[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Svårigheten att utkräva ansvar Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 23 februari 20 Efter den svenska bankkrisen 1987 – 1993 fanns det starka skäl att snabbt tillsätta en oberoende granskningskommission, som självständigt och trovärdigt kunde tillgodose allmänhetens och företagens berättigade önskemål att få veta sanningen, om varför den svenska statsledningen inte fungerade just när den som bäst behövdes. De politiker som efter bankkrisen år 2000 deltog i konferensen ”Saneringen av den svenska bankkrisen, politiska beslut och konsekvenser” där jag själv deltog, som lovade att se till att en sådan utredning snarast kunde verkställas, höll aldrig sitt löfte. Däremot verkar riksdagen i ett senare skede förstått allvaret i bankernas förbrytelser under krisen. Därför har man beordrat den socialdemokratiska regeringen att verkställa en sådan utredning, som regeringen hittills negligerat. I flera artiklar och böcker har jag kritiserat regeringen för att inte uppfylla riksdagens beslut. Frågan hur Sveriges största ekonomiska katastrof genom tiderna sköttes av banker och politiker, är därför fortfarande obesvarad. Jag vidhåller därför att en oberoende kommission borde snarast upprättas för att kunna granska och klargöra vad som hände när bankerna drev verksamhet trots att de var på obestånd och lade beslag på kundernas egendom. Syftet med de olagliga register som upprättades för att förtala och kränka många av bankernas kunder under krisen borde också klarläggas ordentligt. I flera register som jag tagit del av utpekas oskyldiga entreprenörer och företagare som brottslingar och grovt kriminella. För att registren skall bli trovärdiga har man dessutom blandat in verkliga banditer och mördare. Då den f d rikspolischefen Sten Heckscher själv varit inblandad i hanteringen av dessa register, finns redan all information om vilka som är de skyldiga upphovsmännen. Alla de som finns upptagna i registren borde ha rätt att få veta vilka som är skyldiga till upprättandet av dessa kränkarregister. Statsvetarprofessorn Olof Petersson delar min uppfattning om de stora svårigheter som finns att utkräva ansvar i en artikel i Dagens Nyheter, (DN Debatt 2006-02-21) Hans uppfattning är att det undergräver allmänhetens förtroende för vårt demokratiska system. Petersson menar att inte heller Konstitutionsutskottet fungerar som det borde. Nu behövs en grundläggande översyn av riksdagens uppgift att granska regeringens arbete. Enligt grundlagen spelar riksdagen en central roll i den parlamentariska uppdrags– och ansvarskedjan. Som folkets främsta företrädare är riksdagens funktion inte bara att stifta lagar och besluta om statens budget. Riksdagen har också den viktiga uppgiften att kontrollera den offentliga verksamheten. När regeringen blir ålagd av riksdagen att granska vad som hände under bankkrisen – och inte gör det – är det ett allvarligt beslut som de företrädare för regeringen begår, genom att inte efterkomma riksdagens beslut. När jag själv, i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningen, skrev till riksåklagaren och uppmanade honom att utreda de brott som begåtts under bankkrisen från banker och politiker, fick jag snabbt svar att det inte fanns någon grund för åtal, trots att jag samlat på mig skriftliga bevis som klargör vilka grova brott som begåtts under krisen. Riksåklagarens snabba svar visar med önskvärd tydlighet svårigheten att utkräva ansvar av både politiker och tjänstemän – även vid grova brott. Om riksdagen verkligen skulle vilja pröva om regeringen gjort sig skyldig till något brottsligt borde det finnas möjligheter att pröva om statsråd grovt åsidosatt sin tjänsteplikt. Åtal beslutas i så fall av KU och prövas av Högsta domstolen. Men, som i fallet med både Kreugerkraschen och bankkrisen när regeringen vill göra allt för att dölja vad som hände, finns inte några större möjligheter för den enskilde att gå vidare med en sådan process. Så länge som både KU och riksåklagaren agerar politiskt i stället för juridiskt när det gäller att försvara både regeringen och statliga tjänstemän. Regeringen är medveten om följderna av utebliven granskning. Det har redan visat sig under Kreugerkraschen där ingen ställdes till svars för de grova egendomsbrott som följde på kraschen. Samma sak gäller under bankkrisen Det är att alla de skötsamma företagare som olagligen fick sina tillgångar beslagtagna hittills inte fått någon upprättelse.
Mats Lönnerblad |
Bankrättsföreningen |
Hemsida |