[Hemsida] [Brf-direkt] [Skicka vykort] [Tipsa ditt nätverk] Företagare som får sina liv förstörda Av Mats Lönnerblad - Ledaren - 8 dec. 2007 I Sverige är det mycket vanligare än man kan tro att företagare på felaktiga grunder, drabbas av övergrepp från bankerna eller myndigheter och får sina liv förstörda, utan några som helst möjligheter till upprättelse. I sådana fall råder ingen preskriptionstid, som statens ombud Justitiekanslern (JK) hävdat i flera uppmärksammade fall. Men man måste leva länge för att få rätt i Sverige, eftersom det fortfarande tar orimlig tid att få upprättelse, när staten gör fel. Det har de 60.000 företagare som felaktigt fick sina krediter uppsagda och tillgångar beslagtagna under den svenska bankkrisen och fortfarande inte fått någon ekonomisk upprättelse erfara. Det har också läkarna i det så kallade da Costa målet, fått känna av. De utpekades som likstyckare, trots att de bägge blivit friade för den uppmärksammade mordet på Catrine da Costa vars liv fick ett så tragiskt slut 1984. Där pågår fortfarande processerna mot staten, för ekonomisk uppgörelse. Enligt läkarna är det ett allvarligt fel eftersom de utpekas som likstyckare trots att de inte åtalats för brott mot griftefrid. Ett annat allvarligt fel är Kammarrättens dom 1991, som slog fast att de gemensamt styckat da Costas döda kropp och tog ifrån dem deras läkarlegitimationer trots att det redan visat sig att de vare sig kände offret eller styckat liket. Vad JK inte vill erkänna är att läkarna har fått sina liv fullständigt förstörda. De har drabbats av fruktansvärda rättsövergrepp under närmare ett kvarts sekel. Det som JK nu säger, att staten inte gjort fel, är motbjudande att höra. Det är ju på grund av domstolarnas felaktiga domar som de har fått sina liv förstörda. Läkarna tvingas fortfarande leva närmast i misär trots att polisen sedan lång tid tillbaka har avfört dem från utredningen, säger ett av deras ombud, advokat Ismo Salmi. När det gäller hanteringen av den svenska bankkrisen som jag själv skrivit 6 böcker om så är både höga ministrar, polis och åklagare involverade, eftersom de deltog i mörkläggningen för att skydda bankdirektörerna och högt uppsatta politiker och andra i samhället elit, för alla de fel som begicks mot företagarna under krisen. Det gäller både hanteringen av bankernas obeståndssituation, (när den inträffade) plundringen av skötsamma företagare och de olika förtalsregister som upprättades, för att förtala de kunder som krisbankerna låg i tvist med. Den juridiska grunden för de krav som företagen ställer mot bankerna är således klar, men trots detta vill åklagare inte utreda vare sig krisbankernas obeståndssituation eller vad som hände, trots att det redan finns tillräckliga bevis. Trots detta, och riksdagens beslut att utreda de brott som begicks mot bankkunderna under krisen gör Regeringen Reinfeldt allt för att stoppa den oberoende utredning som riksdagens redan har beslutat om. Hur det kan gå till när staten slår till mot en oskyldig företagare visar också fallet Medanalys. I mars 1995 gjorde Socialstyrelsen en razzia hos företaget Medanalys, som ägnade sig åt medicinska analyser. Myndigheten anklagade på falska grunder bolaget och dess ägare Lennart Ransnäs för slarv och förfalskningar av provsvar. Under massmedial bevakning från både TV, radio och press beslagtogs datorer och annan utrustning. Tillslaget medförde att Medanalys gick i konkurs. Ransnäs hotades av fängelse och indragen läkarlegitimation. Men i den efterföljande processen kunde socialstyrelsen inte styrka några brott. Historien visar, på samma sätt som vad som hände under bankkrisen, att det i stället visade sig vara ett svårartat fall av myndighetsmissbruk. Först efter 11 år kunde staten erkänna vilka fel som begåtts. Staten tvingades betala 13 miljoner kronor i skadestånd till Lennart Ransnäs, vilket måste betraktas som ett lågt belopp för ett förstört liv, samt 34 miljoner till Medanalys konkursbo. Konkursförvaltaren Björn Aschan är skrämd över hur laboratorieföretaget Medanalys och dess ägare Lennart Ransnäs blivit behandlade. Det började med att Socialstyrelsens Margareta Unander stormade, med TV påpassligt närvarande, in på företaget i mars 1995 och beslagtog all utrustning. Det var efter detta påhopp som tvingade företaget Medanalys att omgående upphöra med all verksamhet. I stället för att snabbt utreda fallet försvarade Socialstyrelsens dåvarande chef Claes Örtendahl tillslaget och talade om ägarens girighet. I själva verket tålde Socialstyrelsen inte konkurrens från ett privat företag. Precis som bankerna förtalade sina kunder under bankkrisen i olika ”svarta listor” för att vinna processerna mot alla de kunder som försökte få rätt i domstol, utbröt en förtalsstorm mot företaget Medanalys. Efteråt har alla anklagelser mot Lennart Ransnäs visat sig vara helt ogrundade. På socialstyrelsen, vars uppgift är att granska hur sjukvården sköts, stödjer personalen fortfarande sin gamla chef, trots att hon senare tvingades avgå. Men i likhet med avgående bankdirektörer under bankkrisen, fick Margareta Unander ett rejält avgångsvederlag på 2,5 miljoner kronor. Mats Lönnerblad Mina böcker: |
Bankrättsföreningen |
Hemsida |