[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]

I min nya bok: Pengarna eller livet som utkommer i slutet av september 2007, redogör jag för den nya globala bankkrisen som står för dörren och ställer frågan, vem som skall betala för krisen, när den drabbar Sverige denna gång ?

Bara under andra veckan i september 2007 skulle lån på 800 miljarder förnyas på en som Gunnar Örn i Dagens Industri (DI 2007-09-13 ) i sin välformulerade analys i DI beskriver som en närmast bottenfrusen penningmarknad. Medan det är relativt lugnt i Sverige har den globala finansoron nått Storbritannien med full kraft. Northern Rock som är Englands femte största bolåneinstitut och åttonde största bank med huvudkontor i Newcastle, har svårt att finansiera sin verksamhet. Den engelska Centralbanken har därför tvingats ingripa.

Bank of Englands stödåtgärder till den krisdrabbade Northern Rock skapar stor oro i landet. Ängsliga kunder skyndar sig att ta ut sina pengar från den krisdrabbade banken. Även ett stort antal Internetkunder gör allt för att få tillbaka sina pengar. Vad som ökar på denna rädsla är att flera finansiella experter varnar för att turbulensen kring banken kan vara ett säkert tecken på att landets uppblåsta fastighetsbubbla är på väg att spricka.

I Sverige, där det finansiella systemet börjar likna det moderna blandekonomiska ryska, går det annorlunda till. Om man frågar bankerna vad som händer här, blir svaret som förra gången det begav sig, att krisen inte kunde drabba Sverige. Frågar man Riksgälden och dess nye chef, den avsatte partiledaren (m) och förre bankministern Bo Lundgren blir svaret annorlunda.

Enligt Gunnar Örn i Dagens Industri (DI, 2007-09-14) smörjer Bo Lundgren marknaden med 50 miljarder om dagen. Det gör han genom att sälja riskfria statspapper och köpa riskfyllda bostadspapper för cirka 50 miljarder om dagen.

Den fråga som jag ställer mig är med vilken rätt som Lundgren tillåter sig att göra detta ?

Förra gången det begav, när Bo Lundgren var bankminister i den förra borgerliga regeringen och Carl Bildt var statsminister, räddades de bankrutta storbankerna med statliga Nordbanken i spetsen, på allmänhetens och företagens bekostnad. Den här gången är också Bo Lundgren i högsta grad involverad, som högste chef och riksgäldsdirektör.

Vad Riksgälden tidigare varit känd för är tryggt sparande med god avkastning. Riksgälden erbjuder privatpersoner och företag några av marknadens tryggaste sparformer; premieobligationer, Riksgäldsspar och statspapper. De är alla avgiftsfria och ger en avkastning som ofta överträffa bankräntan. Vill Bo Lundgen nu ändra på detta förhållande, genom att som under slutet av den förra bankkrisen, (1991 – 1993) låta allmänheten och företagen betala för bankernas misstag ?

Riksgäldens huvuduppgift är ju inte att rädda banker, utan att ta upp och förvalta lån för statens räkning. Målet är kostnaden för statens (medborgarnas) skuld långsiktigt skall minimeras utan att risken i förvaltningen blir för hög. Statsskulden består av nominell och real skuld i svenska kronor och skuld i utländsk valuta.

Hur går denna målsättning ihop med Riksgäldens riskfyllda placeringar för att rädda de svenska bankerna?

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik

Bankrättsföreningen