Bankrättsföreningen
|
[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Baksmälla Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 21 aug. 2007 En av orsakerna till den stora börsnedgången sommaren 2007 är övervärderingar av aktiemarknaden. I genomsnitt brukar aktier kosta 15 gånger den förväntade årsvinsten, enligt det så kallade P/E talet (Price-earnings ratio) År 2007 betalas aktier med mycket större belopp än vad de är värda, eftersom det finns så många fonder som tävlar om att få köpa in sig på den globala aktiemarknaden. Det var denna stora övervärdering som orsakade den stora börskraschen på 30-talet då den amerikanska aktiemarknaden tappade 90 procent av sitt värde. Den gången tog det tog 25 år innan index återhämtade sig. Dagens kris inleddes på den amerikanska fastighetsmarknaden där bolåneinstituten pumpade ut lån till svaga köpare på bostadsmarknaden, som fick köpa hus utan någon större kapitalinsats, trots att de saknade både kapitalreserver och kreditvärdighet. Högre räntor ledde sedan att de svaga köparna inte längre hade råd att betala vare sig amorteringar eller räntor på sina hus. Den senaste fem åren av högkonjunktur har lockat många finansiella aktörer att ta alltför stora risker, som bankerna i både Sverige och utomlands varit alltför villiga att finansiera. Krisen för USA:s bolånemarknad har också spridit sig till Europa, eftersom lånen på den så kallade subprime-marknaden sålts vidare till en rad stora europeiska banker och låneinstitut. I dag är det rädslan som styr världens aktiemarknader. Det råder marknadspanik i både Sverige och utomlands. Asien har just varit med om den värsta börsraset på 17 år. Sedan den 24 juli 2007 har Stockholmsbörsen fallit tillbaka 12 procent. Hongkongbörsen har gått ner 13 procent, Korea 18 procent och Tokyobörsen 16 procent. De svenska storbankerna har också backat 10 procent under sommaren. Medan flera banker i både Amerika och Europa går på knäna har centralbankscheferna sammanträffat, på grund av det allvarliga finansiella läget som beror på att en rad europeiska banker vägrat att låna ut pengar till varandra, av rädsla för att inte få tillbaka satsat kapital. Trots de oerhörda kapitalinjektioner till bankerna som redan har skett från centralbankerna, har de lovat att bistå varandra genom att fortsätta att låna ut pengar på styrräntenivåer, och på så vis garantera tillgången på kapital till bankerna. Den fråga som jag ställer mig är hur länge detta får pågå innan någon reagerar. Bankerna tar tacksamt emot all hjälp på Centralbankernas bekostnad, på samma sätt som de svenska bankerna gjorde under den svenska bankkrisen, då riksbanken ställde upp med obegränsat kapital och ”extra” räntetillskott på 3 procent, på allmänhetens och företagens bekostnad. För vanliga företag är likviditetsbrist något som regleras via nyemission eller ägartillskott. Den fråga som jag därför ställer mig är; varför banker som missköter sig får orimligt stöd genom att centralbankerna garanterar att likviditeten finns till hands, medan både allmänheten och övriga företag gång på gång drabbas av bankernas självförvållade kriser. Riskerna för att den aktuella finansfrossan också skall drabba hedgefonder och private equity fonder måste ju betraktas som överhängande, vilket ju även påverkar den reala ekonomin i världen. Och vad händer när inte bankerna längre kan betala tillbaka sina lån ? Blir de ändå garanterade evigt liv, som de svenska storbankerna under bankkrisen ? Mats Lönnerblad
Mina böcker: |
|
Bankrättsföreningen |
|
|
|
|
Hemsida |