I en inlaga till Europadomstolen har han stämt staten för att inte följa envars rätt till likabehandling inför en objektiv och opartisk domstol, utan favorisering av någondera part och yrkesgrupp – i Sveriges fall ledamöter i Sveriges Advokatsamfund.

De relevanta grunder och omständigheter som Bertil Burström åberopat i sitt överklagande till Europadomstolen i Strasbourg är bl a att domstolens ordförande vid Hovrätten över Skåne och Blekinge inte har iakttagit den överhängande faran för domarjäv och självmant låtit annan träda i sitt ställe för att eliminera misstanke om jäv från den part som i annat klagomål var domarens vederdeloman (JK-ärende 281-99-21.)

Genom JK-utredningen framkom att chefsdomaren och hans avdelning vid bestämmande av tid för huvudförhandling bl a underlåtit uppfylla sitt löfte att konferera med båda parter och i stället tillämpat den ”måhända dubiösa rutinen” att endast vidtala den part som företräddes av ombud.

Trots justerad talan i samband med överklagande av domen i tingsrätten och trots att nya omständigheter och godkända bevis anfördes från tingsrättens huvudförhandling, samt trots en tre år lång väntan på rättslig prövning i hovrätten gavs en blank dom i hovrätten. Klagandeparten har därför ej kunnat övertygas om att en objektiv och korrekt överprövning skett av underrättens dom.

Dessutom fick käranden i det aktuella målet vänta i sju och ett halvt år innan slutligt rättsligt avgörande förelåg, varav tre år förflöt vardera i tingsrätten och hovrätten. Vad man också kan konstatera i det aktuella målet är att Sverige saknar, i motsats till våra närmaste grannländer, prejudicerande rättsfall som belyser en advokats åligganden och ansvar mot huvudmannen. Ett undantag från 1949 bekräftar regeln.

Trots alarmerande rättsutlåtanden från juridikprofessorer och andra kvalificerade rättsutredare förvägras alltid prövningstillstånd när det gäller försumliga advokater. Detta trots att lagreglerna om advokater är mycket allmänt hållna i Sverige. Denna partiska, gruppbeskyddande och ojämlika behandling synes ha rått alltsedan Sveriges Advokatsamfund bildades år 1887.

Det finns därför fog för påståendet att ingen, dvs (0) klienter av hundra (100) får rätt mot advokat i svensk domstol medan sextio (60) av hundra får bifall i danska domstolar m fl. Att rättstjänare skyddas på detta sätt i Sverige utgör en missriktad och i längden förödande omtanke om det svenska rättssystemets allmänna anseende.

Vad saken handlar om är att advokaten var försumlig, som i det aktuella fallet företrädde tillverkaren i en tvist, där motparten inte uppfyllt sin erbjudna inköpsgaranti, trots avtalad ensamrätt, utökad säljpersonal och förbättrad konjunktur. Motparten hade endast uppfyllt en tiondel av avtalet.

För att kunna styrka brottet mot aktivitetsplikten i avtalet hade advokaten kallat flera vittnen.

Emellertid vilseförde advokaten uppdragsgivaren/tillverkaren i samband med handläggningen av målet i Malmö tingsrätt (T 3178/86). Advokaten förhörde förvisso vittnena, men återkallade dessförinnan grunden för bevistemat, vilket måste betraktas som att starta en idrottstävling, men att riva av nummerlappen. Förfarandet är ofattbart för objektiva jurister och strider på ett uppenbart sätt mot rättegångsbalken RB 35:7 och RB 8:4 Med sin kraftigt och ofrivilligt beskurna talan och bevisning förlorade tillverkaren målet i Högsta domstolen (se NJA 1992 s 403).

Efter slutlig dom lät tillverkarens försäkringsbolag (Folksam) två affärsjurister (advokaterna Sven Jernryd och Ulf Jönsson) göra en opartisk rättsutredning under medverkan av professor Lars Heuman – Sveriges främste expert på advokaters plikter och ansvar. Deras slutsats var att advokaten varit vårdslös i sin processföring och därmed var skyldig att utge skadestånd till tillverkaren.

Advokaten, som då var styrelseledamot i Advokatsamfundet, tredskades och måste stämmas. I efterföljande dom från Ängelholms tingsrätt ( T 341/93) påvisades att advokaten hade tagit en enorm risk genom att bara åberopa en rättsgrund. Trots detta friades advokaten av tingsrätten med det för neutrala jurister utmanande betyget: ”Advokaten har inte varit vårdslös utan tvärtom handlagt sitt uppdrag med omsorg och skicklighet”.

Hovrätten fastställde underrättens dom utan att ange några egna skäl (T 170-96) Trots total avsaknad av prejudikat angående advokaters plikter och ansvar vid processföring, avvisades prövningen i HD.

Därmed negligerades rekommendationen från den kände juridikprofessorn Hans Klette om att HD borde belysa vem som har bevisbördan, då en advokat inte utför mottaget uppdrag i enlighet med uppdragsgivarens begäran, men dock på sådant sätt att det ser så ut. Inte heller beaktades förordet från tillverkarens intresseorganisation (Svenska uppfinnareföreningen, SUF), som framhöll att det saknas vägledande rättsfall om advokaters ansvar och skyldighet samt att det är av vikt för föreningens medlemmar att advokater håller en hög och tillförlitlig kvalitet.

Det tycker tydligen även Europadomstolen som nu har meddelat att man kommer att ta upp överklagandet till prövning ( 73841/01.)

Bertil Burström, som är den som drabbats hårt av advokatens vårdslöshet hoppas givetvis att få rätt i Europadomstolen och att Sverige skall börja anpassa sig efter de strängare regler som gäller internationellt. Han påpekar att i Danmark och Norge är man tre gånger hårdare i sina opartiska disciplinnämnder och utkräver fyra gånger så höga böter, samt utesluter tio gånger så många rötägg, förutom att alla även behandlas lika i domstolarna – oavsett yrke och status.

Han anser därför att det också är hög tid att justitieutskottet och ansvariga svenska politiker undersöker den rättsvidriga hanteringen under ”rättvisans” täckmantel och vidtar åtgärder. En uppfattning som jag till fullo delar.