[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det var vad som hände under den svenska bankkrisen 1987 – 1993 när både bankerna och staten skyllde krisen på bankernas kunder. Resultatet ser vi i dag. ”Statsnyttan” när det gäller bankkrisen var något som greps till för att skydda bankernas och makthavarna egna intressen – eftersom de slapp att så till svars för de grova brott som skedde under krisen, när 60.000 skötsamma företag försattes i konkurs och plundrades för att de svenska krisbankerna inte längre uppfyllde sin lagstadgade kapitaltäckningsgraden den 1 februari 1990. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet. Statsskulden ökade med över tusen miljarder kronor. .

Man ljög till och med om krisens uppkomst. I en artikel i Ekonomisk Debatt (1998) hävdade den nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves att det först var hösten 1990, som den första stormsvalan siktades, trots att han är mycket väl medveten om när och varför bankerna var på obestånd redan den 1 februari 1990. Som många minns var ju Stefan Ingves tidigare generaldirektör i Bankstödsnämnden. Han vet mycket väl vad det var som hände.

I samma tidskrift skrev den dåvarande riksbankschefen Urban Bäckström att ”det mesta talar för att de ekonomiska problemen i början av 1990-talet aldrig hann utvecklas till en finansiell kris i dess verkliga mening”, trots att även han måste vara medveten om att bankkrisen är den största ekonomiska krisen i Sveriges historia.

När det gäller ekonomiska frågor så har statsljugandet i Sverige kommit att utvecklas till en egen kultur. Det visar vad som hände under både Kreugerkraschen (1932) och bankkrisen. Själv har jag redan hunnit skriva 4 böcker vad som hände under både Kreugerkraschen och bankkrisen: Från bankkris till börskris (2003), Från folkhem till fattigstuga (2004), Nollkoll, (2005) och Härdsmälta (2005) Bara under 2006 har det kommit två nya böcker som berättar vad som hände de drabbade företagarna.

Först ut i år var författaren och journalisten Hans-Göran Björk med boken Om konsten att sänka skepp (HGB Media & Produktion, 2006 ). Det är berättelsen om en statlig banks kamp mot Rederi AB Slite. Vad den boken handlar om är när Nordea (gamla Nordbanken) under den nye VD:n Hans Dalborg, tog initiativet att ”sanera” sina engagemang 1991, trots att det var banken själv som var på obestånd långt tidigare och var skyldig att begära sig själv i konkurs redan 1990.

Den andra boken, När banken tog för sig (Ekerlids Förlag, 2006) är skriven av byggmästaren Lars Gullstedt. Han kom som invandrare från Österbotten i Finland till Sverige på 1950-talet. Med en drivkraft utöver det vanliga lyckades han under ett kvarts sekel bygga upp en stor bygg – och fastighetskoncern i Sverige och i USA – och var i början på 1990-talet en av Sveriges rikaste män.

I spåren av bankkrisen nervärderade hela Sveriges fastighetsbestånd med mellan 50 -70 procent, bara för att krisbankerna var på obestånd. Därför anklagades Gullstedt för brott som han aldrig begått, försattes i personlig konkurs, och var plötsligt en av Sveriges allra fattigaste män.

Det som binder ihop alla händelser under bankkrisen är att bankerna och de ansvariga politikerna under bankkrisen ljugit om bankernas obeståndssituation och varför den inträffade, genom att skylla krisen på sina kunder. Trots att de var väl medvetna om att krisen berodde på att bankerna hade lånat ut alldeles för mycket pengar till ett antal större fastighetsbolag, med negativ direktavkastning.

Men för att kunna skylla krisen på andra, tillät sig bankerna i olika register (svarta listor) påstå att deras kunder var bedragare och skurkar, vilket ledde till att många av kunderna förtalades och åtalades, trots att det var helt oskyldiga. Lars Gullstedt var bara en av dem som fick klä skott för bankernas obeståndssituation.

Dessa förtalsregister som snabbt upprättades, som jag tidigare också skrivit om i både Finanstidningen och Svenska Dagbladet, drabbade ju både bankernas anställda och deras kunder med full kraft. Om dessa register har såväl bankdirektören Lars Traneflykt som jag själv sedan skrivit om i flera andra sammanhang. Jag själv i mina böcker och i flera artiklar i både dags – och fackpress. Lars Traneflykt i ett otaliga mejl till berörda makthavare och på Bankrättsföreningens välbesökta hemsida (www.bankrattsforeningen.org.se)

Den fråga som vi nu vill ställa till Fredrik Reinfeldt och den nya regeringen är därför när de tänker utreda Sveriges största ekonomiska kris, som riksdagen för flera år sedan, har beslutat snarast måste utredas genom en oberoende utredning ?

Och när tänker polis och åklagare börja utreda de skyldigas roll inom bankväsendet ? Till en början räcker ju med att granska bankernas bokföring under denna period, och se vilka bidrag bankerna fått för att överleva, för att se att det är bankerna och inte deras kunder som bär den verkliga skulden till bankkrisen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen