[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Vem beivrar bankernas förtalsbrott ?
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 10 nov. 2007

I mina senaste böcker och åtskilliga artiklar i fack- och rikpress har jag berättat hur storbankerna förtalade både anställda, som tagit parti för bankernas kunder, och sina klienter under den svenska bankkrisen 1987 – 1993, för att kunna vinna de många rättsprocesser som följde i bankkrisens spår.

Jag har också redogjort för hur bankernas olagliga ”svarta lista” används för att förtala sina kunder, som jag också polisanmält, utan att vare sig polis eller åklagare reagerat. Om det beror på att den förre rikspolischefen Sten Heckscher (s) är inblandad i denna olustiga affär, vill jag låta vara osagt. Men fortfarande har ingenting gjorts för att beivra de falska anklagelser som framförts mot de kunder som bankerna befinner sig i tvist med.

En som råkade riktigt illa ut var företagaren Lars Gullstedt, som under 90-talet var en av Sveriges rikaste män. Han ägde slott i Mariefred, umgicks med kungaparet och seglade med värstingbåt i Medelhavet. I sin bok: När banken tog för  sig (Ekerlids förlag 2006) redogör han i detalj hur det gick till när han förlorade sina företag och blev anklagad för brott som han aldrig begått.

Lars Gullstedt känner sig otroligt kränkt och orättvist behandlad i den process som pågick mot honom sedan Gota Bank begärt honom i konkurs 1993. Man hade dammsugit honom personligen, hans barn och hans företag för att finna något brottsligt att straffa honom för.

Hetsjakten mot Gullstedt måste jag beteckna som rena personförföljelsen, med start hos konkursförvaltarna, vars förvaltning och jättelika debiteringar också måste ifrågasättas.

Trots att Gullstedt hade besvarat alla frågorna i samband med konkursen, lämnat alla begärda handlingar med mera, hade han och hans barn och tidigare medarbetare utsatts för husrannsakan två gånger, anhållits och utsatts för häktningsförsök. Vid hans första anhållande hade pressen informerats i förväg och fanns på plats när den skedde.

Lars Gullstedt fick reseförbud i 17 månader. Med anmälningsplikt varje vecka. Han fick inte ens gå på begravning på Tidö slott i Västerås eller äta lunch hos Lennart Bernadotte i Mariefred utan permission. Han behandlades som en brottsling. Även hans familj drabbades mycket hårt, både ekonomiskt och socialt, inte minst genom den uppmärksamhet i media som skapades kring hans person. .

Denna förföljelse pågick i 6 år och var en starkt bidragande orsak till att han drabbades av diabetes och fick hjärtbesvär. Alla dessa utredningar har säkert kostat mer än 10 miljoner för skattebetalarna.

I sin bok skriver Lars Gullstedt själv om några absurditeter i åklagarens utredning: Vid en dammsugning av verksamheten med en balans på över 4.000 miljoner kronor, 15 företag i Sverige och lika många i USA hittade man en post på 1.900 kronor som orsakade en kontrollresa av polis och fotograf till Umeå, bara för att senare upptäcka att det var ett felaktigt påhopp.

Domslutet den 28 oktober 1999 lyder att Lars Gullstedt frikänns på samtliga punkter, utom på en åtalspunkt för enkelt bokföringsbrott och döms att betala 4.000 kronor i böter. Mot denna kostnad skall ställas försvarskostnader i tingsrätt och hovrätt på totalt 1.581 003 kronor.

Tillkommer sex personer i åtta dagar i Svea Hovrätt, nio dagar i Sollentuna tingsrätt samt kostnader för åklagare, poliser, lokaler. Jag frågar mig vad har denna personförföljelse tjänat till ?

Konkursen och att bli av med alla sina företag var det värsta som hänt Lars Gullstedt. Svaret på vad personförföljelserna syftade till, var att bankerna som själva var konkursmässiga under bankkrisen, lättare skulle kunna lägga beslag på alla hans företag.

Bankkrisen 1987 – 1993 drabbade 60.000 skötsamma företagare med skyhöga räntor. Den förde med sig många personliga katastrofer. Många skötsamma företagare i likhet med Lars Gullstedt fick lämna hus och hem med bara skulder kvar.

Hur de svenska bankerna som var konkursmässiga under denna period och fick obegränsat stöd från staten, kunde behandla sina skötsamma kunder på detta sätt är fortfarande en gåta för mig, som måste utredas. 

Det enda som gällde för bankerna var att rädda sitt eget skinn och hitta syndabockar. Det lyste desperation om bankmänniskorna under denna tid. Därför kan Fredrik Reinfeldt inte längre blunda för den största rättsskandalen i modern tid. Han är skyldig att följa riksdagens beslut och utreda vad som hände.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida