna hur bankerna tillåts behandla företagare förändras ?

Kan det vara rimligt att få säga upp krediterna och plundra företagare med hjälp av statliga ”skräpbolag” som Retriva och Securum, utan att ens dessförinnan på ett ordentligt sätt underrätta sig om säkerheterna har försämrats? Kan det anses förenligt med god affärssed att ensidigt nedvärdera hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 –70 % bara för att krisbankerna var på obestånd ?

När det gäller fotboll finns det redan en regelbok (spelregler för fotboll med International Board´s officiella beslut) citat: ”Denna regelbok avser att ge domare, spelare, tränare, ledare och övriga fotbollsvänner en ingående kännedom om de regler, efter vilka fotboll spelas över hela världen.”

Varför finns det fortfarande inga entydiga regler som följs, och som på ett tydligt sätt avser att reglera förhållandet mellan bank och kund inte minst när krisen står för dörren?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Vice ordförande i Medborgarrättsrörelsen

Bankrättsföreningen