[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Väckarklocka för lagändringar och omtänkande Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 7 maj 2007 ”Går det att rädda rättssäkerheten ?” var titeln på det välbesökta seminarium som hölls i Medborgarrättsrörelsens (MRR:s) regi på Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) i Stockholm den 17 april 2007. Vi hade bjudit in riksdagsledamoten Henrik von Sydow och Justitierådet Johan Munck som är ordförande i Högsta domstolen, där de fick tillfälle att redogöra för sin syn på rättssäkerheten i dagens Sverige. Själv deltog jag i seminariet som moderator och i egenskap av vice ordförande i MRR och höll ett inledningsanförande om rättssäkerheten i Sverige, medan professorn i civilrätt, Anders Agell höll ett bejublat avslutningsanförande, som fick alla deltagare att förstå att den svenska rättssäkerheten har urholkats ordentligt. Nu fordras det omedelbara åtgärder och ordentliga krafttag för att komma till rätta med den försämrade rättssäkerheten i vårt land. Som ett nästan omedelbart svar på vad som avhandlades vid detta seminarium publicerades ett nytt inlägg i den pågående rättsdebatten i Svenska Dagbladet elva dagar senare. (SvD, Brännpunkt 2007-04-28) I inlägget bekräftade hovrättsråden Staffan Anderberg och Robert Nordh våra värsta farhågor, genom att intyga att rättssäkerheten har blivit allt sämre. Kritiken mot den svenska domarkåren och våra myndigheters ageranden i rättsliga frågor, har varit och är fortfarande intensiv, utan att det görs några som helst konkreta förbättringar för att höja rättssäkerheten i vårt land. Eftersom demokrati och rättsväsende går hand i hand, är det oerhört viktigt att medborgare som blivit felaktigt behandlade i våra domstolar och av olika myndigheter, får möjlighet till upprättelse. Men inte ens när medborgarna vänder sig till Justitieombudsmannen (JO) för att klaga på orättfärdig behandling sker det några konkreta åtgärder. Av cirka 3.500 JO-anmälningar under föregående år ledde över 3.000 till att inga åtgärder alls vidtogs. JO behöver inte ens motivera sina beslut. När också hovrättsråden Staffan Anderberg och Robert Nordh i Svenska Dagbladets artikel instämmer i mångt och mycket av den kritik som förts fram, tycker man att måttet borde vara rågat och omedelbara åtgärder vidtagas för att på alla plan försöka höja rättssäkerheten i Sverige. Numera, när alla initierade vet vilka allvarliga rättsliga brister våra domstolar uppvisar, måste det vara hög tid att kräva åtgärder. För det första har den fria bevisprövningen som används i våra domstolar i samband med bevisvärderingen blivit allt sämre. Den som påstår att risken för att bli felaktigt dömd för ett allvarligt brott är större i dag än tidigare har rätt, skriver Anderberg och Nordh. Den andra allvarliga konsekvensen – som sällan diskuteras i medierna – är att tvistemålen blir styvmoderligt behandlade i rätten, vilket till slut Anderberg och Nordh tvingas hålla med mig om efter alla mina artiklar och böcker i detta ämne. Det ”goda” samhället är den största förloraren, i det allt snabbare rullande rättsskipningshjulet. Att även de enklaste målen, som bankernas många uppsägningar av krediter under den bankkrisen 1987 – 1993, har handlagts helt felaktigt i våra domstolar, gör inte saken bättre. Trots alla mina påpekanden om att det är bankerna som har bevisbördan i dessa mål, görs ingenting för att bankerna skall behöva bevisa att säkerheterna har försämrats för att under löpande avtalsperiod, för kunna säga upp krediter för skötsamma företagare. Trots att otydliga avtalsvillkor mellan bank och kund ,enligt både svensk och internationell rätt skall tolkas till konsumentens fördel, görs inte denna tolkning i våra svenska domstolar. Den tredje och allvarligaste konsekvensen gäller således domarnas färdigheter och kunskaper inom rättsområden med anknytning till näringslivets miljö och villkor som Anderberg och Nordh påpekar har minskat, på grund av otillräcklig ”träning”. Med alla tvistemål som upptog domstolarnas tid under och efter bankkrisen (bara 2.000 mål mot Nordea i Stockholms tingsrätt, när krisen var som värst ) kan jag inte förstå hur domarna kan skylla på tillräcklig träning i dessa mål. All litteratur finns ju tillgänglig i hur man skall kunna döma rätt i bankmål. Den fråga som jag ställer mig är varför man inte gör det ? För den som vill ha en fullständig bild av både de beklämmande misstagen de skrämmande konsekvenserna för den enskilde i felaktigt dömda i brottsmål, rekommenderas läsningen av Anders Agells stämningsansökan i ett sexualbrottsmål som inlämnades i domstolen den 2 april 2007. På sexualbrottsområdet finns det tyvärr en jämn ström av nya justitiemord, under påhejande av extrem feminism och en i Sverige extremt negativ mansbild som skapats under senare år. För den som intresserar sig var som händer inom tvistemål, har jag själv hunnit skriva 6 böcker i detta ämne. Den senaste med titeln: ”Falskspel i affärer och politik” (2006) Mats Lönnerblad
|
Bankrättsföreningen |
Hemsida |