[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

Kreditförlusterna under slutet av den svenska bankkrisen 1987 – 1993, beräknades bara under perioden 1991 – 1992, till cirka 100 miljarder kronor. Omkring tre fjärdedelar av förlusterna den gången kom från storbankernas vårdslösa utlåning, till ett fåtal stora fastighetsbolag, med negativ direktavkastning.

Det var i mitten av 1980-talet som ett antal regleringar på valuta – och kreditmarknaden togs bort. Detta var en av orsakerna till att de svenska bankerna började bli vårdslösa med sin kreditgivning. Storbankernas utlåning ökade i takt med att värdena på fastigheterna blåstes upp, utan tanke på att bankerna inte längre uppfyllde sin kapitaltäckningsgrad.

Bankerna förväntade sig den gången att inflationen skulle fortsätta i evighet. Ett dyrbart lättsinne visade sig. Inte minst för de skötsamma fastighetsägare och företagare som fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna, bara för att de bankrutta bankerna skulle återfå sin lagstadgade kapitaltäckningsgrad.

I dag har vi en global bankkris. Ingen vet längre hur stora kreditförluster som ligger gömda i bankernas böcker. Wall Street håller andan. Börskurserna har fallit kraftigt. Allt fler oroar sig för recession. När de amerikanska bankerna lånar ut för mycket pengar till folk med låg kreditvärdighet påverkar det också svenska banker.

I denna situation har både Den Europeiska Centralbanken (ECB) och centralbankerna i Sverige, Norge och Danmark förklarat sig villiga att låna ut alla de medel som bankerna skulle kunna behöva.

Under den förra bankkrisen var Sveriges ekonomiska problem gigantiska. Sedan våren 1989 hade industriproduktionen fallit med 20 procent. I slutet av bankkrisen 1993 var drygt 12 procent av arbetskraften – 533.000 människor – utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Den gången hade bankerna själva skapat problemen. Sverige kunde inte skylla på någon internationell konjunkturnedgång eller den internationella valutaoron. De svenska bankernas och politikernas sätt att behandla företagen under bankkrisen medförde också att det blev stor arbetslöshet och onödiga konkurser.

Budgetunderskottet exploderade. Under bara två år – mellan 1990 och 1992 – uppstod ett underskott på närmare 200 miljarder kronor. Innebörden var att svenska staten varje år tvingades betala ut 200.000 miljoner mer än man fick in, vilket är en ofattbar stor siffra.

Den fråga som jag därför ställer mig är hur det skall gå för företagen denna gång ? Det ser oroväckande ut. Medan centralbankerna talar om att stötta bankerna är det inte någon som talar om hur det skall gå för företagarna. Den oberoende utredning om vad som hände med företagen under förra krisen, som riksdagen beslutade om för länge sedan, har ännu ej kommit igång. Fredrik Reinfeldt verkar helt ointresserad av hur det skall gå för företagen om den globala bankkrisen med full kraft slår mot Sverige.

Storbankerna som skodde sig på fastighetsägare och företagare under den förra krisen, vädrar morgonluft. Det stora stöd som bankerna fick från staten på företagens bekostnad gjorde att vinstmarginalerna ökade dramatiskt under en lång period efter krisen.

Numera har svenska banker lärt sig att inte ta lika stora risker som tidigare. Riskerna får kunderna stå för.  Medan avtalsförhållandet mellan bank och kund fortfarande är lika svagt i Sverige, som det var under den förra bankkrisen, vilket numera både Finansinspektionen och Konsumentverket har kunnat konstatera, har det ännu inte blivit några ändringar, för att i avtalet mellan bank och kund skydda bankkundernas intressen.

Den nuvarande kreditfrossan hos världens banker vill inte släppa. Men de sparsamma nyheterna som släpps från det globala banksystemet är fortsatt negativa.  Under tiden blir kön av kortfristiga låntagare hos centralbankerna från krisbankerna allt längre.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik

Bankrättsföreningen