[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk]


Förintade av fritt företagande
Av Mats Lönnerblad - Ledaren  - 2 dec. 2007

I Sverige beivras nästan aldrig felaktiga myndighetsåtgärder som i värsta fall, helt kan förstöra människors liv. Detta gäller både felaktigt dömda i brottsmål och tvistemål, enskilda företagare som av bankerna helt orättfärdigt berövas sina fastigheter och företag, utan att vare sig regering eller myndigheter gör tillräckligt för att rätta till de grova misstag som hela tiden sker. Låt mig därför få ge två tydliga exempel:

När det gäller frågan om statens skadeståndsansvar för felaktiga myndighetsåtgärder i ett fortfarande aktuellt brottsmål vilka helt förstörts två läkares liv, kommer detta ärende upp i Attunda Tingsrätt, mål T 3798-07 (angående det så kallade styckmordsfallet) upp till muntlig förberedelse i Attunda Tingsrätt i Sollentuna den 5 december 2007.

I detta ärende har staten rentav förnekat att läkarna orsakats några skador till följd av de grova påstådda felen och försummelserna, som professorn i civilrätt Anders Agell nu lämnat in en faktaspäckad inlaga till domstolen om alla misstag, som borde få JK Göran Lambertz som företräder staten i detta ärende att skämmas.

Den skada som läkarna tillfogas är oreparabel med vilka mått man än mäter. Även om de, efter mer än ett kvarts sekels förhandlingar i olika domstolar och myndigheter, äntligen skulle beviljas skadestånd. Läkarna blev först anklagade för styckmord av en prostituerad som de aldrig begått. När det slutligen blivit frikända, blir de ändå inte rentvådda. I stället anklagas de för likstyckning av den mördade kvinnan och beläggs därför med arbetsförbud som läkare för resten av livet.

Läkarnas tragiska nuvarande situation efter domen, går naturligtvis inte att jämföra med alla de fastighetsägare och företagare, som på grund av bankernas agerande i kombination felaktig myndighetsutövning under årens lopp felaktigt blivit av med sina fastigheter och företag, men deras situation, vad som händer efteråt, när de blivit berövade alla sina tillgångar är liknande vad som drabbades de frikända läkarna, som belagts med livstids yrkesförbud.

En del av felen och försummelserna i målen mot läkarna uppstod under förundersökningen under åren 1984 – 1988. Redan där visar det sig att de utsatts för svåra felbedömningar av olika personer som under sin myndighetsutövning, visat sig sakna all förmåga till rimlig bevisvärdering.

Det är precis vad som händer med många företagare som får sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna. Det var vad som hände makarna Anita och Verner Nilsson som felaktigt fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna och anklagade för brott som de aldrig begått.

Eländet för makarna Nilsson del började 1980 sedan makarna fick lån hos PK-Banken/ Nordea. Redan ett år senare, fick paret oväntat besök av två bankdirektörer som tog sig in i deras villa i Tvååker, och försökte stjäla deras privata mattsamling.

Sedan sades lånen upp. Trots att makarna Nilsson hade följt alla avtal och föreskrifter. Panter var lämnade och det fanns säkerheter för alla lån. Som i så många andra fall som jag redan berättat om i mina böcker i detta ämne, den senaste med titeln ”Pengarna eller livet”, (2007) bröt banken alltså själva sitt avtal, och satte därefter deras handelsbolag i konkurs.

Makarna Nilsson blev sedan misstänkta för brott mot skattebrottslagen och förundersökning inleddes av överåklagaren Brynolf Wendt den 29.10. 1981. Beslutet om att lägga ner förundersökningen skedde först den 19.9. 1985, då överåklagaren själv kunde konstatera att inga brott hade begåtts. Anita och Verner Nilsson hade bara blivit förtalade och kränkta av för dem anonyma uppgiftslämnare.

Men då hade makarna redan , fått alla sina krediter uppsagda från banken, och fått se sitt eget hem och alla sina tillgångar konfiskerade och skingrade för vinden.

I makarna Nilsson fall som gäller felaktig uppsägning av krediter från banken, där domaren först medgav inhibition av konkursdomen, eftersom banken inte kunde ange någon grund, som senare upphävdes av chefdomaren, utan att banken behövde inlämna någon grund för sitt agerande.

Det räcker med att peka på några felaktigheter som gjordes i samband med konkursen för att visa hur myndigheterna fullständigt struntar i företag som råkar ut för bankernas övergrepp.

Utskick om auktion gjordes innan konkursen var fastställd. Banken informerade aldrig tingsrätten om att det fanns säkerheter för alla lånen och att panter var inlämnade. Trots att banken aldrig kunde uppvisa någon ordentlig grund för sitt agerande fortsatte konkursförfarandet.

Konkursförvaltaren Jan Ertsborn, hittade på skulder som inte fanns. Han tog även upp ett gammalt lån som redan var återbetalat. Allt detta framgick klart av handelsbolagets kassaböcker, men makarna Nilsson fick inte visa upp böckerna i domstolen. Panterna togs heller inte upp i konkursförvaltarens slutredovisning. Inte heller den stora momsfordran togs upp, trots att den inte kunde betraktas som tvistig . Jan Ertsborn avsade sig denna stora momsfordran bara för att kunna få fullfölja konkursen, som han senare efter den avslutade konkursen, ändå lade beslag på.

Jan Ertsborn som blev utsedd till konkursförvaltare för familjens Nilssons handelsbolag gjorde således alla fel som en konkursförvaltare kan begå. I stället för att straffas för sitt agerade, blev han invald i riksdagen.

Där sitter han fortfarande på mandat från Folkpartiet och håller nu på och utreder hur framtida konkursförvaltare skall handha konkurser på ett bättre sätt än vad han själv gjorde för makarna Nilsson. Tala om att göra bocken till trädgårdsmästare.

I konkursbouppteckningen fanns en behållning på cirka 0,5 miljoner kronor. Fortfarande vet ingen vart dessa pengar tog vägen. Dessutom fanns en momsfordran mot staten på drygt en och en halv miljon kronor som konkursförvaltaren vägrade driva in. Först när konkursen var avslutad och makarna Nilsson själv lyckats driva in pengarna, lade Jan Ertsborn själv beslag på hela beloppet, varav en del sedan skickades vidare till banken.

När makarna Nilsson senare anmäler det felaktiga förfarande till Finansinspektion, vidtages inga åtgärder alls. Med sådan myndighetsutövning som aldrig rättas till i tid, som hela tiden sker mot både oskyldiga brottsoffer och företagare, är det inte så konstigt att företagandet i landet går tillbaka.

Och förtroendet för våra politiker stadigt fortsätter att minska.

Mats Lönnerblad
Ordförande i Bankrättsföreningen
Ordförande i Sveriges Bankkunders Riksförbund

Mina böcker:
Från bankkris till börskris
Från folkhem till fattigstuga
Nollkoll
Härdsmälta
Falskspel i affärer och politik
Pengarna eller livet

Informera en kollega:

Bankrättsföreningen


Tack besöket och välkommen åter!
Hemsida