[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Bland annat har det visat sig att den dåvarande statliga Nordbanken (som bytte namn till Nordea) försökte tvinga fram en olaglig kartellbildning på Östersjön för att hjälpa sin andra kund – och Slites konkurrent – Silja Line.

Uppgifterna publiceras i en ny bok:
Den ena var vit… Om konsten att sänka ett skepp.
(HGB Media, 2006)

Det är berättelsen om en statlig banks kamp mot Rederi AB Slite. Boken om Slites konkurs presenterades på en presskonferens på Sjöfartshuset den 19.4. 2006. Slite var ett familjeägt rederi och verkade tillsammans med SF-Line från Åland.

I samband med att Slite skrivit kontrakt på byggnation av det som då var världens största bil – och passagerarfärja Europa, gick ett statligt varv i Finland i konkurs 1989, där Slite byggde ett annat fartyg. Konkursen kostade Rederi AB Slite mer än 200 miljoner kronor. Trots detta ville Nordbanken att Slite, som hade god ekonomi, skulle fullfölja byggnationen av Viking Europa. Det var innan Nordbanken också hamnade i en obeståndssituation den 1 februari 1990.

1991 får den konkursmässiga Nordbanken ny ledning. Fyra personer i den nya ledningen har alla en gemensam nämnare: Byggjätten NCC och finska EffJohn. Björn Wahlström var tidigare ordförande i NCC. Nordbankens nye VD Hans Dalborg tidigare styrelseledamot i NCC. Bernt Magnusson efterträdde Björn Wahlström som ordförande i NCC och blev koncernchef där och Jacob Palmstierna satt med i bolagets styrelse.

NCC var största ägare i EffJohn som i sin tur drev Silja Line. EffJohn hade likt sin huvudägare NCC mycket stora skulder och gick med förlust. Jacob Palmstierna och Bernt Magnusson satt båda i NCC:s styrelse under Slites konkurs. Magnusson satt dessutom i EffJohns styrelse och EffJohn hade dubbelt så stora lån i Nordbanken mot vad Slite hade.

Efter genomgång av tiotusentals dokument och intervjuer med olika personer i ledande ställning, har författaren och journalisten Hans-Göran Björk hittat flera nya omständigheter kring konkursen som skulle kunna vara föremål för skadestånd från Statens sida till Slites ägare, familjen Myrsten. Det hävdar bland annat advokaten Jan Thörnhammar.

Rederi AB Slite som var en del i Viking Line, gick i konkurs den 7 april 1993. Utöver uppgifterna om försök till kartellbildning presenterades det flera fakta i samband med presskonferensen, som bekräftar tidigare rykten om hur dåvarande Nordbanken drev Slite mot konkurs bara för att gynna Slites konkurrent och bankens storkund Effjohn, som tidigare ägde Silja Line. Personer i Nordbankens lånedirektion hade dessutom personliga intressen i konkurrenten Silja Line genom dess ägarbolag EffJohn och byggföretaget NCC.

Undersökningen av Rederi Slites konkurs är den mest omfattande kring ett enskilt fall, var likhet återfinns i flera företagskonkurser under den svenska bankkrisen. Exemplet Slite visar också på den stora faran att ha en enda husbank, något som de svenska oligopolbankerna gärna strävar efter. Advokat Jan Thörnhammar beskriver Nordbankens agerande som en ”ekonomisk våldtäkt” inför öppen ridå och under överinseende av statsmakten.

Från början kunde Nordbanken nöjt sig med att sitta och vänta ut Slites konkurs till förmån för sin andra kund Silja Line. Enda alternativet banken kan tänka sig är ett framtvingat samarbete mellan Silja Line och Slite för att minska konkurrensen på Östersjön. Förslaget som presenteras i Hans–Göran Björks bok, är en direkt uppmaning till kartellbildning vilket i lag är förbjudet. I förslaget från banken ingår också att Slite ska sälja Europa till bankens andra kund: EffJohn.

När Slite inte går med på denna kartellbildning, bestämmer sig banken för att låta Slite vara ett avslutat kapitel i bankens historia. Vid en middag i Helsingfors får en ledare för ett stort finskt företag höra av Nordbankens ordförande Jacob Palmstierna att Slite skulle bort och att banken kommer att se till att Slite inte kommer att få den nya stora färjan Europa.

Tre månader senare går Slite i konkurs. När konkursförvaltaren beslutar sig för att låta Slites konkursbo fortsätta med färjetrafik till Åland och Finland ilsknar Nordbankens ledning till och stämmer konkursförvaltaren Rolf Åbjörnsson inför tingsrätten. Trots att driften inbringade nästa 120 miljoner kronor. – Nordbankens agerande var bara att försöka hjälpa Silja Line, säger Åbjörnsson övertygat i boken.

Hans–Göran Björk hoppas nu att boken blir underlag till diskussioner om lagändringar som stärker företagarnas rätt mot bankerna. Och att de ansvariga politikerna under bankkrisen, främst moderater och socialdemokrater börjar ta sitt ansvar för vad de ställde till med under krisen. Beslut som ledde fram till de katastrofala följderna för många skötsamma företagare.

Nu kräver ledande jurister och professorer lagändringar för att liknande händelser inte ska kunna inträffa igen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen