[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Ett sätt att komma åt mig eller föreningen webbmaster hade varit att stämma för förtal. Men då riskerar ju den som stämmer att avslöja sig själv, eftersom allt som skrivs kan verifieras. Ett annat sätt är ju att stämma för brott mot Personuppgiftslagen (PUL), vilket gör föreningens webbmaster ansvarig även för det som jag skriver på föreningens hemsida.

Eftersom jag också skriver böcker och publicerar mina artiklar i pressen skulle åtal mot förtal också drabba de tidningar som jag skriver för. Men det händer ofta att tidningarna begär kompletterande upplysningar, innan mina artiklar publiceras. Och artiklarna granskas noga av den ansvarige utgivaren, innan artikeln kommer in i tidningen.

Den i artikel 10 föreskrivna rätten till åsiktsfrihet och till att utan offentlig myndighets inblandning att ta emot och sprida uppgifter och tankar är inte inskränkt till någon viss grupp av personer utan avser var och en.

Utövandet av yttrandefriheten får i lag underkastas bland annat sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter.

Eftersom uppgifterna på Bankrättsföreningens hemsida, ofta citeras i pressen i olika sammanhang, fick riksåklagaren plötsligt nog en dag. Bankrättsföreningens webbmaster Börje Ramsbro fick en stämning på halsen, inte för att vi förtalade dem vi skriver om, utan för att vi bröt mot Personuppgiftslagen. Det skulle ha skett genom att föreningen gjort sig skyldig till straffbar överföring av personuppgifter till utlandet. Ramsbro fälldes i såväl tingsrätt som hovrätt för detta påstådda brott. .

Det var först när målet prövades av Högsta domstolen (HD) i mål nr B 293-00, meddelad i Stockholm den 12 juni 2001 som Börje Ramsbro friades. Offentlig försvarare och ombud i alla rättsinstanser var advokaten Percy Bratt som gjorde en utmärkt insats. Motpart var Riksåklagaren.

Högsta domstolen konstaterade att det syfte som Börje Ramsbro utvecklat i målet med hjälp av advokaten Bratt måste mot den angivna bakgrunden ligga väl inom ramen för ett journaliskt ändamål som var och är att informera, utöva kritik och väcka debatt om samhällsfrågor av betydelse för allmänheten.

Domstolen ansåg också att Börje Ramsbro får anses ha gjort gällande att alla personuppgifter på webbsidan omfattas av journalistiska ändamål. Under sådana förhållanden ankommer det i princip på åklagaren att åberopa och visa att det föreligger sådana omständigheter som gör att denna invändning mot ansvar framstår som obefogad.

Högsta domstolen, som mot bakgrund av vad som anförts i målet inte bedömt det som nödvändigt att inhämta något förhandsavgörande i EG-domstolen, fann sammanfattningsvis –

Vid tillämpning av 7 § andra stycket i den svenska Personuppgiftslagen – att det inte visat annat i målet än att Börje Ramsbro behandling av personuppgifter på föreningens hemsida skett uteslutande för journalistiska ändamål.

Han dömdes därför inte till ansvar för den åtalade gärningen i högsta svenska rättsinstans. Vid den bedömningen saknade HD anledning att pröva i vad mån det även på annan grund skulle finnas skäl att ogilla åtalet.

Mot den bakgrunden av den friande domen borde debatten om alla olagliga händelser som bankerna gjorde sig skyldiga till under bankkrisen och som jag skildrat i både artiklar och böcker tagit fart ordentligt. Men svensk press verkar inte intressera sig för skuldfrågor i ekonomiska sammanhang. Mord och sexualbrott får mycket större uppmärksamhet i massmedia.

Sedan den friande domen i HD den 12 juni 2001 har det varit alldeles tyst från krisbankerna. Något ansvar har fortfarande inte utkrävts för alla de grova brott som begicks mot bankkunderna under krisen. Någon utredning om krisen, som riksdagen redan har beslutat om har fortfarande inte kommit till stånd.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Bankrättsföreningen