[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det betyder att statsskulden har växt med hela 16 miljarder kronor, bara sedan förra året. Tre fjärdedelar, 75,7 procent av statsskulden är i svenska kronor. Det är privatpersoner, företag och finansinstitut som lånat ut pengar till svenska staten. För svenska folket innebär detta att var och en av oss har en andel av statsskulden som i september 2005 uppgick till 138.930 kronor.

Den stora ökningen av statsskulden härrör från hanteringen av bankkrisen 1987 – 1993. Den har fortfarande inte kunnat regleras, eftersom de många företagare som bankerna valde att försätta i konkurs, bara för att rädda de bankrutta krisbankerna, inte har kunnat komma tillbaka. I takt med att statsskulden ökar, minskar företagsamheten i landet. I dag är den nere på rekordlåga nivåer.

Den svenska bankkrisen kan liknas vid de stora svindlerier som bland annat förekom i det amerikanska konglomeratet Tycos och den kraschade telecomjätten Worldcom. På samma sätt som såväl Gota Bank som Nordea (gamla Nordbanken) medvetet friserade sina siffror under krisen,gjorde dessa bolag jättelika förluster, men redovisade ändå fiktiva vinster i sina bokslut.

Hur de svenska bankernas enorma kreditförluster uppkom, har jag redan tidigare redogjort för i mina senaste böcker: Från bankkris till börskris (2003), Från folkhem till fattigstuga (2004), Nollkoll, 2005 och Härdsmälta 2005.

Trots att svenska myndigheter, både genom mina många artiklar och böcker känner till dessa grova oegentligheter, har man fortfarande inte gjort någonting åt saken. De ansvariga banktjänstemännen fick i stället jättelika avgångsvederlag som plåster på såren, för vad de ställde till med. Såväl företagsledningarna som styrelseledamöterna i de olika krisbankerna är fortfarande ostraffade.

Medan de svenska banksvindlarna går helt fria har det blivit tuffa domar för de amerikanska bolagschefen som lurat alla om bolagens resultatutveckling, på samma sätt som de svenska bankdirektörerna lurade både allmänheten och aktieägarna under bankkrisen.

I de amerikanska fallen såg domarna inga som helst förmildrande omständigheter. Tycos förre koncernchef L Dennis Kozlowski och bolagets finanschef Mark Swartz fick båda långa fängelsestraff. Upp till 25 års fängelse. Dessutom skall de betala böter. Dennis Kozlowski får betala 70 miljoner dollar och Mark Swartz 35 miljoner dollar i böter.

Kraschade telecomjätten World Coms grundare och förre styrelseordförande Bernard J Ebbers fick också 25 års fängelse för vad han ställde till med. Även det amerikanska kabel-tv-företaget Adelphias grundare Johan Rigas dömdes nyligen till 15 års fängelse för att han lurat allmänheten om bolagets solvens.

Det verkar som svenska politiker fortfarande inte har förstått att det inte går att likvidera skötsamma företag ostraffat, som man gjorde under bankkrisen.

Det sätter djupa spår i det ekonomiska livet. För att kunna betala ränta på den självförvållade statsskulden har regeringen redan tvingats beslagta 258 miljarder av pensionärernas pengar.

I 2005 års budgetförhandlingar drabbas pensionärerna ytterligare genom att de inte heller har kunnat kompenseras för de allmänna kostnadsökningarna. Pensionernas köpkraft urholkas ytterligare. Sedan bankkrisen har pensionernas värde minskat med närmare 40 procent. Även övriga svenskars köpkraft har minskat.

Mot den bakgrunden borde det nu vara dags att utreda orsakerna till bankkrisen, och äntligen ställa de personer till svars, som orsakat Sveriges genom tidernas största ekonomiska kris.

Att bankkrisen fick den enorma utveckling den fick beror ju på att vare sig politikerna eller bankerna följde lagen. I stället utformade man egna direktiv om hur krisen skulle lösas, som innefattade nervärderingen av hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 och 70 procent, och att den förre bankministern Bo Lundgren tillät krisbankerna att säga upp krediter för skötsamma företagare.

Att den socialdemokratiska regeringen medvetet har låtit bli att låta en oberonde kommission utreda bankkrisen, beror på att man själv varit involverade. Såväl Göran Persson, som då var vanlig riksdagsledamot, som Laila Freivalds som var f d statsråd och Hans Jacobsson, rättschef i Finansdepartementet, satt alla med i styrelsen för Bankstödsnämnden.

Trots att riksdagen sedan länge beslutat att en utredning måste göras har någon oberoende kommission fortfarande inte utsetts. När hela Sveriges ekonomi redan skjutits i sank, vill regeringen i stället satsa 55 miljarder på nya jobb inom den offentliga sektorn. Det gör man bara för att man inte vill erkänna de fel man begått genom kompensera alla de företagare som oförskyllt drabbades under krisen.

En sådan regering borde snarast straffas genom rött kort, eftersom det är Sveriges framtid man förstör.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen

Bankrättsföreningen