[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Det skulle dröja ända till 2007 innan den annars så pratsamme Klas Eklund, som i likhet med mig skrivit flera böcker om ekonomi, yttrar sig. Det gör han i DN Debatt 2007-08-23 med anledning av den nuvarande ekonomiska krisen som nu riskerar att sprida sig till Sverige. Hans recept är att om den svenska kreditmarknaden – mot hans förmodan – skulle drabbas av samma förlamande skräck, måste riksbanken även denna gång skjuta till mer likviditet till de svenska bankerna.

Han tvingas erkänna att vägen ut ur den nuvarande bankkrisen inte heller kommer att bli smärtfri för Sverige. Även i vårt land vi lär få se fler konkurser och en del hushåll kommer i kläm. Hur det går för de svenska bankerna, oroar honom tydligen inte, eftersom han i likhet med de flesta bankmän tror att det är statens uppgift att skydda bankerna, oavsett vilka övergrepp eller fel som begås mot bankernas kunder. .

Under tiden fortsätter centralbankerna i Asien, Europa och USA med att pumpa in nya miljarder för att försöka hjälpa till att stoppa den våldsamma likviditetskrisen inom den internationella banksektorn. Även Rysslands centralbank har nu tvingats rycka ut för att stötta de ryska bankerna. Ryssland har stödköpt rubel för 4,5 miljarder dollar. Centralbanken i Moskva erbjöd nyligen stödkrediter till den ryska bankmarknaden motsvarande 3,4 miljarder.

I USA har den amerikanska riskkapitaljätten Carlule Group stora problem. Carlyle är också ute på hal is efter att ha tvingats låna extra pengar för att finansiera den Guernseybaserade filialen Carlyle Capitals skulder. Enligt en artikel i Dagens Industri (DI 2007-08-22) uppges att 95 procent av Carlyles Capitals tillgångar består av AAA-rankade bolåneobligationer – obligationer som ingen längre vill köpa.

Precis som det begav sig förra gången är beredskapen i Sverige låg inför den ekonmiska krisen, som även hotar vårt land. Den ekonomiska oron på världens finansmarknader verkar inte bekymra vare sig den borgerliga regeringen eller oppositionen.

Förra gången de borgerliga fick chansen att regera samlades regeringen Bildt ett år efter valsegern år 1992 för budgetöverläggningar och kräftkalas. Då avfärdade statsminister Carl Bildt (m) och finansminister Anne Wibble (fp) alla frågor om den svenska bankkrisen, trots att Sverige befann sig mitt i den största ekonomiska krisen någonsin. ”Det är bara okunniga sommarvikarier som blir oroliga”, sade Bildt när han kraftfullt tillbakavisade journalisternas oro för bankkrisens konsekvenser för svensk ekonomi.

Carl Bildts reaktion om ”okunniga sommarvikarier” visar hur lite politiker från vänster till höger begriper sig på ekonomi. Strax efter hans uttalande steg räntan till 500 procent. Kronans värde föll som en sten mot omvärlden. 400.000 människor kastades ut i permanent arbetslöshet och företagsnedläggelserna stod som spön i backen.

Klas Eklund anser att om skräcken sprider sig så att kreditmarknaden stannar – då skadas också samhällsekonomin som helhet. Utan krediter och utan tillit blir det färre investeringar och jobb. Det var det som företagarna fick känna av under förra bankkrisen då bankerna räddades på allmänhetens och företagens bekostnad. Frågan är hur mycket den borgerliga regeringen lärt av den baksmällan.

Svaret får vi om regeringen yttrar sig hur man kommer att låta bankerna behandla företagarna under denna kris. Hittills har tystnaden från regeringen varit kompakt som svar på alla de frågor jag ställt om denna kris till ledande politiker, i mina senaste artiklar i fack– och rikspress.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik

Bankrättsföreningen