Byggmästaren Reinhold Gustafsson var en av dem som råkade illa ut. Tidigare räknades han som en av landets miljardärer, med en fjärdedel av aktiekapitalet i fastighetsbolaget Reinhold som var en av den svenska börsens fjärde aktiebolag på bygg och fastighetslistan. Gustafsson fick se sitt fastighetsbolag gå i konkurs1992.

En annan som helt oförskyllt drabbades var finansmannen Erik Penser, som via olika bolag ägde aktiemajoriteten i börsbolaget Nobelindustrier. Han blev tvingad att lämna ifrån sig hela sitt aktiekapital till Nordbanken (nuvarande Nordea), trots att det egentligen var banken som var på obestånd, och inte Erik Penser. När sedan aktierna realiserades, skedde ingen ordentlig pantrealisation som lagen föreskriver.

Företagaren Börje Ramsbro som startat och drivit upp företaget System 3 R, som är ett världsledande företag inom sitt område, blev bestulen på sitt livsverket som han efter ett kvarts sekel tvingades lämna ifrån sig, trots att bolaget inte var på obestånd.

Trots skandalens omfattning, och bankerna numera själva medgett att de var de som orsakade krisen, har fortfarande vare sig några bankanställda eller politiker ställts till svars för vad som inträffade.

Innan krisen hade bankerna hyllats av både analytiker och politiker för sin framgångsrika utveckling. När bankerna hamnade i en obeståndssituation skakades hela den svenska affärsvärlden. Chockvågorna efter bankkrisen hämmar fortfarande hela det svenska näringslivets utveckling.

I fyra böcker har jag hittills beskrivit vad som hände under krisen. Jag har berättat om hur bankernas styrelse och ledning manipulerade siffror och lurade aktieägare, analytiker och godtrogna ekonomijournalister att tro att bankernas affärer gick bättre än vad de egentligen gjorde.

Mina böcker visar hur bankernas olagliga och omoraliska affärsmetoder drabbade både allmänheten och företagare. Vad jag har ifrågasatt är hur bedrägerierna kunnat pågå i flera år utan att någon inom eller utanför bankerna reagerat.

Effekterna har varit förödande för Sverige som land. Statsskulden ökade med tusen miljarder och den svenska kronan sjönk som en sten mot omvärlden. Efter den statliga Nordbankens stora kreditförluster beslutade staten att lösa in de privata ägarnas andel i banken, 22,7 procent den 10 maj 1992, trots att banken trots att banken var skyldig att begära sig själv i konkurs redan den 1 februari 1990.

Orsaken till inlösen var att Nordbanken annars blivit stämd av aktieägarna som i likhet med bankens kunder, aldrig blev informerade om bankens obeståndssituation. Det säger sig själv att staten annars, inte skulle behövt betala en krona i ersättning till de privata aktieägarna.

Orsaken till att man ändå gjorde det, berodde på Hans Dalborg som då var banken nytillträdde VD. Han ljög för alla aktieägare och bankens kunder i samband med bankens nyemission 1991, då han påstod att banken hade god likviditet, när han egentligen var skyldig att begära Nordbanken i konkurs redan när han tillträdde som VD.

Nu försöker den socialistiska regeringen hävda att arbetslösheten äntligen sjunker. Det är tyvärr helt fel. Det är möjligt att den kanske sjunker i framtiden. Men fortfarande har det inte hänt något som visar att Sverige är på rätt väg. Det är bara företagsamheten som fortsätter att minska, medan arbetslösheten ökar.

Peter Eriksson som är talesman för Miljöpartiet ( MP) vågar påstå att Sverige har den bästa ekonomiska utvecklingen i Europa. Men inte ens om man begränsar sig till EU är det sant. Inte heller när man ser på värdet av den samlade produktionen (BNP) ligger Sverige bra till.

Min uppfattning är att det inte kommer att bli bättre i Sverige, innan politikerna har lärt sig läxan – att det är företagarna och inte politikerna – som försörjer Sverige. Därför måste självfallet inte bara aktieägarna som blev lurade av Hans Dalborg kompenseras ekonomiskt.

Även de företagare som blev plundrade under krisen måste få ersättning för den stora skada som de helt oförskyllt drabbades av, bara för att krisbankerna var på obestånd.