[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

På världens finansmarknader ser hösten 2007 dyster ut. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve tvingades fredagen den 17 augusti att sänka diskontoräntan. Men även om symptomen lindrats något av denna åtgärd är situationen fortfarande mycket allvarlig. Federal Reserves diskontosänkning liksom Feds och de övriga centralbankernas stora likviditetstillskott till bankerna löser ju inte de underliggande problemen, som är de många berörda bankernas försämrade likviditet, och den snabba försämringen av kreditvärdigheten hos många låntagare som lurats att ta ofördelaktiga lån.

Den amerikanska centralbanken åtgärd att fredagen den 17.8 sänka diskontot från 6,25 till 5,75 procent bemöttes mycket positivt samtidigt som centralbankschefen Ben Bernanke lovade att låna ut obegränsade mängder pengar från Federal Reserve i upp till 30 dagar, med både bostadsobligationer och ”relaterade tillgångar” som säkerhet, till diskontoräntan.

Dessa ändringar kommer att gälla till dess att Federal Reserve bedömer att likviditeten i marknaden förbättrats påtagligt, försäkrade Bernanke. De amerikanska affärsbankerna har därför inte längre några bekymmer med den kortsiktiga likviditeten, även om osäkerheten fortfarande är mycket större än på länge. Aktiestrateger är osäkra på omfattningen av krisen och hur länge oron består.

Omsorgen om de amerikanska och europeiska bankernas situation är rörande. Aldrig tidigare har jag sett någon liknande finansiell räddningsaktion. Frågan om hur mycket pengar man pumpar in i det finansiella systemet, är tydligt oviktigt. Ingen ställer heller frågan vem det till slut blir som står med Svarte Petter i handen, om hela systemet kapsejsar. Liksom under den svenska bankkrisens verkan man till varje pris vilja rädda bankerna undan en hotande kollaps.

USA:s riksbankschef Ben Bernanke och den europeiska centralbankschefen Jean–Claude Trichet verkar inte ha fått några andra möjligheter, än att till varje pris fortsätta betala vad den internationella bankkrisen kostar. Men att gå så långt att man lägger beslag på företagens tillgångar, som regeringen Bildt tillät bankerna göra under den svenska bankkrisen 1987 – 1993, har man ännu inte gått.

Men priset på risk ökar och för bolag med låga kreditbetyg blir också dyrare att låna pengar

Kritiken växer mot centralbankschefen Ben Bernanke som efterträdde den legendariske Alan Greenspan som chef för centralbanken Federal Reserve, så sent som den 1 februari 2006. Hans sätt att lösa krisen är minst sagt kontroversiellt. När proppen gick ur marknaden och börserna över hela världen sjönk till botten gjorde Fed som den europeiska centralbankschefen. Han började med att pumpa in åtskilliga miljarder dollar på marknaden för att undvika likviditetsbrist.

Är det konsekvenserna från 30-talskrisen som skrämmer honom ? Bernt Bernankes akademiska karriär har tidigare varit fokuserad kring forskningen kring depressionen på 1930-talet och dess ekonomiska konsekvenser. Förvisso liknar dagens finansiella problem mycket vad som hände innan den stora depressionen. Långsiktigt tänkande har ersatts av snabba klipp på de finansiella marknaderna. Min egen uppfattning är att det är när spekulanter med kortsiktiga vinstintressen, ersätter företagarna som det ekonomiska samhällets motor, som det kapitalistiska samhället befinner sig i farozonen.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik

Bankrättsföreningen