[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Att händelsen för Sveriges del inte på något sätt var avgörande är lätt att hålla med om. Ändå spelade Palme en stor roll i det socialistiska Sverige, som energisk företrädare för det största socialistiska partiet, i dess strävanden att försöka kollektivisera svenskt näringsliv.

Som en hjälpande hand, när det gällde att förklara socialisternas oblyga försök att socialisera hela det svenska näringslivet, var Palme den goda retoriker, som hade lätt för att övertyga tveksamma väljare, om det förnuftiga i socialisternas näringsfientliga politik.

Den demokratiska socialismens samhällsuppfattning är ett uttryck för viljan att demokratin alltid har rätt att ange villkoren för ekonomin och sätta gränserna för marknaden. Det är denna snäva gränsdragning, som gjort att vårt land under de senaste 40 åren befunnit sig på en ständig ekonomisk reträtt, som dagens vänsterpartister och socialdemokrater gör allting för att dölja.

Det är lätt att hålla med Peter Englund om de våldsamma överdrifterna från vänstern och socialdemokraterna i försöken att idolisera Olof Palme inte stämmer. Sveriges förändrades inte för alltid – idyllen raserades inte över en natt – vårt land blev vare sig sämre kallare eller våldsammare – slutet på välfärdens epok inleddes inte heller med Olof Palmes död.

Den förda socialistiska politiken innebar att välfärden började naggas i kanten, redan 20 år innan mordet på Palme. Efter mordet har nedgången fortsatt i takt med att de näst intill konfiskatoriska skatterna ökat och företagandet missgynnats i landet. Den stora expansionen i landet svarar den offentliga sektorn för. Den har ökat i en våldsam takt. I dag är två tredjedelar av befolkningen offentliganställda. Med sådana politiska ambitioner är det snarare konstigt, att det fortfarande finns någonting kvar av den svenska välfärden.

Vad har de omdaningar som har skett i Sverige under den senaste 20 åren för kopplingar till mordet ? Inga, menar Peter Englund. Det vi står inför är i bästa fall en optisk villa, i värsta fall en medveten mytologisering av det förflutna, hävdar han.

Den stora konfiskationen av företag som ägde rum 1987 – 1993, p g a att bankerna hade lånat ut för mycket pengar till ett antal större fastighetsbolag, hade heller ingenting med Olof Palme att göra. För den politiska hanteringen av den värsta ekonomiska krisen i Sveriges historia får statsminister Carl Bildt och bankminister Bo Lundgren ta på sig hela ansvaret. Den politiska hanteringen av bankkrisen gjorde att socialdemokraterna snabbt kunde återta regeringsmakten i Sverige, efter bara 4 års frånvaro.

Den svenska välfärdsstatens målsättning har varit densamma både före och efter mordet på Olof Palme. Dess målsättning har varit och är att utjämna, likrikta och dirigera. En politik som avspeglar vår totala tilltro till det genomplanerade samhället och vår rädsla att låta enskilda få utvecklas och växa sig starkare i det socialistiska drömsamhället.

Svenskarna blir alltmer beroende av högre offentliga utgifter, högre grad av centralstyrning, mindre av konkurrens och eget initiativtagande. Den enda lösningen är en omfattande utgiftsreform, där bidrag byts mot nödvändiga skattesänkningar, likriktning mot mångfald och centralstyrning mot individualism, anser moderaternas nye partiledare Fredrik Reinfeldt.

Jag delar även Reinfeldts åsikter, som han gav uttryck för i boken: ”Det sovande folket”, långt innan han blev vald till nya partiledare för moderaterna att: efter 25 år av devalveringar och lånepolitik går välfärdsstaten Sverige mot bankrutt. Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att det är politikerna som kan skapa och garantera välfärd.

När staten breder ut sig legitimeras oansvariga beteenden eftersom alla vet att ”någon annan” sköter eller städar upp efter en. Det är därför nödvändigt att överge den generella välfärdspolitiken och sluta uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt.

Om inte företagen vill betala notan för fortsatt välfärd, kan ingen annan göra det.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen