[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Hur man kan behandla företagare fick hela styrelsen i Bankrättsföreningen erfara, när Ingvar Axelsson, Börje Ramsbro och jag själv fick alla krediter uppsagda och våra tillgångar beslagtagna under bankkrisen. Bara för att krisbankerna var på obestånd.

Den gemensamma nämnaren för oss alla tre, var att vi drivit företagen i ett kvarts sekel utan anmärkningar. Nu har denna förföljelse av företagare, som under olika former från både banker och myndigheter pågått under mer än 50 år, nått sin yttersta gräns. Det är dags att agera. Det kan bara ske genom att skriva tydligare lagar som skyddar företagarna. Och ändra tillämpningen av den befintliga lagstiftningen, för både bankkunder och företagare.

Så sent som den 12 september 2005 skrev jag en artikel i Aftonbladet, där jag vädjade till de största företagsorganisationerna att bättre se till sina medlemmars intressen. Uppropet har hittills inte givit något som helst resultat. Hur oskyldiga bankkunder kan behandlas har jag redan tidigare skrivit om i mina fyra böcker: Från bankkris till börskris,(2003)Från folkhem till fattigstuga, (2004) Nollkoll (2005) och Härdsmälta (2005)

Att företagare inte behandlas bättre i Sverige än i det gamla Sovjetunionen framgår med önskvärd tydlighet i Vera Efrons bok: ”Aktiebolaget Rysk Roulette” (Efron & dotter, 2003) En bok som borde fått mycket större uppmärksamhet i svenska media än vad boken hittills fått.

Huvudpersonen i Vera Efrons bok heter Vera Egron. I boken får vi följa Veras och hennes systers långa väg från förtrycket i Sibiren, till förföljelsen av dem som företagare i Sverige. Det var ett tjockt brunt kuvert från Skattemyndigheten förändrade hela deras liv.

Allt hon försökt glömma och förtränga från sitt tidigare liv återuppväcks; hjärntvätt, brutalitet och förföljelse från KGB och myndigheterna, som fick henne att fly från Sovjetunionen till Sverige, upprepas på nytt. Men i en helt annan form.

Numera är det svenska skattemyndigheter som bestämmer hur mycket pengar som företagare skall få ha i bolagets kassa och under vilka arbetstider som de skall få bedriva sin verksamhet. Skattemyndigheten anser i en skattepromemoria till Vera Efron att hennes telefonsamtal efter kl 18.00 skall betraktas som privata. Trots att hon ofta befann sig på resa i både Ryssland och Sverige. Även artister som Magnus Uggla och andra småföretagare har nyligen blivit ordentligt upptaxerade, och får betala straffskatt, bara för att han har för mycket pengar i bolagets kassa.

I sin bok skriver Vera Efron hur det var i det forna Sovjetunionen. Det räckte med att man var tyst när andra hyllade Stalin eller att man var lite duktigare än sin chef för att man skulle kunna avrättas eller skickas till fångläger. Angiveri välkomnades. Fritänkande straffades. Även i Sverige förekommer angiveri där både facket och socialdemokraterna i olika register tillåts kritisera oliktänkande, utan att på något sätt straffas.

Det gör även bankerna, som inför domstolarna använder sig av olika kränkande register som jag tagit del av, där de smutskastar de kunder som man befinner sig i tvist med, bara för att vinna fördelar i rätten.

Över hela Sovjet stod ett barn staty, hjälteförklarad för att han angivit sina föräldrar. Kommunisterna hyllade Pavlik Morozov, pojken som skvallrade på fadern som hade undangömt ett vinterförråd av potatis, fastän man var tvungen att lämna över all skörd till Kolchosen. Som straff för det opatriotiska beteendet, arkubuserades hela familjen, fadern. Modern, far – och morföräldrarna. Inte ens småsyskonen klarade sig. Allt detta framför ögonen på Pavlik.

Eva Efrons far som var helt oskyldig fick fem års fängelsestraff och åtta års utvisning till Sibirien. Hans farfar betraktades som utsugarkapitalist och hans farbror som var officer i Vita Armen, som kämpade mot kommunisterna under inbördeskriget betraktades som ett ”främmande element”.

I Sverige gör man på ett annorlunda sätt. Här vänder man på bevisföringen när det gäller både bankkunder och företagare. Det är du som måste bevisa att säkerheterna inte har försämrats när en bank säger upp krediter, trots att det enligt både internationell och svensk lagstiftning åligger banken att i domstol bevisa att säkerheterna har försämrats när man felaktigt säger upp krediter. Även skattemyndigheten, som i Vera Efrons fall tvingar den skattskyldige att bevisa att hon har gjort i rätt i alla fall, trots att denna plikt självfallet borde åligga skattemyndigheten.

Hur många företagare orkar egentligen försvara sig från de många orättfärdiga angreppen från skattemyndigheten ? I Vera Efrons fall ifrågasatte tjänstemannen på skattemyndigheten allt som gjordes. Dessutom gjorde man grova räknefel när han summerade siffrorna. Ingen bryr sig om att kontrollera om tjänstemän på bankerna eller skattemyndigheten gör rätt eller fel. Uppenbart slarv och grova förseelser från både banker och myndigheter straffas inte.

När man överklagar deras beslut tar det åratal innan ärendet kommer upp i rätten. Då har företagaren redan hunnit bli både ruinerad, tillintetgjord och utplånad. För de företagare som orkar hålla ut, som hela styrelsen i Bankrättsföreningen, sker ändå inte några större rättselser i svenska domstolar.

Alla vi tre i styrelsen tvingades till sist att själva förhandla oss till uppgörelser i godo, efter mer än 10 års processande och sedan vi förlorat alla processerna i varje rättsinstans, trots att vi haft rätt i sak. De omständigheter som talade till vår fördel, som att det inte går att säga upp bankgarantier på det sätt som gjordes, togs varken upp i protokoll eller domslut.

Alla Vera Efrons och hennes systers exportaffärer ifrågasattes trots att systrarna kunde bevisa hur affärerna gått till, med både export – och tulldeklarationen. Alla dessa papper fanns också med i bokföringen. Om man som i Sverige kräver att företagare skall lära sig alla de regler som skattmyndigheterna utfärdar, som iderligen ändras, skulle det inte längre finnas någon tid att driva verksamheten.

För min egen del delar jag därför Vera Efrons uppfattning att hos skattemyndigheten sitter små människor med allför stor makt, som i likhet med det gamla regelsystemet i Sovjetunionen kan döma eller benåda, beroende på sinnesstämning. Det är därför det är dags att vända på bevisföringen och förbättra lagstiftningen om inte Sverige skall bli ett land där planekonomi råder och det till slut inte finns några företagare kvar i Sverige.

Varför har inte jag själv rätt att avgöra själv vad som är bra för mitt företag ? Skall bankerna och skattemyndigheten besluta om det och dessuom diktera för mig vad jag som egen företagare måste göra i stället ? Då är det ju bankerna och skattemyndigheten som driver våra företag och inte vi själva.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen