[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det fick den kände finansmannen Erik Penser känna av när han av styrelseordföranden i den dåvarande Nordbanken blev lovad av Björn Wahlström att i en slutuppgörelse med banken skulle få återköpa Nobelaktier till det pris som Penser föreslagit, och som de kommit överens om. Ett löfte som bröts genom att Wahlström blev avskedad från Nordbanken.

Hur börsbolaget Nobelindustrier togs över av Nordbanken behandlades av krisbankerna under bankkrisen sammanfattar juridikprofessorn Jan Ramberg då han i en utredning där han skrev: ”Bankernas uppträdande gentemot Nobel i samband med tillkomsten och verkställigheten av augustiavtalet ( avtal enligt en träffad principöverenskommelse) är oacceptabel med vilka mått man än mäter”

Efter det att Nordbanken tagit kontroll över Pensers bolag höll Nordbanken den 27 augusti 1991 en presskonferens och uttalade sig om den nyss tagna panten: Då lät det helt annorlunda om värdet i bolaget:

Den myckna substans som fanns i Nobelindustrier hade Nordbanken överfört till sig genom att medverka till att strypa Nobels likviditet och därmed försätta såväl Nobel som Penser i en trångmålssituation, när det i stället var banken som var på obestånd.

Efter att tidningarna uppmärksammat bankernas avtalsbrott genom likviditetsstrypning till Nobelindustrier tvingades Finansinspektionens dåvarande chef Anders Sahlén att göra en undersökning om vad som förevarit. Undersökningen gick till på det sättet att Sahlén frågade de misstänkta – bankerna – om de strypt krediterna till Nobel.

Däremot frågade inte Sahlén brottsoffret – Nobel- om varför Nobel ansett sig vara utsatt för kreditstrypning. Då bankernas svar till Sahlén blev att man ej strypt Nobels krediter, konstaterade Sahlén bara att Nobel ej utsatts för kreditstrypning.

Så gick det till när många av bankkunderna fick sina krediter olagligt strypta under den svenska bankkrisen och när etablissemanget ville sopa obehagligheterna under mattan. Dessutom gav inte bankerna den information man var skyldiga att vidarebefordra till företagens utländska långivare under bankkrisen.

Därmed satte man igång en snöboll för drabbade företagare som ej gick att stoppa. Många av de fastighetsbolag som hade fått löfte om stora utländska lån, fick aldrig dessa lån infriade eftersom de svenska bankerna gav felaktig eller ingen information om sina kunder.

Genom att tvinga Erik Penser att underteckna avtalet den 23 augusti 1991 bröt Nordbanken mot det 26 augusti 1988 ingångna avtalet som reglerade förehållanden kring Pensers lån och de pantsatta yggdrasilaktierna. Nordbanken kunde också ostraffat bryta mot låneavtalet med Penser.

Då Nordbanken från Penser tilltvingade sig kontrollen över tre av Pensers bolag stred detta också mot bankrörelselagens hårda regler om hur en bank får förvärva andra aktier än i organisationsaktier.

Då Nordbanken för en krona tog ifrån Penser de pantsatta Yggdrasilaktierna ser detta mot Bankrörelsens hårda regler om hur en bank får ianspråkta kundens pant.

Men då det inte bara var Erik Penser som drabbades utan 60.000 skötsamma företagare som råkade ut för samma sak. Därför måste saken självfallet övergreppen utredas ordentligt, och de företagare som felaktigt fått sina krediter uppsagda under bankkrisen ersättas för sina förluster.

Den oberoende utredning som riksdagen redan har beslutat, måste snarast komma igång.

En utredning som inte får gå till som när Anders Sahlén undersökte om Erik Penser hade missgynnats av bankerna, genom att endast fråga bankerna om vad som skett. Eller när den kände advokaten Bertil Södermark som företrädde Nordbanken i många av målen mot Nordbanken, också fick i uppdrag att utreda vilka som hade ansvaret för Nordbankens obeståndssituation.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen