Dessa olagliga register, som jag tidigare berättat om i mina böcker om bankkrisen, lämnades vidare till både polis, åklagare och utvalda domare man samarbetade med, innehåller både en omfattande företags – och persondel, med grovt kränkande och osanna uppgifter om många av bankernas kunder.

Avsikten var att motparten skulle förlora de processer som uppkom genom att bankerna sade upp krediter för skötsamma företagare och privatpersoner, bara för att bankerna själva var konkursmässiga. Strategin lyckades.

För att få framgång med sitt uppsåt blandade bankerna oskyldiga företagare, som aldrig varit straffade för några brott, med riktiga tidigare dömda banditer och skurkar, för att registren skulle bli så trovärdiga som möjligt. Till och med den förre rikspolischefen Sten Heckscher är inblandad i denna smutsiga affär. Han har personligen sett till att det vare sig blivit några åtal mot bankerna eller inblandade domare, eftersom han själv också är inblandad, och känner till alla uppgiftslämnare.

De utpekade företagen och privatpersonerna försågs med riktiga bolags – och personnummer, för att inte någon skulle kunna mista sig på vilka det var frågan om. De kränkande omdömen där de utpekade anklagas för att vara brottslingar eller samarbete med banditer gör det lätt för domare och besluta i pågående mål utan att följa de lagregler som gäller mellan bank och kund.

Omfattningen och bestailiten av denna verksamhet, kommer vi aldrig att få någon klar bild av, eftersom svenska staten fortfarande skyddar inblandade makthavare. Själv har jag i min egenskap av ordförande i Bankrättsföreningens och Sveriges Bankkunders Riksförbund polisanmält några av de inblandade, utan att polis och åklagare ens medgivit förundersökning.

Dagens Nyheter har sedan i flera uppmärksammade artiklar om dessa olagliga register, utan att myndigheterna vidtagit några som helst åtgärder, för att vare sig avslöja uppgiftslämnarna eller straffa de inblandade. Rikspolischefen har i stället för att bli åtalad och fälld för sin inblandning i dessa register, blivit befordrat till chef för en av våra domstolsenheter. När höga domare och politiker begår grova brott i Sverige, blir inte ens brotten utredda ordentligt.

Bankernas register påminner om STASIS register mot obekväma medborgare i det forna DDR. I DDR fanns det två klasser. De styrande och folket. När systemet började rämna i det forna Östtyskland blev folket ”fienden” . På samma sätt blev skötsamma bankkunder bankernas ”motståndare” under bankkrisen.

Bankdirektören Lars Traneflykt, som i likhet med mig själv, tagit del av dessa omfattande register känner personligen några av de inblandade. Han har sett konsekvenserna för många av de drabbade, som inte gått att hjälpa, eftersom ingen myndighetsperson vågar agera.

Därför har han i flera mejl till både statsminister Göran Persson och övriga involverade ministrar påtalat det orimliga, att det inte blir någon rättslig utredning kring dessa register som skadat så många människor ekonomiskt.

Trots att det inte råder någon tvekan om dessa registers existens, har ingen besvärat sig med att besvara hans många frågeställningar ordentligt.

Själv har jag på uppdrag från Bankrättsföreningen i en omfattande skrivelse från den 18 oktober 1999, till Europaparlamentets tidigare talman Nicole Fontaine, bevisat att de register som de svenska bankerna har upprättat verkligen existerar och berättat att innehåller både privata affärsmässiga, privata och yrkesmässiga uppgifter som är osanna, förekommer i stor omfattning. Sedan dess har regeringsrätten i Sverige reagerat genom att förklara att denna typ av register är otillåtlig. Utan att det blivit några ytterligare påföljder.

Att bryta ner sina motståndare genom karaktärsmord är inte ovanligt i diktaturstater. Det skedde mot judarna i Tyskland under andra världskriget, mot politiskt oppositionella i Stalins Sovjetunionen och under MAO:s diktatur i Kina. Men att det kan få ske ostraffat i det demokratiska Sverige, utan att media reagerar genom att snarast kräva räfts och rättarting, är både märkligt och skrämmande.