[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Första stora avslöjandet av socialdemokraternas registrering av oliktänkande skedde redan 1973 i tidningen Folket i Bild/Kulturfront den 3 maj nummer 9, av författarna och journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou.

Vad Bratt och Guillou då kunde berätta för svenska folket, var att det fanns en tidigare okänd underrättelseorganisation i Sverige som gick under det mystiska namnet IB. Den hade bland annat åsiktsregistrerat både vänster – och högersympatisörer. Avslöjandet kom som en chock.

Socialdemokraterna gjorde allt för att skylla ifrån sig.

Den gången lyckades socialdemokraterna att få avslöjandet att betraktas som ett brottsmål, eftersom det inte var den ansvarige utgivaren socialdemokraterna ville komma åt, utan författarna själva. Bratt och Guillou åtalades för spioneri. Den 4 januari 1974 dömdes till till ett års fängelse var. Den 14 mars sänkte hovrätten Jan Guillous straff till tio månader. Högsta domstolen (HD) som i vanliga fall brukar gå regeringens ärenden tog inte upp ärendet.

De skyldiga socialdemokraterna, som lämnat de felaktiga och kränkande uppgifterna till IB-registret, kom undan straff med bara förskräckelsen. Som skäl för att man ägnade sig åt förtal, av helt oskyldiga medborgare, påstod man att det handlade om ”rikets säkerhet”. Och att denna verksamhet var författningsskyddad. Därför har heller ingen kunnat straffas för de felaktiga register som förstört många oskyldiga människors liv. Konsekvenserna för de som finns upptagna i registren har i många fall både blivit av med sina arbeten och haft svårt att finna nya arbetsuppgifter, sedan de falska uppgifterna blivit kända.

Samma hotbild som socialdemokraterna använde sig av för att försvara sig mot politikernas förtal av oskyldiga människor använder sig rikskriminalen av i dag för att utpeka författare och företagare som ett hot. Ett färskt exempel är Vera Efron som betraktas som ett hot, bara för hon hade berättat om en tjänsteman på Skatteverket i en bok. Den faktiska beskrivningen om en fiktiv person, registrerar sedan rikskriminalen som ett hot.

I Vera Efrons roman Aktiebolaget Rysk Roulette (som jag tidigare recenserat) angrips en verklig tjänsteman på Skatteverket för den skada han orsakat. I en senare rapport om hotbilder från Rikskriminalpolisen som jag tagit del av, utpekas Vera Efron för att ha insinuerat hot. Boken är skriven i romanform. Ändå anser man att hennes uppgifter kan anses som förtäckt hot och förtal. Om polisen kan ha gjort fel och tjänstemannen på Skatteverket grovt har misskött sin uppgift, bryr man sig aldrig om att kontrollera, innan man publicerar hotbilden.

Vad Vera Efron skrivit står hon för. Efter att ha jagats av KGB och undkommit till Sverige, förföljs hon och hennes syster av den svenska skattemyndigheten med formuleringar som skrämmer och påminner om det gamla Sovjet. Och med metoder som är kränkande för individer.

Den skada Vera Efron och hennes syster drabbades på grund av Skattemyndighetens agerande går inte att reparera. Hennes företag gick i konkurs alldeles i onödan. Systrarna blev personligen betalningsansvariga för den skada som tjänstemannen på Skattemyndigheten orsakat. Att hon skriver en bok, där hon i romanform med fiktiva namn, beskriver den kränkande behandling systrarna varit utsatta för, anser jag därför som helt legitimt.

Alla oskyldiga människor blivit utpekade i socialdemokraternas register har heller inte någon fått ordentlig upprättelse. Uppgiftslämnarnas namn har fortfarande inte avslöjats. Det har heller inte uppgiftslämnarna till de många olagliga register som bankerna använder sig av för att förtala både anställda och kunder som cirkulerar hos våra domstolar, polis och åklagare, som jag också tagit del av och skrivit om.

Trots domstolsförhandlingar i Stockholms tingsrätt och uppgörelse i godo i det första stora målet mot bankernas förtalsregister, har inte några handläggare av dessa register hos våra myndigheter fått höras. Både Carl Anton Spak, före detta lagman vid Stockholms Tingsrätt och den före detta rikspolischefen Sten Heckscher som själva är djupt inblandade i dessa kränkarregister. Trots min anmälan till polisen, vill åklagaren inte vill beivra av hänsyn Heckschers och Spaks inblandning. Att Europaparlamentets talman i ett brev till mig officiellt har fördömt hanteringen av dessa register har då ingen betydelse.

I dagens Sverige är smutskastning satt i system, hos både banker, myndigheter och politiker. De förtalsmejl som hösten 2005 och våren 2006 skickades från socialdemokraternas högkvarter, för att smutskasta moderaternas ledare Fredrik Reinfeldt är bara toppen av ett isberg.

Vad som skiljer avslöjande av socialdemokraternas hatmejl mot tidigare kampanjer är att funktionären Mats Lindström som i socialdemokraternas eget högkvarter spred falska uppgifter i förtalsmejl till media om moderatledaren Fredrik Reinfeldt, blev tvingad att stiga fram och erkänna, eftersom polisen kunde spåra mejlen till hans dator.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen