[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

När sedan staten beslutade att säkerheterna för fastigheter skulle sänkas med mellan 50 – 70 procent fanns inte längre några godtagbara säkerheter kvar för de konkursmässiga bankerna. Den lagstadgade kapitaltäckningsgraden på 8 procent kunde inte längre uppfyllas. Krisbankerna var konkursmässiga redan den 1 februari 1990.

Bankerna tog sig ur krisen med hjälp av statliga garantier, en vidgad räntemarginal på 3 procentenheter och genom att ta kundernas säkerheter i anspråk. Dvs säga upp krediter, lägga beslag på panterna, utan någon egentliga pantrealisation, som lagen föreskriver.

Många bankkunder fråntogs alla sina tillgångar och lämnades åt sitt öde med alla skulder. De kunder som saknade möjligheter att betala ränta eller att reglera skulderna i sin helhet försattes obarmhärtigt i konkurs, utan en tanke på att det var Sveriges ekonomiska framtid som offrades.

Under denna period sade bankerna också upp krediter för företagare som inte tillräckligt snabbt kunde finna andra finansieringsalternativ. För att kunna lägga beslag på tillgångarna begärdes företagen i konkurs. Var företagen tillräckligt intressanta, tog bankerna helt enkelt över företagen, eller så överfördes dessa till de s k ”skräpkreditföretagen” som Nordbankens Securum eller Sparbankens Sveatornet.

Under denna period samarbetade krisbankerna med finansmän som var intresserade av snabba klipp, vilka erbjöds att på förmånliga villkor ta över de säkerheter bankerna tagit från sina gamla kunder. En del banker förde t o m förhandlingar och genomförde affärer med nya ”ägare” till företag som man inte ägde, innan säkerheterna hunnits ta i anspråk.

Erik Penser var en företagare som tvingades bort från sitt företag Nobelindustrier där han ägde aktiemajoriteten. Han fick en krona för företaget, medan banken väntade på rätt tillfälle och sålde företaget vidare, med en exitvinst på minst 3 miljarder kronor.

Börje Ramsbro var en annan företagare, som drabbades av bankernas krissituation och tvingades bort från sitt livsverk System 3 R den 3 december 1993, utan ersättning, utan föregående förhandlingar och utan förvärvsavtal.

Både Penser och Ramsbro, i likhet med så många andra företag, tvingades under hot om konkurs att skriva på avtal som de aldrig skulle undertecknat under normala omständigheter. Bägge bestämde sig för att göra motstånd, trots att de hade både bankerna och staten som motståndare.

Från första stund bestämde sig både Erik Penser och Börje Ramsbro att gå till botten med vad som inträffat. Efter en rättsprocess som kostat 100 miljoner kronor ligger Pensers mål mot staten nu i Europadomstolen.

Efter flera rättsprocesser har det nu vuxit fram en bild hur System 3 R – affären gått till. Som i så många andra fall som jag tagit del av kan liknas vid en kraftsamling från det ekonomiska och politiska ”etablissemanget” att ta kontrollen över företag, utan att göra några seriösa förvärv, med skälig ersättning till bolagens grundare och ägare.

I dessa sammanhang figurerar både privatpersoner och rikskapitalbolag med nätverk inom både den finansiella och politiska världen. Nätverk som efter krisen vuxit sig starka på företagens bekostnad.

Det var den statliga Nordbanken (numera Nordea) som ostraffat kunde lägga beslag på Erik Pensers aktier i Nobelindustrier. Med bankerna i ryggen kunde finansmannen Håkan Nordqvist och Företagskapital AB lägga beslag på Börje Ramsbros livsverk. Hur det hela slutar vet vi ännu inte. Men de företagare som orättfärdigt drabbade kräver upprättelse. Riksdagens har också beslutat om en oberoende utredning, som regeringen gör allt för att slippa.

Men vad vi redan vet är att det lönar sig att göra motstånd. Det visar fallet Erik Penser och Börje Ramsbro. Penser har redan fått tillbaka en del av sin företagsgrupp. Ramsbro har gjort upp i godo med de banker som bidrog till att han blev bestulen på sitt företag .Vad som nu återstår är att kompensera de företag som fortfarande inte fått någon ersättning och att straffa de bankanställda och politiker som skapades Sveriges genom tidernas största ekonomiska kris.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen