[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

De är offentliga personer som inte använder sig av ”rent spel” för att säkra sina politiska positioner. Tillämpar terrorverksamhet mot både konkurrenter om makten och oppositionella för att nå sina mål. Despoter som inte vill ha demokrati. Det är personer själva alltid försöker undvika den demokratiska beslutsprocessen i stora frågor. Och som oftast är hänsynslösa mot alla i sin omgivning.

En del av dessa diktatorer och envåldshärskare lyckas också i sina uppsåt, eftersom det inte finns någon, som orkar eller vågar motsätta sig deras beslut. De lyckas ofta genomdriva sin vilja på allmänhetens och företagens bekostnad. Till stor olycka för de länder som de styr.

I många av mina artiklar och böcker fortsätter jag att beskriva dessa personers rättsvidriga beteenden och förehavanden, eftersom det ofta tar mycket lång tid för de länder som tillåtit deras maktutövning att själva reagera. I både Kina och Ryssland talar man fortfarande vackert om Mao Tse–Tung och Stalin. I huvudsak är det bara utländska författare och journalister som tillåts avslöja deras grova brott.

Men det är inte bara i faschistiska och kommunistiska länder som drabbas av vidriga politiska beslut som orättfärdigt drabbat invånarna. Själv har jag i några av mina böcker skildrat vad som hänt i Argentina under finanskrisen, och vad det var som hände i Sverige under den svenska bankkrisen 1987 – 1993. Händelser som haft stor betydelse för dessa länders fortsatta ekonomiska nedgång och fall, och som starkt bidragit till det vi i Sverige kallar för ”politikerförakt”.

I kampen mellan gott och ont vinner inte alltid det goda. Det tar lång tid för de som drabbats att få upprättelse. Släktingarna till offren till nazisternas förbrytelser fick vänta 50 år för att få ersättning för beslagtagna egendomar. De fastighetsägare och företagare som drabbades av vad de svenska krisbankerna ställde till med under krisen i Sverige i slutet av 80-talet och i början av 90-talet, har fortfarande inte fått någon som helst ersättning.

På Cuba härskar fortfarande envåldshärskaren Fidel Castro. I Zimbabwe har diktatorn Robert Mugabe skrivit en ny författning som bara har ett enda syfte: att stärka Mugabes järngrepp över landet. De vita företagsledare och lantbrukare som byggt upp landets ekonomi har jagats bort. Ledare för oppositionen i Zimbabwe kallar den nya författningen för en våldtäkt på demokratin.

Även Sverige har under historiens gång haft sina envåldshärskare som ingen vågat ifrågasätta. Den svenska krigshetsaren Carolus Rex (Karl XII) kunde härja ostört alldeles för länge, innan någon hade vett att skjuta honom. Hitler hade åtminstone den goda smaken att skjuta sig själv, när han insåg att slaget var förlorat.

Har världen blivit bättre är det nog många som frågar sig. Svaret på den frågan måste bli både ja och nej beroende på för vilket land man uttalar sig.

Det måste vara vår skyldighet att försöka skapa en bättre värld, som på ett tidigare stadium fångar in både krigshetsare och politiska lagbrytare och våldsmän. Nürnbergrättegången som upprättades efter andra världskriget och Den Internationella Krigstribunalen i Haag är ett bra exempel på försök att upprätta domstolar som skall beivra de värsta politiska oegentligheterna.

Genom en ökad respekt för andra internationella domstolar, som EG-domstolen i Luxemburg och Europadomstolen i Strasbourg, som försvarar den enskilda människan mot övergrepp från både myndigheter, politiker och statliga verk, tror jag själv att det blir lättare att besegra ondskan så snart den uppkommer.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen