Det sker genom att regeringen har tillsatt en ny pensionsutredning som skall presentera sitt förslag den 1 december 2006. För säkerhets skull sker hela presentationen, strax efter riksdagsvalet hösten 2006, för att inte störa valresultatet för de partier som är ute efter pensionärernas pengar.

Som vanligt har vare sig press, radio eller TV uppmärksammat utredarnas direktiv när det gäller framtida pensioner, vilket jag anser är anmärkningsvärt. Regeringen förbereder redan nu, enligt artiklar i Skattebetalarnas tidning Sunt Förnuft, (den 25 maj 2005) både ytterligare skattehöjningar på det privata pensionssparandet och på avtalspensionen.

Den nya ordningen innebär, precis vad jag i både mina böcker och i flera artiklar i både riks– och lokalpress varnat för; att den nya pensionen kommer att bli mycket lägre än med det gamla ATP-systemet. Framtida pensionärerna kommer inte längre att få behålla mer än en bråkdel av vad de själva betalt in till sina pensioner. För många blir det bara ”hälften kvar” av slutlönen.

Enligt chefredaktören Åke Jungdalen på Sunt Förnuft beskattas pensionssparandet redan i dag hårdare i Sverige än i något annat industriland. Som exempel anger han att det endast är i Sverige, Danmark och Italien som har en avkastningsskatt på pensionssparande och att Sverige är det enda land i världen som beskattar negativ avkastning.

Åke Jungdalen menar också att när man beslagtog 258 miljarder från pensionärernas pengar, var det inte enda gången man tullade på pensionärernas surt förvärvade pensionspengar. Vid flera andra tillfällen har regeringen visat att den kan använda sig av pensionärernas pengar för att fylla i hål i statsbudgeten. Så skedde t e x 1986/87 när den dåvarande socialdemokratiska regeringen oväntat konfiskerade 18 miljarder från det privata pensionssparandet.

Regeringens konfiskation av änkornas pension 1999, är ett annat skräckexempel som han pekar på, där regeringen till sist tvingades backa sedan arga änkor med banderoller och plakat i flera månader demonstrerat sin avsky och ilska framför regeringskansliet.

Skatten på privat pensionssparande och på avtalspensionen är 0,75 procent på pensionskapitalet varje år. Eftersom beloppet betalas in av försäkringsbolaget är skatten en dold utgift, som de flesta inte känner till.

Min egen uppfattning är att Sverige står vid en brytpunkt när det gäller att behandla sina medborgares besparingar och rättigheter. Hittills har politikerna ostraffat kunna slå ut skötsamma företag (som skedde under bankkrisen) och lägga beslag på pensionspengar utan att ordentligt informera vilket lagligt stöd man har för sina åtgärder, och hur man tänker gå tillväga. Några större diskussioner i riksdagen hur den framtida pensionen skall se ut har inte förekommit.

Uppgörelserna inom regeringskansliet hur man tänker behandla företagare när bankerna befinner sig i en krissituation, eller när man tänker ta pengar från pensionsspararna för att finansiera allt större offentliga utgifter, sker i slutna rum. Utan att vare sig riksdagen eller medborgarna får någon ordentlig insyn i vad som sker. Därför bryr sig riksdagsledamöterna inte heller protestera när åtgärderna väl är genomförda.

Min egen uppfattning om pensionerna, som jag delar med Skattebetalarnas förening, är att skatten på pensionssparandet måste minska och avtalsmöjligheterna måste göras bättre om svenskarna skall kunna leva på sin framtida pension. Samtidigt måste pengarna som redan tagits från pensionärerna snarast återbetalas med ränta.