[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Orsakerna går att finna i bankernas och politikernas ändrade attityder mot entreprenörer och företagare sedan bankkrisen 1987 – 1993. Från att ha varit samarbetspartner till sina kunder, blev de bankrutta krisbankerna och regerande politikerna från vänster till höger, företagarnas fiender under krisen. Krediterna sades upp för många företagare, som plundrades in på bara kroppen, för att bankerna skulle återfå sin förlorade kapitaltäckningsgrad.

Denna praktskandal gör man nu sitt bästa för att dölja. Det sker genom att skylla Sveriges nuvarande ekonomiska kris på företagarna. Senaste exemplet är förbundsordförande i Metall Göran Johansson, som i olika artiklar och föredrag och ekonomijournalisten Björn Elmbrant som i boken ”Dansen kring guldkalven”. (Bokförlaget Atlas, 2005) med underrubriken ”Så förändrades Sverige av börsbubblan”, försöker få oss att tro att det är det kapitalistiska systemet med hungriga profitörer, som drivit Sverige till den avgrundsrand, där vi befinner oss i dag.

Hur ska vi skapa en ny entreprenöranda, utan att dra på oss nya bubblor ? Finns det några lärdomar av bubbelåren om hur vi skall få fram en mer långsiktig företagsamhet, frågar sig Björn Elmbrant och Göran Johansson. Det svar jag måste ge är att växkraften för långsiktigt företagande beror på den politiska jordmånen, som inte varit den bästa för företagare under de senaste åren.

För närvarande går det uselt för Sverige. Ett påtagligt bevis för detta är hur den svenska kronan utvecklas. Sedan bankkrisen har den svenska kronan sjunkit mer än 30 procent mot omvärlden, vilket inte kan ha undgått de svenska turister som besöker våra grannländer. I dag har Sverige världens svagaste krona. Endast den zimbabwiska dollarn har utvecklats sämre.

Efter den omilda behandlingen av företagare som skedde under bankkrisen, som jag redan berättat om i åtskilliga artiklar och i mina böcker, fortsätter företagare att fly från Sverige. Svenska företags köp av bolag utomlands är större än utländska företags köp i Sverige. Företagen vill inte heller växla in sina exportintäkter.

Det är således inte vad som hände några IT-entreprenörer under den kortvariga IT-bubblan, utan de märkliga händelserna och den politiska hanteringen av de många skötsamma och långsiktigt lönsamma företagare under bankkrisen, som lämnat de permanenta spår i den svenska arbetslöshetesstatistiken. Det tar tid att bygga företag. Som jag redan skildrat var det de långsiktigt uthålliga företagen som fick sina tillgångar beslagtagna och sina krediter uppsagda under bankkrisen. Bankerna tog tillgångarna. Det enda bankkunderna fick behålla var skulderna i bolagen.

Om målet för den ekonomiska politiken är hög tillväxt och full sysselsättning, måste den öppna arbetslösheten pressas tillbaka ordentligt. När regeringen säger att kampen mot arbetslösheten är en huvuduppgift, är det bara läpparnas bekännelse. Ingen som tror längre på vad regeringen säger. Hur skall man kunna uppnå full sysselsättning, när man inte bejakar företagsamheten i landet ?

Själv uppskattar jag arbetslösheten till 25 procent. Den verkliga arbetslösheten torde enligt SCB vara 21,6 procent. Det är den andel av den arbetsföra befolkningen som vare sig arbetar eller studerar på heltid, enligt SCB:s statistik för juni 2005.

Det räcker med att se vilka åtgärder regeringen med dess två stödpartier föreslagit och nu genomför för att vilken ekonom som helst skall begripa hur det är fatt. Det visar hur de 10 miljarder som regeringen använder för att öka sysselsättningen används. Regeringen försöker vända de negativa åtgärderna genom att kalla de jobb som man skapar för ”plusjobb” trots att det i huvudsak rör sig om tidigare försvunna jobb inom den offentliga sektorn, som man bara tillfälligt återskapar, för att regeringen skall vinna valet 2006.

Den offentliga arbetsgivaren får en ordentlig lönesubvention på 100 procent för dessa jobb. Dessutom kompensation för eventuella merkostnader upp till ett tak på 1.000 kronor per dag.

Cirka 4.000 akademiker får under 2006 genom AMS eller genom något bemanningsföretags försorg chansen att på regeringens bekostnad chansen att knyta kontakt med arbetslivet. Sammantaget ökar det arbetsmarknadspolitiska insatserna från 121.000 platser i år till 161.500 platser för 2006 för att få ner arbetslösheten.

I regeringens senaste proposition nämn nästan inte ordet entreprenör och företagare och vilken betydelse företagsamheten har för att åter få snurr på Sverige.

Den fråga som jag därför gärna till ställa till regeringen är varför ni inte ser tillbaka i tiden när det var full sysselsättning. Det var då Sverige var tvungen att importera arbetskraft från andra länder för att klara av sina åtaganden. Hur var förhållande på den tiden, mellan antalet sysselsatta inom handel och industri och inom den offentliga sektorn ?

Jag har svaret. Men jag vill gärna att regeringen skall börja tänka efter och försöka besvara frågan.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen