[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Proletariatets diktatur
Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 8 mars 2006

All politik som bygger på hat och våldshandlingar bör avslöjas som människofientlig. Därför är det också viktigt att avslöja de grova brott som skett i kommunismens namn.
I takt med att kommunismens brott mot mänskligheten börjar bli kända, byter många kommunister ideologi och konverterar till socialismen.

Därför är det viktigt att redogöra vad socialismen står för. Och varna för dess politiska konsekvenser. Socialism är en politisk ideologi som bygger på fyra förutsättningar. Statligt ägande av produktion (eventuellt kollektivt ägande) Planhushållning i stället för marknadsekonomi. Jämlikhet i form av utjämning. Makt och politiskt inflytande inom samhällets alla områden.

I Sverige representeras socialisterna främst av socialdemokraterna som ostört kunnat regera vårt land sedan 1930-talet, med smärre avbrott. De svenska socialisterna har länge försökt föra över produktionsmedlen till det allmänna. Det har skett genom Rudolf Meidners upprättande av de s k löntagarfonderna, där makten över företagarna successivt skulle övergå till facket och politikerna. En politik som till slut misslyckades i början av 1990-talet.

Den politiska makten utövas genom en konfiskatorisk skattepolitik. Den har medfört att snart alla svenska storföretag har sålts till utlandet. De medelstora företagen har redan försvunnit. Småföretagen minskar stadigt i antal.

Den socialistiska önskan om planhushållning märks genom att den stora satsningen inom den offentliga sektorn, som prioriteras framför näringsverksamhet och produktivitet. Hur man än letar är det svårt att hitta några positiva inslag i den socialdemokratiska regeringens företagspolitik. Regeringen försöker lägga ett allt större ekonomiskt och juridiskt ansvar på företagen.

Den genomförda sjuklönereformen med det ökade ansvaret för företagen avskräcker från att nyanställa. De ändrade 3:12 reglerna ger ökat krångel och fördyringar. Förmånsrättsreformen har försvårat företagens kapitalförsörjning. Många investeringar uteblir. ”Plusjobben” där staten betalar notan för arbetstagare som inte lyckas hitta några jobb riskerar att slå ut privata entreprenörer i kommunerna. Momsreglerna där staten tar ut en 25 procentig vinst på alla jobb blir allt krångligare och dyrare att följa för företagen.

För att lägga ytterligare lök på laxen planerar nu socialisterna en ny omfattande lagstiftning om heltidstvång, en lag som ska tvinga fram principen för en anställd ska vara heltid.

Den socialistiska utjämningen sker också genom en konfiskatorisk fastighetsbeskattning och löneskatt. Svenskarna är högst beskattade i världen. Redan på 50-talet betalade min far, som var en framgångsrik läkare, 80 procent av sin lön i skatt.

Egna hem beskattas inte efter likhetsprincipen utan efter taxeringsvärden. Det får till följd att människor som lever i villor i attraktiva områden, när de blir pensionärer inte längre har råd att bo kvar i sina hus, medan villor av samma typ och standard, i mindre attraktiva områden beskattas betydligt mindre. Bostadsrättsinnehavare i innerstäderna får inte äga sina bostäder utan har bara nyttjanderätt till sitt boende.

Det politiska inflytandet inom alla område genomförs med hjälp av politiska utnämningar där statsministern själv har ett stort inflytande. Han ser till att de högsta domarna, lagstiftarna, poliserna och ämbetsmännen har den rätta partifärgen, vilket innebär att socialismen tränger allt djupare in i den svenska samhällskroppen.

Efter Sovjetimperiets sammanbrott i början av 1990-talet har socialismen genomgått en viss förändring. Man har börjat tillåta kapitalismen i det nya Ryssland. Men man gör fortfarande livet surt för de kapitalister man inte gillar, eller som opponerar sig mot den politiska makten. Socialismen lanserades ursprungligen av Engels och Marx i mitten av 1800-talet. Redan i det kommunistiska manifestet betonade de kravet på en stark progressiv beskattning. Något som med råge uppfylls i Sverige.

Demokrati är ett av socialismens medel. Först när detta inte fungerar som man får ta till revolutionära metoder. I grunden är socialismen en moralfilosofisk lära som predikar kollektiv egoism. Något som jag själv som är företagare har vänt mig emot i hela mitt liv.

Jag tror inte att den politik som socialismen erbjuder är vägen till framtida välstånd för ett land. Jag tror på den enskilda människan, som tillåts utvecklas och skapa av egen kraft.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund


Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida