[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Staten skall inte vara domare och spelare samtidigt
Av Mats Lönnerblad - Ledaren -10 mars 2007

Det är något som fortfarande inte tycks ha gått upp för vare sig den socialistiska eller borgerliga regeringen, både innan och efter Sverige gick med i den Europeiska Unionen.
Det är att staten inte får åsidosätta förordningar och lagar som gäller i det svenska samhället, på det sätt som skedde under den svenska bankkrisen 1987 – 1993 och som fortfarande sker.

Det kan gälla både generella beslut mot utländska speloperatörer, där EG-domstolen nyligen i det italienska Placanicamålet och i det tidigare Gambellimålet i Italien är starkt kritisk till hur Italien förhåller sig till utländska speloperatörer, som lika väl kunde handlat om rådande förhållanden i Sverige, där regeringarna av olika kulörer lika ivrigt försvarar sitt spelmonopol och de svenska bankernas oligopolsituation.

Att staten från vänster till höger agerar falskspelare och bryter mot lagar och förordningar, är ingenting nytt. Det märktes mest under slutet av bankkrisen, när regeringen Bildt med bankminister Bo Lundgren i spetsen, tog parti för krisbankerna mot fastighetsägare och företagare. I ett fall tog man till och med hjälp av Stiftelsen Industrifonden för att plundra en skötsam företagare på hans företag.

Industrifonden är en fristående stiftelse. Styrelsen i Industrifonden utses av regeringen. Bland ledamöterna utser regeringen ordförande. Även Finans – och Näringsdepartementet har representanter i Industrifondens styrelse. Enligt förordning 1996:880, 23§ får Industrifonden endast teckna aktier på marknadsmässiga villkor.

Det uppmärksammade fallet är hur Industrifonden själva deltog i planeringen och stölden av ett företag, gäller företagskoncernen System 3 R. Industrifonden tilldelade sig själv 30.000 pantsatta aktier i dotterbolaget System 3 R International. Bokfört värde för Industrifondens andel, enligt årsredovisning för 1993, uppgick till 7.664.894 kronor medan marknadsvärdet var cirka 58 miljoner kronor.

Den som råkade illa ut var företagaren och uppfinnaren Börje Ramsbro som redan 1967 grundade och utvecklade den globala industrikoncernen System 3 R utifrån egna uppfinningar med egen produktion och egna marknadsbolag world wide. Omsättningen 1993 var ca 280 miljoner kronor. Antalet anställda 280 och 97 procent av omsättningen såldes på export.

Under slutet den svenska bankkrisen 1987 – 1993 utsattes Börje Ramsbro som så många andra för en ekonomisk kupp och tvingades bort från System R koncernen den 3 december 1993, utan några avtalsförhandlingar och utan någon ersättning. Det var i denna kupp som Industrifonden deltog. Plötsligt blev Industrifonden en av de nya ”ägarna” till Ramsbros företag via Småföretagsfonden, som förvaltades av Företagskapital AB.

Det är lätt att begripa domar från EG-domstolen. Men svenska regeringar verkar bara rycka på axlarna och säga att det inte berör oss. Det gäller domen mot spelmonopolet i Italien som också berör Sverige. Det gäller krisbankernas stora plundring av företagare som skedde under bankkrisen, som på ett flagrant sätter strider mot både EG-rätten och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Lika lite som staten får medverka till att bankerna plundrar företagare, som skedde under bankkrisen, får Industrifonden medverka i brottslig verksamhet utan skall i likhet med staten stödja entreprenörer och företagare för allas och samhällets bästa.

Svenska politiker har fått för sig att de både vill vara med och bestämma spelreglerna, vara med i spelet och bestämma vad som är rätt eller fel, vilket inte går ihop i någon demokrati värd namnet.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida