[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I flera stora artiklar i både dags- och fackpress och i fyra av mina böcker har jag kritiserat svenska domstolar för att inte följa gällande rättsregler. Det har tagit tid för den svenska regeringen och myndigheter att ta till sig denna allvarliga kritik, som man först ansåg helt grundlös.

Vad jag framför allt kritiserat domstolarna för är den negativa särbehandling av entreprenörer, fastighetsägare och företagare som processade mot bankerna under den svenska bankkrisen, (1987 – 1993) när det var bankerna som var på obestånd, och hur domstolarna tillät bankerna att både lägga beslag på bankkundernas kapital och andra tillgångar.

I stället gjorde domstolarna det alldeles för lätt för krisbankerna, som i samband med de många processerna (bara 2 000 mot Nordea i Stockholms tingsrätt när krisen var som värst) slapp bevisa att säkerheterna för bankkunderna hade försämrats. Vad domstolarna då gjorde sig skyldiga till var att döma politiskt och inte bry sig om att följa de självklara beviskrav som gäller för både brottsmål och tvistemål.

Efter publiceringen av mina första två uppmärksammade böcker: Från bankkris till börskris, 2003 och Från folkhem till fattigstuga, 2004 tvingades 21 domstolschefer äntligen erkänna att jag har rätt i sak i vad jag hävdat i flera år: Svenskt domstolsväsendet är hotat i grunden. Det fungerar inte längre som det borde.

Domstolschefernas första egna förklaring till den allvarliga kritik jag framfört, varför domstolarna inte längre skötte sitt fögderi, gavs i en debattartikel i Dagens Nyheter (DN Debatt 2004-06-27) I artikeln försökte hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt och de övriga 20 domstolscheferna försvara sig själva med att det bl a berodde på de hårda sparkrav som staten ställde.

Domstolarna svalts ut, menade de. Det hårda motståndet mot modernisering av domstolarnas organisation var också en bidragande orsak. I artikeln tvingades chefdomarna att ge mig rätt i sak. Svenska domstolar förmår inte längre att avgöra målen på ett rättssäkert sätt.

Någon annan, ordentlig förklaring, till varför rättssäkerheten försvagats dramatiskt, varför svenska domstolar vare sig följer EG-rätten eller Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), gavs aldrig i artikeln.

Efter ytterligare artiklar och böcker: Nollkoll, 2005 och Härdsmälta, 2005 tvingas även Justitiekanslern (JK) Göran Lambertz ge mig rätt i att den svenska rättsstaten har problem som skadar dess tillförlitlighet. Någon annan slutsats kan man inte dra, säger Lambertz i en intervju i Dagens Nyheter ( 2006-05-27)

Två dagar senare instämmer Hans Gunnar Axberger i denna kritik. Axberger har under två års tid lett ett rättssäkerhetsprojekt på JK:s uppdrag, som han överlämnar till JK efter pingst. Där ger han en helt annan förklaring, varför svenska domstolar inte längre fungerar som sig bör. Det är domstolarnas sänkta beviskrav som gör att domstolarna inte längre fungerar, skriver han i en artikel i Dagens Nyheter (DN Debatt 2006-05-29) Beviskraven har blivit för slapphänta under senare år, anser Axberger.

Det räcker inte att bara använda sig av så kallad trovärdighetsbevisning i rätten. Rättssäkerheten behöver stärkas. Det gör man bäst genom att införa starka beviskrav i både brottsmål och tvistemål. Och att som i bla skattemål tillämpa ”omvänd bevisbörda” anser jag vara en styggelse. Göran Lambertz håller också med mig när han anser att man måste ställa mycket högre krav på rättsväsendet, högre krav än på andra delar av samhället. Rättsväsendet av i dag lever inte upp till dessa krav.

Alldeles för låga beviskrav i våra domstolar är således den direkta orsaken till att oskyldiga bankkunder som felaktigt fick sina krediter uppsagda under bankkrisen, fortfarande inte fått någon upprättelse i domstol efter bankkrisen.

Men det är mycket värre än så. När domare och åklagare också struntar i ordentliga beviskrav när det gäller sådana allvarliga brott som mord och sexualbrottsmål riskerar oskyldiga till långa fängelstraff, för brott som de aldrig begått.

Därför är jag tacksam mot både JK och professor Hans Gunnar Axberger som tydligt anger vilka konsekvenser sänkta beviskrav i rätten redan ställt till med för alla dem som oskyldigt drabbas av domares slarv och oförstånd i viktiga rättsfrågor.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen