[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Frågan är fortfarande obesvarad. Efter krisen var det är den socialistiska regeringen som fick i uppdrag av riksdagen, att genom en ordentlig oberoende utredning ta tag i problemet. Hittills har regeringen valt att strunta i frågeställaren och lämna frågan helt obesvarad.

I stället inbjöd man i början av 1990–talet, nio världsledande amerikanska nationalekonomer inom ramen för Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) att tillsammans med svenska kollegor, enbart på makroekonomiska grunder, granska den svenska välfärdsstatens sönderfall. Ett av resultaten av denna utredning blev NBER-rapporten 2: Att reformera välfärdsstaten (SNS Förlag, 2006)

Rapporten bygger på ett aktuellt forskningsobjekt som SNS bedrivit tillsammans med den amerikanska forskningsorganisationen National Bureau of Economic Research (NBER) och utgör en uppföljning av den rapport som gavs ut av SNS 1995 (NBER-rapporten: Välfärdsstat i omvandling. Redaktörer är professorerna Richard B Freeman, Harvard University och NBER, och Robert Topel, University of Chicago, samt Ph.D. Birgitta Swedenborg, SNS.

Några resultat från de makroekonomiska delstudierna visar att ekonomisk tillväxt i Sverige skapar färre jobb än tillväxt gör i andra länder. Skälet i rapporten sägs vara breda skattekilar och ”andra” hinder som gör att Sverige i dag har en mindre tjänstesektor än i andra moderna ekonomier. Vilka ”andra” hinder som förekom under bankkrisen, har inte ingått i forskarnas uppdrag att utforska.

Låt mig därför få komplettera, den i övrigt gedigna rapporten, med mina egna iakttagelser:

Att den ekonomiska tillväxten blir mindre med näringsfientlig politik säger sig själv. Även att skattehöjningar äts upp av en minskad tillväxt.

Sverige sägs ha hämtat sig efter bankkrisen. Men till vilket pris ? De många fastighetsägare och företagare som förtalades under krisen i bankernas olagliga register och ofrivilligt råkade illa ut, har fortfarande inte fått någon ekonomisk ersättning. För många pensionärer räcker inte pensionerna längre till. Politikerna redan lagt beslag på merparten av de sparade pensionskapitalet (258 miljarder) för att kunna betala en del av räkningarna för bankkrisen.

Forskarnas rapport visar att många strukturproblem återstår att lösa. Trots den höga tillväxten har Sverige inte återhämtat sin position i OECD:s välståndsliga. De företag som försvann under bankkrisen har inte gått att ersätta. Realinkomsten per capita i Sverige jämfört med andra länder är därför fortsatt lägre än före krisen. Den totala arbetslösheten är fortfarande lika hög liksom andelen personer i yrkesaktiv ålder som försörjs av sociala inrättningar. (totalt 20 procent )

Statsskulden är oförändrat stor eftersom staten inte förmår att betala tillbaka vad man lånade under bankkrisen. Arbetslösheten är fortsatt hög eftersom företagsamheten stadigt minskar i landet. Avsaknaden av jobb har blivit en ny källa till ojämlikhet i Sverige, skriver forskarna i sin rapport.

Forskarna konstaterar att med höga skatter på arbete och konsumtion trängs marginella producenter på marknaden ut av egenproduktion och svartarbete. Detta sänker den genomsnittliga produktiviteten på betalt och obetalt arbete utanför den vita marknadssektorn, medan det höjer produktiviteten i den vita sektorn. Detta skapar en tendens till att produktiviteten överskattas, jämfört med samhällen med lägre skatter.

Kan då Sverige även i fortsättningen räkna med hög tillväxt driven av tillverkningsindustrin ?

Forskarna bedömer detta som mindre sannolikt. Globaliseringen innebär dels att just tillverkning i snabb takt flyttar till lågkostnadsländer, dels att de gamla industriländernas företag utsätts för ökande konkurrens från framför allt asiatiska företag. Flera företag har också sålts till utlandet eller flyttat utomlands p g a förföljelserna från bankerna och staten under bankkrisen.

Därför måste Sverige vidtaga förändringar på ett antal viktiga marginaler, som sammantaget gör ökad lönsamhet för att starta, driva och expandera företag och ökad lönsamhet för den enskilde. Nyckel häri ligger att förbättra de ekonomiska och juridiska betingelserna för företagen, samt ersätta företagare som bestals under bankkrisen.

Det gör man inte att som nu med oförändrat höga skatter, hög förmögenhetsskatt, eller att godtyckligt straffbeskatta företagens kapital (Lex Uggla) innan det hunnits användas, eller att låta bankerna plundra företagare, som när bankerna är på obestånd, under bankkrisen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Skribent i finansrätt
 

Bankrättsföreningen