[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Politikerna och de politiska tjänstemännen som går politikernas ärenden har blivit den nya överklassen. De är inte lätta att angripa, vare sig juridiskt eller politiskt. De kan svära sig fria från de flesta allvarliga ekonomiska brott. Inte ens när det gäller allvarliga brott, som mot den enskilde företagarens äganderätt, går det att ställa ansvariga politiker eller tjänstemän till svars.

Det märktes under den svenska bankkrisen 1987- 1993, som fortfarande inte fått några som helst juridiska påföljder för de involverade aktörerna. Tvärtom har de inblandade inom både bank och finans och inom politikens värld, belönats ordentligt för sin insatser. De bestod i att på olika sätt krossa och plundra skötsamma företagare under krisen. Stefan Ingves, f d chef för Bankakuten, har numera blivit riksbankschef.

Bo Lundgren som var politiskt ansvarig för vad som hände mot företagarna under krisen, har sedan han både blivit sparkad ur riksdagen för vad han ställde till med under krisen och även avsatt som moderaternas partiledare, har blivit chef för Riksgäldskontoret.

Hans Dalborg, som var VD i Nordbanken och vilseledde alla Nordbankens (senare Nordeas) kunder om bankens obeståndssituation under krisen och lurade alla bankens aktieägare har fått en fin lägenhet på Strandvägen, och blivit ordförande i den nya storbanken Nordea. De flesta högre chefer i Nordbanken, som var ansvariga för den tidigare misskötseln i banken har alla fått generösa avgångsvillkor och ordentliga fallskärmar, i stället för de fängelsestraff som lagen föreskriver.

De som fått betala för bankernas obeståndssituation är den stora allmänheten (genom den stora statsskulden och högre räntemarginaler) och krisbankernas många företagskunder. Det var företagarna som användes som offerdjur för att rädda bankerna. I stället för att göra det som var rätt gjorde man det som var orätt. Man offrade företagen för att bankerna skulle få tillbaka sin förlorade kapitaltäckningsgrad.

I Sverige beundrar man skötsamma företagare på samma sätt som framgångsrika banditer. Någon annan förklaring till varför man plundrade många av de skickligaste företagarna i landet på alla tillgångar under krisen, och bara lät dem behålla skulderna, har jag inte kunnat finna.

I regel klarar framgångsrika företagare de flesta sorts oförutsedda hinder i deras väg, som dyker upp under resans gång. Men den här sortens fiender, som när politiker från vänster till höger sätter käppar i hjulen för företagarna, för att bankerna var på obestånd och tillåter dem att likvidera skötsamma företagare – dom går det inte att slåss mot.

Ett land måste producera för att leva. Det är företagarna som står för produktionen. När man hindrar företagarna, sätter man samtidigt stopp för den ekonomiska utvecklingen i landet. Det är detta som svenska politiker fortfarande inte har förstått. Nu sänker uteblivna investeringar den svenska kronan. Politikerna står maktlösa. De vet inte längre vad dom skall ta sig till.

Deras enda recept för att få ordning på ekonomin, har hittills varit att höja världens högsta skatter lite till, vilket får till följd att de stora utflödena fortsätter. Kronans värde fortsätter att sjunka. Intresset för att investera i Sverige blir ännu mindre.

Från att ha sugit musten ur den svenska företagsamheten under bankkrisen, fortsätter man att suga blodet ur svenska folket. Det sker med hjälp av förmögenhetsskatt, ökad fastighetsskatt, högre inkomstskatt och utjämningsskatt, där det skötsamma kommunerna tvingas betala skatt till de misskötta.

De på nytt lönsamma svenska storbankerna vars enda straff, för den självförvållade svenska bankkrisen, är att betala in avgifter för insättningsgarantin som nu är uppe i cirka 16 miljarder. Garantin kom till för att i framtiden bättre skydda spararnas pengar. Nu protesterar Ulla Lundquist, VD i Bankföreningen våldsamt även mot denna avgift, som hon vill ha bort.

Men att återbetala vad bankerna redan tagit från kunderna är det ingen politiker som kräver.

Utsugningen fortsätter. När det inte längre finns tillräckligt många företagare kvar i landet som kan betala notan för välfärden, finns det bara allmänheten kvar att ta några pengar från.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen