[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Resultatet ser vi i dag. Hela det svenska domstolsväsendet har politiserats. Domarna har fått ett lönesystem, som sätter snabbhet framför oberoende. Riksdag och regering lägger sig i snart sagt allting i människors liv, medan de låter statens mest grundläggande uppgifter förfalla.

I dag behandlas kärnstaten i korta, disträ passager, som har väldigt lite konkret politik att erbjuda, skriver Anders Linder. Socialisterna satsar på bidrag och innefrågor och på att gå LO (Landsorganisationen) till mötes, medan det som ingen annan än staten kan sköta hanteras med vänster hand.

Ett lysande exempel på hur lite politikerna bryr sig om vad som sker i Sverige är den politiska hanteringen av den svenska bankkrisen 1987 – 1993, där eniga politiker lyckats tysta både press, radio och TV om vad som då skedde. Under 1990 – talets första hälft tillät politikerna bankerna att säga upp krediter för välskötta företag som inte längre passade in i bankernas ”portfölj”60.000 företag gick i konkurs och 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet.

Det var den 1 februari 1990, som beslutet togs att låta massarbetslösheten explodera i vårt land. Det var när de svenska krisbankerna med den delstatliga Nordbanken (numera Nordea) och Gota Bank i spetsen inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad och var skyldiga att begära sig själva i konkurs. I stället valde staten att stötta krisbankerna, på allmänhetens och bankkundernas bekostnad.

Dagens utslagning är således notan efter ett oanständigt 1990-tal då en borgerlig och två socialdemokratiska regeringar aktivt godkände utslagningen av friska företag för att rädda de bankrutta bankerna.

Trots att industrin i dag går på högvarv, blir det inga nya jobb. Bara under det senaste året har ytterligare 3.000 jobb försvunnit från verkstadsindustrin. Sedan 2001 arbetar cirka 60.000 färre inom tillverkningsindustrin i Sverige. Med den behandling som skötsamma företagare utsattes för under bankkrisen är det högst osannolikt att Sverige inom den närmaste framtiden kommer att få fram nya världsledande företag inom tillverkningsindustrin.

Företagens flykt från Sverige och den snabba utförsäljningen av svenska bolag, sänker den svenska kronan. De stora utflödena av kapital sänker inte bara kronans värde. Det som det mest av allt visar är att intresset för att investera i Sverige är lågt. Det är något som borde oroa både oppositionen och regeringen. Men det är inte dessa frågor som dominerar höstens val.

Socialisternas Recept för fler arbeten är att lägga ytterligare bördor på den hårt skattebelastade svenska allmänheten och företagen . Företagen vill man heller inte kompensera för vad som skedde under bankkrisen. I stället vill man utvidga den offentliga sektorn med ytterligare meningslösa jobb.

Det stora problemet, som en direkt följd av bankkrisen, är att ungefär en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Det har den tidigare LO-utredaren Jan Edling erkänt. När han avslöjade dessa siffror fick han sparken.

Kostnaden för den onödiga massarbetslösheten är gigantisk. När 20 procent av de i arbetsför ålder tvingas gå utan arbete förorsakar detta den svenska staten en kostnad på cirka 100 miljarder !

Sedan bankkrisen försvinner fler jobb i näringslivet än nya kommer till. Denna obalans innebär att 10.000 jobb försvinner trendmässigt varje år. Den grundläggande orsaken är att det på grund av den rättsvidriga behandlingen av skötsamma företag under krisen finns det i dag alldeles för få arbetsgivare i form av växande företag i vårt land.

Och att det kommer till alldeles för få nya företag.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen