[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Friedrich Engels och Karl Marx ger själva svaret i det kommunistiska partiets manifest som är den i särklass mest spridda och lästa av deras texter. Manifestet översattes och spreds till flera länder, däribland på svenska år 1848. Engels och Marx var skapare av den s k ”vetenskapliga” socialismen.

Den som har läst manifestet ser att den är en enda stor hatskrift mot den borgerliga klassen. Proletariatet ville själva överta borglighetens roll. Vad som utmärker kommunismen är inte avskaffandet av egendomen över huvudtaget, utan själva avskaffandet (Min anmärkning: övertagandet) av den borgerliga egendomen. Kommunisterna sammanfattar sin teori i det enkla uttrycket: privategendomens upphävande.

Engels och Marx menade att när proletariatet i kampen mot bourgeoisin med nödvändighet förenar sig som klass, och genom en revolution med våld gör sig själva till härskande klass och upphäver de gamla produktionsförhållandena, så upphäver de också klassmotsättningarna.

Dessa teser visade sig snart vara osanna i praktiken. Redan efter den kommunistiska revolutionen i både Kina och gamla Sovjetunionen, försåg sig snabbt ledarna Mao Tse Tung och Josef Stalin och deras gelikar, efter det blodiga maktövertagandet, med både makt och egendom.

Med andra ord: kommunisterna understödjer överallt varje revolutionär rörelse mot de bestående sociala och politiska förhållandena bara för att kunna berika sig själva och sedan leva som parasiter på andra. I alla dessa rörelser framhäver kommunisterna egendomsfrågan som rörelsens grundfråga. Kommunisterna arbetar slutligen överallt på förbindelse och samförstånd mellan de demokratiska partierna i alla länder.

Kommunisterna hemlighåller inte sin avsikter och åsikter. De förklarar öppet att deras mål bara kan uppnås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. De vill att de härskande klasserna skall darra inför den kommunistiska revolutionen. Slagordet som fortfarande gäller är: Proletärer i alla länder, förena er !

Vad är då den stora skillnaden mellan kommunismen och socialismen ? Medan kommunisterna använder piska så lockar socialisterna med morötter. Socialisterna tillåter kapitalism, när de i själva verket hatar kapitalister. Det är därför som så många företagare försvunnit från Sverige.

Kommunisterna talar om vad de står för ( Kommunistiska manifestet) De tvekar inte att berätta att de genom revolution som de avser att mörda sin politiska fiender för att själva kunna ta makten, vilket också skett i alla de länder där kommunisterna får råda.

Socialisterna berättar inte öppet vad de har för mål. De vill nå sitt mål genom skendemokrati. Man säger en sak men menar en annan. Under den svenska bankkrisen 1987 – 1993 kunde 60.000 företagare plundras, utan att få någon ersättning. När brotten anmäldes till polis och åklagare, vägrade dessa att utreda ärendena. Denna socialismen tillämpas även när de borgerliga råkar ha makten. Så långt har det gått med den svenska socialismen.

Genom starkt progressiva skatter plundras allmänheten på sin egendom. Rättsväsendet försvagas och politiseras. Socialdemokraternas förtalsmål mot enskilda negligeras av polis och åklagare. Skattemyndigheten använder omvänd bevisbörda mot enskilda i skattemål – där den enskilde i dag tvingas att bevisa att han är oskyldig – även om skatteverket som borde ha bevisbördan inte har några reella bevis för sina påståenden.

Vad är det då som har hänt med de kommunistiska partierna sedan många av dess oegentligheter och våldsdåd avslöjas ? I många utvecklade länder som t e x Sverige har kommunisterna tvingats göra som socialisterna. Det har skett genom att dölja sin målsättning och byta namn. Trots att partierna i grunden har samma ideologi. Kommunisterna i Sverige kallar sig numera för Vänsterpartiet. Lars Ohly och hans ”Ohlygarker” samarbetar gärna med sina socialistiska vänner inom miljöpartiet och socialdemokraterna. Men han vill inte förnya partiet. De som försöker förnya det gamla kommunistpartiet utesluts.

Den socialistiske statsministern Göran Persson som regerat socialdemokraterna under 10 år har blivit alltmer maktfullkomlig. Numera struntar han även i fattade riksdagsbeslut. När riksdagen efter uppvaktning från mig och och många andra äntligen beslutat sig för att genom en oberoende undersökning informera sig om de ekonomiska konsekvenserna för alla de oskyldiga företagare som drabbades under bankkrisen, vill Persson inte ens utreda frågan.

I stället valde han att göra en helt annan utredning, där Perssons f d finansminister Erik Åsbrink får i uppdrag att utreda etikfrågor i näringslivet. Utredningen mynnade ut i att ordföranden Hans Dalborg i den delstatliga banken Nordea som fick 60 miljarder av staten under bankkrisen, till slut tilldelas rollen som ordförande i den kommission som skall bevaka etik och moral inom näringslivet.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen