[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det var ju sättet att redovisa framtida vinster i American Skandia, redan när kontrakt tecknats för framtida intäkter, som strider mot alla kända bokföringsprinciper. På denna viktiga punkt är bokföringslagen mycket tydlig, i både Amerika och Sverige. Ändå vidtar åklagaren inte några som helst åtgärder, för att aktieägarna i Skandia blivit lurade att köpa aktier i bolaget med hjälp av fiktiva redovisningsprinciper.

Sättet att lura aktieägarna, påminner mig om att åklagaren inte heller brydde sig om att åtala Nordbankens (numera Nordea) f d VD Hans Dalborg, i samband med bankens nyemission 1991. I det fallet är det uppenbart att redovisningen av bankens tillgångar, måste varit lika vilseledande som i Skandiafallet.

Det var under hösten 1991, som fick staten i egenskap av huvudägare till Nordbanken, blev lurad att garantera en nymission på 5,2 miljarder kronor. I denna nyemission tecknade staten aktier för 4, 2 miljarder kronor. Men redan ett halvår efteråt stod det klart för alla att banken behövde ytterligare 20 miljarder för att överleva.

Det är således inte för att man bevisligen vilselett alla Skandias aktieägare, som överåklagare Christer van der Kwast i september 2005, efter en utredning på 5.000 sidor, beslutade sig för att bara inleda åtal mot den förre VD:n i Skandia Lars Eric Petersson, för att man tagit bort bonustaket, medan styrelsen går helt fri. I åklagarens ögon är Petersson ensam ansvarig för att taket i bonuprogrammet Wealthbuilder lyftes bort och att det kostade Skandia hundratals miljoner i bonus, utöver tidigare bestämd beloppsbegränsning.

Enligt åklagare ändrade Petersson ensam förutsättningarna för bonusprogrammet. Därför kommer han att kalla de både tidigare styrelseledamöterna i Skandia, Lars Ramqvist och Bengt Braun, för att vittna mot Lars Eric Petersson. Eftersom som dessa måste ha känt till och godkänt att taket lyftes bort, är de dessutom jäviga och borde inte alls tillåtas att vittna mot Petersson.

Kärnan i åtalets skriftliga bevisning är ett dokument som är underskriven av Petersson. I detta informeras förmånstagarna i bonusprogrammet Wealthbuilder, att alla förutsättningar har ändrats, och att taket för utbetalningar av bonusar tagits bort vilket knappast kan vara ett bevis för att det är Petersson ensam som har ändrat förutsättningarna för utbetalningar av bonus till de anställda i bolaget.

Två professorer och fristående experter, professor Hugo Tiberg och Professor Lars Pehrson konstaterar också att Peterssons underskrift på dokumentet inte på något sätt är juridiskt bindande. Därför förvånar det mig att överåklagaren väljer att åtala på denna punkt, och att han inte gör hela styrelsen ansvarig för vad som har hänt eftersom det är styrelsen som har det kollektiva ansvaret för att både redovisningsprinciperna ändrats och för att taket på bonusprogrammet tagits bort.

Styrelsen i Skandia har vare sig brytt sig om att riva upp de felaktiga redovisningsprinciperna eller ändra beslutet genom att upphäva att bonusarna släpptes fria vilket gör ju hela styrelsen gemensamt ansvarig för vad man ställde till med.

Det verkar som om styrelser för börsbolag i Sverige inte kan angripas i domstol, vilka olagliga beslut som än fattats. Det gäller också vad som hände under bankkrisen då bankerna drev bankerna vidare, efter den 1 februari 1990 trots att de var på obestånd, utan att någon reagerade.

Att både Bengt Braun och Lars Ramqvist går fria trots att de måste känt till både betydelsen av bonusprogrammen och redovisningsprinciperna anser jag är anmärkningsvärt. På samma sätt som det måste betraktas som märkligt att de nu tillåts angripa Lars–Eric Petersson på en punkt, där hela styrelsen har ett gemensamt ansvar.

Lars–Eric Petersson riskerar 6 års fängelse och ett flerårigt näringsförbud. Att hela den övriga styrelsen går fri tycker jag är anmärkningsvärt. Ännu märkligare är att de två av de medskyldiga, Bengt Braun och Lars Ramqvist, som varit skyldiga att känna till vad som hänt i bolaget, nu tillåts slå på sin tidigare VD, för att själva samtidigt fria sig från allt ansvar, genom att utse en ensam syndabock.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen