[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Den regering som inte har företagens och försvarets bästa för ögonen har heller inte sitt lands bästa för ögonen. Det fick Sverige bevittna under den svenska bankkrisen 1987 – 1993. Det får vi också bevittna i dag. 

Vad jag tänker på är förstås hur regeringarna tillät bankerna att lägga beslag på de skötsamma fastighetsägarnas och företagarnas egendomar under bankkrisen och hur vi i dag bara tvingas se på, när regeringarna utarmar det svenska försvaret.

Före det senaste valet lovade Alliansen att satsa mer på det svenska försvaret. Nu gör man tvärtom, vilket fått försvarsministern Mikael Odenberg att gå i taket och avgå. Tidigare har riksdagen beslutat att man skulle utreda vad som hände med bankernas behandling av företagen under bankkrisen. Fortfarande har ingen o b e r o e n d e utredning kommit till stånd, vilket fått mig att hittills skriva 6 böcker om hur olagligt och rättsvidrigt företagen behandlades under bankkrisen

Det var i slutet av augusti 2007 som Mikael Odenberg fick chockbeskedet att försvaret skall banta med ytterligare 3–4 miljarder. Konflikten om försvarsanslaget med den vapenvägrande finansministern Anders Borg, gjorde det omöjligt för honom att sitta kvar som försvarsminister. 

Efter presskonferensen den 5 september meddelade försvarsministern i klartext att han tyckte att regeringen använder sig av försvarsanslagen ”som en jävla budgetregulator och att Sverige i dag inte längre kan uppvisa ett tillräckligt starkt försvar”.

Vad som tidigare hänt är att finansminister Anders Borg talat i Almedalen den 12 juli 2007. Han gör då ett utspel om försvaret, utan att informera försvarsministern. Han låter meddela att försvaret måste spara ytterligare 3–4 miljarder under mandatperioden. Den 27 augusti beslutas att två miljarder skall sparas på 3 år. 

Odenberg som inte kan göra mycket åt saken accepterar läget. Redan den 29 augusti säger finansministern att försvaret måste banta med ytterligare 3-4 miljarder kronor. Den 2 september tar Odenberg beslutet och ringer statsminister Fredrik Reinfeldt och meddelar sin avgång.

Den 3 september meddelar försvarsministern ett antal nära medarbetare sitt beslut och den 4 september informeras överbefälhavaren Håkan Syrén. Den 5 september meddelas avgången formellt genom att en avgångsansökan budas till statsministern och riksdagens talman. 

Hur skötsamma företagen orättfärdigt slaktades under bankkrisen har jag tidigare berättat om 
i mina senaste böcker och i fackpress och rikspress. Nu skall även försvaret – en av svenska statens centrala uppgifter – slaktas ännu en gång. Under sådana omständigheter är det lätt att ha förståelse för att försvarsministern i detta läge väljer att avgå.

Vad jag själv reagerar mot är att den slakt av företag som skedde under bankkrisen och de företagare som då drabbades, fortfarande inte fått någon som helst upprättelse vilket utarmar näringslivet och minskar företagandet i landet. 

Vad Mikael Odenberg tycks ha förstått är att fortsatta nedskärningar av försvaret omöjliggör framtida möjligheter till förstärkningar och kursändringar. Det allvarliga med regeringar som inte har Sveriges bästa framför ögonen är att de bara tänker på kortsiktiga politiska segrar för att till varje kunna behålla den politiska makten i landet. 

De upprivna beslut som fattats sedan sekelskiftet och upprepade krav på försvarsledningen att genomföra nya besparingar och nedrustningsoperationer underminerar den reella försvarsförmågan (och den eftersträvande krishanteringsförmågan) anser också professor Bo Huldt som är professor i säkerhetspolitik. 

Det är inte bara jag som reagerar negativt på Alliansens sätt att sköta försvarsanslagen. Även överbefälhavaren (ÖB) Håkan Syrén tvingas erkänna att det inte längre går att leverera det som hittills planerats, med ännu mindre pengar till försvaret. Därför måste Alliansen skärpa sig. Både när det gäller att försvara företagen och landet. 

Skiftet på försvarsministerposten innebär att en major i reserven kommer att ersättas med Sten Tolgfors, som också är en gammal vapenvägrare. Han har tidigare varit handelsminister i den borgerliga regeringen och som sådan inte uträttat så mycket. Vad som är mer allvarligt är att en borgerlig regering inte bryr sig om att följa riksdagens beslut om en o b e r o e n d e utredning, är att Sveriges nuvarande utrikesminister Carl Bildt, personligen var inblandad i hanteringen av företagsslakten under bankkrisen. Det är därför Alliansen inte vill utreda vad som hände.

Men ännu allvarligare får nog betecknas oviljan att försvara landet från angrepp utifrån genom att helt enkelt skrota försvaret utan att utreda konsekvenserna vad detta kan innebära för landet. 

Minnet är kort. Det verkar som man redan har glömt vilka konsekvenser 1925 års försvarsbeslut fick. Då lade man ner 17 militärförband och minskade anslagen till ett minimum. Det gick åt helvete med marschmusik. Sverige hade inget försvar att tala om när de tyska nazisterna ville ta världsherraväldet och kunde garanteras fria transporter genom Sverige för att kriga i Norge. Det var ett under att Sverige den gången inte blev inblandade i 2:a världskriget.

Vad man kan konstatera är att Sveriges försvarsplanering och försvar för företagandet i landet alltid har varit usel, vilket måste betraktas som oförsvarligt. Vad som behövs är mer professionalism, inte mindre. Både när det gäller att försvara företagarna mot bankernas övergrepp som skedde under bankkrisen. Och landet från de yttre hotbilder som återkommer med jämna mellanrum. 

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik

Bankrättsföreningen