”Det görs väldigt lite investeringar i nya produkter och ny utveckling”, säger Kjell–Olof Feldt. I stället används för mycket av resurserna till utdelningar, återköp av aktier och statsobligationer. Feldt menar, är att företagen i Sverige numera tar för lite risker och att de inte investerar tillräckligt i nya produkter och utveckling.

Vad Kjell–Olof Feldt fortfarande inte vill förstå är att ”bränt barn skyr elden”. Trots att han satt på första parkett under bankkrisen och t o m satt med i styrelsen för den kraschade Nordbanken (numera Nordea) och bevittnade hur banken agerade mot sina kunder under krisen, vill han att företagarna skall försöka glömma hur de behandlades av bankerna och staten under bankkrisen.

Själv slapp både styrelsen och ledningen i krisbankerna undan med bara förskräckelsen. Trots att de borde vara personligen betalningsansvariga för vad de ställde till med, har vare sig Kjell–Olof Feldt eller någon annan ansvarig politiker hamnat i fängelse för den skada de orsakade i hela de svenska banksystemet och företagsamheten, vilket för mycket lång tid framöver får återverkningar på hela Sveriges ekonomi.

Det utvecklingsbara företag som tog risker under bankkrisen och vågade investera i nya produkter och affärsidéer var de som straffades hårdast. De var dessa som fick alla sina krediter uppsagda och företag försatta i konkurs trots att de alltid hade skött sina ekonomiska förpliktelser. Vad som hände under krisen, var att bankgarantier sades upp, trots att bankerna inte hade någon rätt att säga upp dessa.

Skriftliga kreditlöften togs tillbaka. Fastigheter togs i beslag. Kort sagt fick bankerna politikernas löften att beslagta företagarnas tillgångar under krisen. Det enda de drabbade företagarna och fastighetsägarna fick behålla var skulderna till bankerna och staten.

Den förre finansminister försöker få företagen att glömma hur de behandlades under bankkrisen 1987–1993, när 60.000 skötsamma företagare offrades bara för att bankerna skulle återfå sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad. Men så lätt glömmer inte de som offrades. Inte heller de många entreprenörer och fastighetsägare som inte själva drabbades, men ändå tvingades se på när bankerna och staten lade beslag på företagarnas egendomar.

Resultaten av denna regelrätta plundring gör att företagarna i dag saknar framtidstro.

En SIFO–undersökning som genomfördes i maj 2005 visar att hela 80 procent av småföretagen fortfarande saknar tilltro till regeringens företagarpolitik – och hälften tror att det kommer att bli värre, visar undersökningen. Ska vi få fler jobb, måste politikerna till att börja med ge företagarna framtidstron tillbaka. Det går inte att lagstifta fram en ”rätt till jobb”, påpekar ordföranden i Företagarna Salvarore Grimaldi och dess VD Gunvor Engström.

Politikerna gör allt för att försöka dölja omfattningen av arbetslösheten i Sverige. Utredaren på Landsorganisationen (LO) Jan Edling fick t o m sparken från sitt jobb 2005, efter att LO stoppat hans utredning om den totala arbetslösheten.

I stället för att kompensera de många skötsamma företag som felaktigt fick sina krediter uppsagda under bankkrisen försöker både LO och regeringen tona ned de största problemen på arbetsmarknaden, som är att svenska företagare är rättslösa mot både bankerna och staten.

I stället för att utreda vad de var som hände under bankkrisen utreder de skyldiga näringslivet. Det har skett under ledning av den f d ordföranden i Första Sparbanken Erik Åsbrink och den f d VD:n i Nordbanken Hans Dalborg, som fått i uppdrag att ta reda på hur det förhåller sig med etik och moral inom näringslivet.

När en SIFO-undersökning av cirka 1.500 företagare visar att fyra av fem småföretagare numera helt saknar förtroende för regeringens företagspolitik, borde regeringen själva ta initiativet, till att utreda orsakerna.

Särskilt alarmerande är framtidsförväntningarna. När endast 4 procent av företagarna tror att den socialistiska regeringen kommer att föra en politik som gör det enklare för dem att växa under det närmaste året, måste regeringen börja fråga sig vad det kan komma sig av.

Det kommer sig inte av att företagarna är fega, som Kjell–Olof Feldt vågar påstå. Det beror på hur företagarna behandlas i Sverige. När friska företag när som helst kan få sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna utan att de som gjort sig skyldiga till brott straffas – och när företagarna bestraffas för att de bygger upp kapital i sina företag – är det någonting som är fundamentalt fel i det svenska näringslivet.