[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Toshihiko Fukui på den japanska centralbanken, Bank of Japan, försåg dessutom det finansiella systemet i Japan med motsvarande 34 miljarder kronor. Medan ECB på kort tid har stoppat in mest pengar i det amerikanska finansiella systemet, ligger nu Federal Reserve, USA som god tvåa och Bank of Japan på tredje plats, när det gäller att förse världens banker med ytterligare likviditet för att klara deras uppätna kapitaltäckningsgrad.

Vad som förvånar mig nu och som också gjorde mig upprörd under den svenska bankkrisen var att riksbanken inte tog bankerna i örat och räddade de utsatta företagen undan bankernas härjningståg under krisen. De borde de globala centralbankerna också göra. Min uppfattning är att, samtidigt som de nu försöker räddar det globala finansiella banksystemet, borde de också genomföra räfst och rättarting mot de försumliga bankerna i Amerika, Asien och Europa som inte sett till att hålla sig inom lagstadgad kapitaltäckningsgrad.

Något sådant agerande mot försumliga bankdirektörer, har fortfarande inte hänt i Sverige, trots att de nu gått nästan 15 år sedan svenska staten, på allmänhetens och företagens bekostnad tvingades rädda de svenska krisbankerna från konkurs, vilket är ytterst märkligt.

Såväl styrelse som VD i ett vanligt svenskt aktiebolag blir ju personligen betalningsansvarig, om de inte försätter företaget i konkurs när det är på obestånd eller när det felaktigt fått sina krediter uppsagda av bankerna, som skedde under bankkrisen. Varför gäller inte samma principer för misskötta banker ?

Fortfarande är det ingen av bankerna som vet hur mycket de har förlorat på osäkra placeringar när det gäller den amerikanska bolånemarknaden eller hur riskerna är fördelade, och bankerna vill inte heller kommentera sakfrågor. Kreditosäkerheten kvarstår därför fortfarande, medan centralbankscheferna fortsätter att pumpa in pengar till bankerna.

Situationen påminner alltför mycket om den svenska bankkrisen när de svenska bankerna fick obegränsade krediter och extra ränteutdelning på hela 3 procent i present av svenska staten (som bekostades av allmänheten och företagen) för att ta sig ur den kris som de själva skapat genom att tillåta oseriösa spekulationer på både den svenska och utländska fastighetsmarknaden.

ECB:s inhopp i måndags innebär att den Europeiska Centralbanken sedan förra torsdagen gett ut sammanlagt 204 miljarder euro till bankerna i ”extra” likviditet. Banken vill uppenbarligen hindra att den amerikanska fastighetskrisen i USA sprider sig till övriga Europa.

Frankrikes största bank, BNP Paribas har redan fryst tre av sina fonder med anknytning till den amerikanska bolånemarknaden som tappat en fjärdedel av sitt värde de senaste 10 dagarna efter massiva uttag – Likviditeten har gått upp i rök, meddelade nyligen en talesman för BNP.

Hur illa situationen är i USA visar att den amerikanska finansinspektionen (SEC) nu uppmärksammat American Home Mortage, sedan bolaget gått i konkurs och aktierna blivit värdelösa. Grundaren och koncernchefen Michael Strauss paniksålde en del av sina aktier i bolaget den första augusti i år. Redan den 6 augusti var konkursen ett faktum och aktierna i American Home Mortage blev värdelösa.

Förfarandet påminner om hur Gabriel Urwitz och Robert Weil ”blåste upp” det egna resultatet i banken redan när banken var skyldig att begära sig själv i konkurs, före Gotas skickliga iscensatta optionsförsäljning till SPP i september 1990 som skedde före den dåvarande PK-bankens samgående med Nordbanken i juni 1990. Hur de som blev ”blåsta” var förstås köparna till Gota Bank och Nordbanken som jag utförligt skildrar i min första bok om bankkrisen ”Från bankkris till börskris” (2003)

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik

Bankrättsföreningen