[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ingenting kan göra det moraliskt riktigt att krossa skötsamma företagare på det sätt som bankerna och politikerna gjorde sig skyldiga till under bankkrisen. Det skall inte kunna gå att straffa företagare, bara för att de är kompetenta. För då finns det ingen rättvisa alls här i världen.

Fortfarande har vare sig regering och riksdag reagerat för de företagare som blev utsatta för terrorns kärna under bankkrisen – detta att krisbankerna utlämnade så många företagare till förgörelse och ekonomisk ruin, med bakbundna händer. Bankerna som först lade beslag på många av sina kunders tillgångar under krisen, förtalade sedan sina kunder i olika olagliga ”kränkarregister”, lät därefter kunderna bli dömda till slaveri och evigt straffarbete, när de företagare som blivit plundrade, bara fick behålla skulderna.

Svenska politiker och banker gjorde således tvärtom vad dom borde under bankkrisen. I stället för att stötta företagare under krisen, som fredspristagaren Muhammad Yunus och författaren Hernando de Soto rekommenderar, valde man att rädda de misskötta bankerna på kundernas bekostnad.

Problemet för de 60.000 svenska entreprenörer och företagare som orättfärdigt drabbades under bankkrisen har varit och är fortfarande att få upprättelse. Vilket vapen skall företagarna använda sig av i ett land där förnuftet inte längre är ett vapen ?

Hur skall företagarna kunna kämpa och vidtaga åtgärder mot det oklara tänkandets, de oredovisade motivens, de odefinerade uppsåtens och den obestämda moralens män ?

Börje Ramsbro som är en av de många företagare som orättfärdigt drabbades under krisen, och förlorade sitt världsföretag,  ställde 9 frågor till Industrifonden som är den statliga inrättning, som medverkade till stölden av hans världsföretag System 3R. I likhet med så många andra företag såldes företaget vidare med god förtjänst till utlandet, utan att Ramsbro fick någon ersättning alls.

Hur stölden gick till vet han. Men han har fortfarande inte fått något svar på sina frågor. Såväl styrelseordföranden, Sven Åke Johansson som VD:n, Claes de Neergaard i Industrifonden hittills hårdnackat vägrar att svara på någon av de 9 frågorna, som finns på Bankrättsföreningens hemsida.

Bankerna som var också enligt lag var skyldiga att redovisa hur kundernas säkerheter har försämrats, i samband med uppsägning av krediter vid domstolsprövning, slapp även ifrån denna skyldighet. Hur skall då bankkunderna kunna göra sin röst hörd i domstol ?

En person som befinner sig i tvist med sin bank kan bara försvara sig om det finns en objektiv rättsprincip, som erkänns av hans domare, en princip som hävdar hans rättigheter, som inte domstolen kan sätta sig över och som han kan åberopa. Denna princip bryr sig svenska domstolar inte om att följa.

Vill man döma svenska företagare till evigt slaveri, om nu svenska banker och politiker anser att man skall kunna offra företagare på vilket sätt som de behagar, bara för att kunna främja vad de anser vara sitt eget bästa, om de tror att de ostraffat kan lägga beslag på enskild egendom därför att de behöver den – för all del, det tror varenda tjuv.

Det finns bara en skillnad: tjuven begär inte att man skall godkänna hans handlande.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen