[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I den svenska verkligheten är entreprenörer och företagarna mer uthålliga. De kämpar i regel på, trots att både myndigheterna och de svenska lagstiftarna gör allt för att göra livet surt för företagandet, som kom till sitt yttersta uttryck under den svenska bankkrisen 1987 – 1993.

Det var då bankminister Bo Lundgren (m) och statsminister Carl Bildt (m) tillät bankerna att beslagta företagens tillgångar. Sitt missnöje med denna orättfärdiga behandling från en borglig regering, visar bolagen nu genom att flytta både företag och produktion utomlands.

I Ain Rands värld ville politikerna, trots diskriminering och år av förföljelser mot företagare, ändå behålla företagandet i landet. De gjorde sitt yttersta för att få över företagarna på sin sida. Under bankkrisen i Sverige ville politikerna göra sig av med företagare för att rädda det bankrutta banksystemet, och hjälpte därför bankerna på ett aktivt sätt att försätta skötsamma företagare i konkurs eller ta deras egendom.

Man gjorde det lätt för bankerna genom att både tillåta bankerna att säga upp krediter, inte uppfylla redan givna kreditlöften och stänga företagens bankkonton. I de flesta fall räcker det med att beröva ett företag ett fungerande betalningssystem någon vecka för att företaget skall hamna i en obeståndssituation. I många fall som jag tagit del av fick företagarna inte ens förfoga över företagets eller personliga egna tillgångar, för att kunna försvara sig. När sedan de mest uthålliga företagen lyckades få sina ärenden prövades av domstol, fick bankerna rätt i de flesta av processerna.

De svenska regeringarna tycks ha glömt bort att det bara finns ett sätt att skapa välstånd. Det är att företag vill investera och verka i Sverige och att människor i landet vill starta och driva företag. Det enda som nu kan hjälpa Sverige ur den ekonomiska krisen är att börja föra en konsekvent och företagsinriktad politik som lockar kvalificerade forskare och företagare att verka i Sverige. Det har man ännu inte förstått.

I stället anser man att enskilda företagare inte längre behövs i Sverige. Det fick företagaren och skaparen av världsföretaget Tetra Pak Hans Rausing erfara redan i början av 80-talet i ett möte som ägde rum i Stockholm, enligt en artikel i Dagens Industri av Maria Borelius. (DI, 2005-11-18) Mötet ägde rum mellan Hans Rausing, Kjell Olof Feldt, Ingvar Carlsson och LO – ekonomen Rudolf Meidner. Vad ärendet gällde var den svenska förmögenhetsskatten. Genom att Tetra Pak var familjeägt, kom familjen Rausing att vid ett arvsskifte drabbas extra hårt.

Den enda fråga som Hans Rausing ville få svar på var om man kunde göra någonting åt situationen. Svaret blev nej, och Rudolf Meidner tog till orda: ”Sådana som ni behövs egentligen inte i Sverige”, sade han. Dagen efter påbörjade Hans Rausing sin flytt från Sverige. Hans Rausing är numera rikast i Storbritanien, och betalar rekordskatter. Skatter som den svenska staten förlorar, bara för att man intar en fientlig inställning till enskilda rörelseidkare och familjeföretag.

Behandlingen av företagare har fått stora direkta konsekvenser för den svenska ekonomin.

Kronutvecklingen gentemot världen reservvaluta dollarn har gått från 3,60 kronor på 1930-talet till dagens 8,20. Det är således ingen tillfällighet att kronan försvagas som den gör. Det beror självfallet på att företagandet diskrimineras i Sverige. Den svaga kronan är ett allvarligt sjukdomstecken, som Sverige inte bryr sig om göra någonting åt.

Den 15 november 2005 utnämnde finanstidningen Financial Times kronan till den valuta som haft den värsta utvecklingen i världen under 2005, utan att några svenska politiker reagerade.

Sverige har blivit ett land där människor som har den politiska makten saknar visioner. Ett inflytelserikt gäng inom regeringen, fifflar med lagarna, för att binda upp företagarna och begränsa deras rörelsefrihet. För de enskilda rörelseidkare som ändå lyckas försöker man på olika att lägga beslag på deras uppfinningar och straffbeskatta deras ekonomiska tillgångar.

Så länge detta får fortgå är det inte så underligt att företagarna lämnar landet.

De svenska domstolarna, vars rätta uppgift är att beskydda äganderätten och kontrakt mot andras brott och bedrägerier, med hjälp av objektiv lag, struntar i att följa lagen och rättar sig efter den politiska maktens direktiv.

Jag har informerat EU-kommissionen om några av dessa upprörande fall. Det har resulterat i att EU-kommissionen nu har beslutat att ställa både Högsta domstolen och Regeringsrätten inför rätta för att man inte bryr sig om att följa befintlig lagstiftning. En unik åtgärd som EU-kommissionen nu riktar mot Sverige, som fortfarande inte resulterat i några som helst kommentarer eller reaktioner från landets ledande tidningar.

De många företagarna som drabbades under bankkrisen, när staten bröt strömmen och drog ur kontakten för företagarna, så att de inte ens fick tillgång till sitt eget kapital, har fortfarande inte fått någon som helst upprättelse trots att det nu har gått närmare 15 år sedan bankkrisen inträffade och riksdagen för länge sedan beslutat om att en oberoende kommission skall utreda vad det var som hände under bankkrisen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen