[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Mer än 15 år efter den största ekonomiska katastrofen som inträffat i Sveriges historia har fortfarande inte den förre statsministern Carl Bildt bett om ursäkt, eller försökt se till att de företagare som drabbades av bankernas orättfärdiga behandling under den svenska bankkrisen 1987 – 1993, fått någon som helst ekonomisk kompensation.

Den socialistiska regeringen som hade makten under bankkrisen första skede har heller inte ansträngt sig för att utreda orsakerna kring bankkrisen, trots att riksdagen redan har beslutat att en oberoende utredning skall göra en ordentlig utredning, om vad det var som hände.

Nu förstår jag varför. Både den socialistiska och den borgerliga regeringen gjorde sig skyldiga till alltför många allvarliga misstag under krisen. I stället för att tillsätta en oberoende utredning som riksdagen redan har bestämt skulle utreda bankernas och politikernas roll under bankkrisen, valde statsminister Göran Persson att tillsätta en politisk utredning med den förre finansministern Erik Åsbrink som ordförande, som var en av de mest inblandade under bankkrisen, för att utreda etik – och moral inom näringslivet. Det skedde i form av den famösa etik- och förtroendekommissionen.

Hur en oberoende utredning kan slå mot politikerna själva är lätt att förstå när man tar del av utredningen, som visar hur regeringen handlade under tsunamikatastrofen.

I den rapport som presenterades den 1 december 2005 utpekas statsminister Göran Persson, utrikesminister Laila Frevalds, sjukvårdsminister Ylva Johansson, expeditionschefen Per Thöresson, statssekreterare Mikael Sjöberg, UD:s dåvarande konsulära chef Jan Nordlander, kabinettssekreterare Hans Dahlgren. Sju personer som hade ansvar, men som inte levde upp till det, enligt Katastrofkommissionen.

Aldrig tidigare har en oberoende kommission riktad så hård kritik mot statsministern, ministrar i den sittande regeringen och namngivna tjänstemän i regeringskansliet. Aldrig tidigare har det varit så tydligt hur illa rustat det svenska regeringskansliet är för att hantera en krissituation, skriver affärstidningen Dagens Industri i sin ledare (DI 2005-12-02)

Katastrofkommissionens slutrapport vittnar om en regering utan krisledning och ett UD där ingen visste vem som var ansvarig. Hårdast kritik riktas mot statsminister Göran Persson som bär det övergripande ansvaret.

Tsunamikatastrofen sköttes således mycket sämre av de ansvariga än vad som tidigare framkommit, av de svenska mediernas granskning och rapportering av katastrofen. Denna katastrof som inträffade på andra sidan jordklotet, där mer än 543 svenskar dog visar på den kusliga inkompetens, som dagens politiker besitter.

Men politikerna är duktiga på att försvara sig. När en så stor ekonomisk katastrof, som den svenska bankkrisen inträffar, som jag redan berättat om i fyra böcker har det varit lättare för politikerna att lägga locket på, och desinformera om krisens verkliga orsaker. Det har man också gjort på många olika sätt. Låt mig bara få berätta om några:

Hur bankerna förtalade bankkunderna i olika register, har jag redan skrivit om i både dags – och fackpress. På så vis såg man till att de många bankkunder som processade mot bankerna förlorade sina tvister i domstol. Genom att påstå att det var bankkunderna som var på obestånd, när det var bankerna som var bankrutta för att de inte uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad, flyttade man fokus från bankerna till bankkunderna.

Fortfarande har därför inget ansvar utkrävts mot de ansvariga. Medan bankkrisen var självförvållad, var tsunamikatastrofen en naturkatastrof vars orsaker ingen kan beskyllas för.

I samband med att tsunamirapporten överlämnades påpekade Katastrofkommissionens ordförande Johan Hirschfeldt att det var Göran Persson hade huvudansvaret för alla misstag som begicks som gjorde att hjälpinstatsen från Sverige försenades under de första kritiska dygnen. Den skoningslösa kritik som rapporten innehåller och som riktades mot regeringen, tvingades statsminister Göran Persson offentligt be de drabbade om ursäkt.

Som ordförande i Bankrättsföreningen kan jag konstatera att huvudansvaret för att den dåliga hantingen av bankkrisen under krisens senare del, bär Carl Bildt och Bo Lundgren.

Men någon ursäkt har fortfarande inte framförts från vare sig Carl Bildt som var statsminister under den senare delen av krisen eller Bo Lundgren som var bankminister under samma period, för regeringens taffliga hanteringen av bankkrisen där 60.000 välskötta svenska företag dog, och 400.00 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen