[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Orsaken till att Kreuger mördades har författaren Lars – Jonas Ångström redan utförligt beskrivit i sin bok: ”Därför mördades Ivar Kreuger” (Sellin & Blomquist Förlag i samarbete med tidningen Den Svenska Marknaden, 1990) Enligt Ångström berodde detta på att Kreuger hade försatt sina motståndare i en ohållbar situation.

De som spekulerat mot Kreugerkoncernen skulle inte kunna fullgöra sina åtagande, vilket skulle få mycket långtgående och ödesdigra konsekvenser och de i de egna leden som bedragit Sveriges störste finansman genom tiderna, stod inför ett omedelbart avslöjande.

Det var därför Ivar Kreuger mördades. Sedan hemlighöll socialdemokraterna vad som hänt under 60 år, som jag själv redogjort för om i Finanstidningen 10 år senare. (FI den 27 oktober, 2000.) Orsaken till att man hemlighöll alla detaljer kring detta brott så länge, går tillbaka till den kommunist/socialistiska inställningen att det skall kunna gå, att ostraffat lägga beslag på andras tillgångar och sedan leva på dessa, som någon form av parasit.

Benämningarna hur man i Sverige får bära sig åt för att lägga beslag på annans egendom är lite olika. Uttrycken varierar från kapitalfördelning, kapitalreformer, inkomstutjämning och fördelningspolitik etc. Men i grund och botten utgör de bara olika namn på en viss – dock ännu ej total – konfiskation. Förhållandena ännu i dag har i grunden inte förändrats som vi skall se från vad som hände under den svenska bankkrisen 1987 – 1993.

Kreugergruppens konkurs 1932 var den största enskilda ekonomiska krasch som drabbat Sverige fram till denna tidpunkt. Att konkursen kunde genomdrivas var resultatet av den stora förtalskampanj som riktades både mot Ivar Kreuger personligen och hans bolag. Sedan dess har det kunnat bevisas att det mesta som bankerna påstått om Ivar Kreuger varit osant.

De stora vinnarna i Kreugerkoncernens konkurs var Handelsbanken och Wallenbergssfären. De stora förlorarna var småspararna vilka i överraskande liten grad var svenska, utan i första hand internationella, (främst amerikanska och engelska) enligt Fil dr Sven Olof Arlebäck som i boken ”Kreugerkraschen Storbankernas verk ?” (Wallgårds förlag, 2000 ) gjort en alldeles utmärkt analys av det ekonomiska händelseförloppet efter mordet på Ivar Kreuger.

Analysen som Arlebäck gör visar att konkursen i Kreugerkoncernen beviljades på ett synnerligen osäkert och diskutabelt underlag och att borgenärerna utanför storbankerna inte gavs något inflytande på själva handläggningen. Inte ens efter sex månaders utredningsarbete ansåg man sig kunna presentera ett tillfredsställande ekonomiskt underlag.

Enligt Arlebäck blev Ivar Kreuger snarare själv svindlad än svindlade andra som har påståtts i den svenska pressen.

Samma mönster som hände under Kreugerkraschen upprepade sig långt senare, men i mycket större skala under bankkrisen, när bankerna var på obestånd, för att de längre inte kunde uppfylla sig lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

För att inte själv bli avslöjade skyllde man sig egen obeståndssituation på sina kunder och kunde med hjälp av både den socialdemokratiska regeringen och moderaterna genomdriva krav på hur de själv skulle kunna leva vidare och försätta sina kunder i konkurs. Förtalslistor upprättades, där man förtalade sina kunder för att de inte skulle kunna få rätt i domstol, i de många processer som följde i bankkrisens spår.

Om dessa händelser har jag själv redan hunnit berätta i fyra böcker som jag hoppas skall förändra det ekonomiska livet i Sverige. I min första bok: ”Från bankkris till börskris” (Bankrättsföreningen, 2003) berättar jag om att bankkrisen är den svåraste kris som någonsin drabbat Sverige och vilka stora ekonomiska påföljder det blev, som hela svenska folket nu får vara med och betala tillbaka.

Tidigare böcker i detta ämne hade försvarat bankernas, politikernas och regeringens agerande under bankkrisen. Jag redogör för vad som faktiskt hände. Jag talar också om vilka som bör ställas till ansvar för Sveriges största ekonomiska kris genom tiderna.

I min andra bok: ”Från folkhem till fattigstuga” (Bankrättsföreningen, 2004) visar jag hur utarmningen av den svenska välfärden är kantad av ekonomiska skandaler där de skyldiga i de flesta fall gått helt fria. I denna bok redogör jag också för krisen i försäkringsbolagen. Hur det blir allt svårare för kunderna att få skadeersättningar. Bara inom skandalbolaget Skandia är det 1,2 miljoner människor som drabbas.

Min tredje bok: ”Nollkoll” (Bankrättsföreningen, 2005) handlar om hur det gick till när regeringen förlorade kontrollen över både ekonomin och den svenska välfärden. Hur den politiska drömmen om välfärdslandet Sverige blivit en ekonomisk mardröm, med världens högsta skatteryck.

I ”Nollkoll” avslöjar jag också hur både allmänheten och bankkunderna fick felaktig information om vad som hände under den svenska bankkrisen. Hur Hans Dalborg, den dåvarande VD:n i Nordbanken, efter det att han tillträtt som VD i banken 1991 kunde påstå ”att banken hade god likviditet och stora ekonomiska reserver” trots att banken var bankrutt redan den 1 februari 1990.

I min senaste bok: ”Härdsmälta” (Bankrättsföreningen, 2005) visar jag på det allmänna kaos som uppstod i politiken efter bankkrisen. Hur regeringspartiet skakas av kris efter kris. Hur det råder turbulens på den politiska kartan. Jag berättar om den ekonomisk – politiska härdmälta som nu håller på att föröda landet.

I denna bok redogör jag också för domstolarnas rättsvidriga agerande under bankkrisen och hur den svenska lagstiftningen kommit i konflikt med både EG-rätten och Europakonventionen.

I dag har hela rättsväsendet politiserats. Tillväxtmotorn hostar. Företagen flyr landet. Pensionerna hotas. Det höga skattetrycket bidrar till den nedåtgående spiralen. ”Härdsmälta” är en bok som rör om ordentligt i den svenska folkhemsgrytan.

Med alla dessa böcker som beskriver både Kreugerkraschen och bankkrisen hoppas jag nu att bankernas skuldbörda till vad som inträffat under bägge kriserna borde vara uppenbar. Men så lätt är det inte att förändra det socialistiska Sverige. Wallenbergarna tycks ha träffat en hemlig pakt med socialdemokraterna och vänstern, som håller denna finansfamilj bakom ryggen vad som än inträffar.

Fortfarande har inga personer i ledningen för någon bank åtalats och ställts till svars för de grova brott som begicks under vare sig Kreugerkraschen och bankkrisen. Någonting är ruttet i Konungariket Sverige, som försvarar om förövare och straffar brottsoffer.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen